Kategorier
Evenemang Göteborg Malmö Stockholm

Stadskampsveckan 2014 – Vi öppnar upp staden!

Program för Stadskampsveckan 2014 (12-18 maj).

LUND

Staden som arena för klasskonflikter
Torsdag 15 maj 17.30-19.00
Smålands nation, Kastranje g 7
Föreläsning med Allt åt alla Lund om hur vi kan förstå hur de stora klasskonflikterna i staden hänger samman. Hur stadsdelskamperna om grönytorna i miljonprogrammen, kampen om resurser i vården och studentkampen mot stiftelsereformen alla tre kan förstås i relation till en generell trend av fråntagande i klasskampen. Samtidigt kan dessa konflikter också förstås som en generell trend av motstånd i staden. Under föreläsningen diskuterar Allt åt alla Lund också vilka förutsättningar ”fråntagandet” skapar för en vänster som vill delta i klasskampen.
Se mer här.

MALMÖ

Förbundet Allt åt Alla Malmö presenterar ännu en spännade stadskampsvecka.

Tillsammans diskuterar vi staden och hur dess utformining påverkar oss och begränsar oss. Det är allt för tydligt att stadsplanering inte handlar om reella behov hos invånare utan snarare behovet hos tyska kapitalister, rotlösa politiker och människor som inte ens bor i staden (turister), en stad där ekonomiska intressen går före gemensamma.

Genom både praktisk aktion, teoretisk diskussion och erfarenhetsutbyte från andra fortsätter vi kämpa för ett Malmö för alla och ett Malmö där vi som bor här tar vår plats och skapar våra egna avtryck i staden som vi alla älskar.

Under 2014 års stadskampsvecka kommer vi bl.a att få höra om den politiska sprängkraften i en hög med stenar och som avslutning kommer vi tillsammans att trolla bort ett av stadens köpcentrum…

Facebookevent.

Stadsdelsorganisering
Tisdag 13 maj Kl.19 -21
Kontrapunkt Västanforsg. 21
Är du trött på att värden höjer hyror år efter år utan att få du får någonting tillbaka?
Är du trött på att känna dig främmande inför dom du lever nära?
Vill du ta striden?
Som grannar är vi starkare när vi kämpar tillsammans!
Vi hälsar välkomna till en kväll med tema grannskapskamp.
Kamrater som tidigare varit organiserade i Autonomt Motstånd berättar om sina erfarenheter av kvartersorganisering i Malmö.
Föredraget följs av öppen diskussion om hur vi kan kämpa tillsammans, inspirerade av tidigare erfarenheter och utifrån den verklighet vi möter idag.

Föreläsning med Alberto Altes
Torsdag 15 maj Kl.18 – 19.30
Amalthea bokkafé, Kristianstadg. 41C
Vilken roll spelar medborgarna i att utforma stadens rum och ytor?
Den frågan ställer vi oss när Allt åt alla bjuder in Alberto Altes, som är bland annat arkitekt, forskare och föreläsare på Arkitekthögskolan i Umeå, för att föreläsa.
Altes kommer att reflektera över de samtida förhållandena i Umeå som genom vilka vi kan tolka och förstå stadsomvandlig och se vart utvecklingen leder. Han kommer sedan föreslå sätt vi kan skapa och omforma staden och stadsrummet utifrån våra behov och begär genom etableringen av anarkistiska allmäningar.
Altes är delansvarig för ”Laboratory of Immediate Architectural Intervention” (LiAi) genom vilken han driver sina studenter att involvera sig i frågor och konflikter kring stadsrummet. Hans föreläsning kommer att inkludera exempel på arbete och forkning kring staden, stadsrummet och allmäningar utfört av LiAi.
Vi på Allt åt alla hoppas att det här kommer ses som en uppladdning och inspiration inför lördagens aktivitet.
Föreläsningen kommer att hållas på engelska och görs i samarbete med Amalthea Studieförbund och ABF.

Vi öppnar upp staden – 15 minuter av drömmar och gemenskap
Lördag 17 maj KL. 14
Värnhemstorget
Staden är allas, men det märks mindre och mindre. Vart tar alla allmänna ytor i staden vägen, i form av parker och torg?
En del försvinner bakom köpcentrumens stängda fasader, fasader som breder ut sig och tar över större och större del av vår stad.
Kom med och förvandla under 15 minuter ett köpcenter till vad du vill att det ska vara.
Vad behövs i staden?
Fler parker, simhallar, fotbollsplaner, körövningställen, dagis, fritidsgårdar, cykelverkstäder…

GÖTEBORG

Förbundet Allt åt Alla vill med Stadskampsveckan belysa och sätta i sammanhang de olika kamper som pågår runt om i staden. Dessa kamper kan framstå som orelaterade till varandra, men handlar när man tittar närmare på det om i grunden samma saker. Vi kan bli starkare om vi ser det gemensamma i våra enskilda kamper och ser oss som delar av samma helhet.

Årets stadskampsvecka kommer fokusera på lokala kamper samt specifikt på en a(u)ktion vid Älvrummet

Framför operan i Göteborg så ligger Älvrummet, som på sin presenteras som ”ett helt hus tillägnad utvecklingen av Göteborg”. Huset och verksamheten ägs av stadsbyggnadskontoret och det kommunala bolaget Älvstranden Utveckling AB. Den dagliga driften sköts av ett företag som heter Coor Service Management. De som träffar besökare är anställda via bemanningsföretaget Academic Work.

I rummet kan man titta på modeller av hur Göteborg kommer att ”utvecklas” och se ut i framtiden. Då och då anordnas också debatter och samtal där medborgare påstås bjudas in för att framföra sina synpunkter på hur stadsplaneringen i Göteborg fungerar. I själva verket är rummet ett museum för hur mark- och fastighetskapitalisters intressen ständigt prioriteras framför de som bor i Göteborg. Älvrummet har ingen information om hur segregerad Göteborg som stad är, hur bostadsbristen ska bekämpas, hur nedgångna fastigheter ska kunna renoveras utan att de som idag bor där tvingas flytta. Trots att Göteborg har gjort sig internationellt känd för att vara en delad stad är Älvrummet ett rum som aktivt väljer att inte fokusera på stadens allvarliga och brådskande frågor. Stadsbyggnadskontoret, Älvstranden Utveckling och Coor Service Management vill inte synliggöra stadens sociala klyftor, trots att social hållbarhet sägs vara en av grundpelarna för arbetet med stadsutveckling.

Älvrummet är ett showroom där varumärket Göteborg visas upp och säljs. Där presenterar staden ”hur Göteborg marknadför sig på fastighets- och investerarmässan i Cannes” under rubriken ”Vem i hela världen vill bygga i Göteborg?”. Personalen uppmanas av sina uppdragsgivare (för de är inte anställda) att undvika kritiska debatter med besökare. Guiderna utbildas inte om stadens sociala och ekonomiska situation. Ambitionen är inte att ta stadens boendes synpunkter på allvar utan istället att besökare ska ”komma ut nyfikna”. Som om vårt boende och vår stad är en vara som vi ska bli sugna på att köpa, eller kanske tillåta att stadsbyggnadskontoret och Älvstranden Utveckling att fortsätta sälja?

Vi vet en del av Göteborg vi är sugna på att sälja, Älvrummet! Kom till vår utauktionering av Älvrummet den 17:e maj kl 13!

Facebookevent för hela veckan.

TISDAG 13 maj: Biskopsgårdens framtid pratar om sin kamp i Biskopsgården.
Syndikalistiskt Forum
Klockan 18:00.
Mat, kaffe/té och fika kommer finnas så ta med kontanter!

ONSDAG 14 MAJ: Aktion och avspärrning av bemanningsföretag.
Vi möts i Brunnsparken, vid Johannastatyn 18.00 för att sedan spärra av flera kontor i området med band och texten ”Varning osäkert arbete pågår”. Bland annat Proffice, Manpower och Addeco har sina kontor kring Brunnsparken. Vi kommer också ha skyltar med texten ”Bemanningshelvetet”, vårt flygblad med det påhittade bemanningsföretaget Uniflax, västar och skyddshjälmar. Alla som vill delta är välkomna!
Johannastatyn, Brunnsparken
Klockan 18.00

TORSDAG 15 maj: Aktionsworkshop inför lördag samt diskussion kring det problematiska med Älvrummet.
Syndikalistiskt Forum
Klockan 18:00
Mat, kaffe/té och fika kommer finnas så ta med kontanter!

LÖRDAG 17 maj: Förbundet Allt åt Alla Göteborg bjuder in till en utförsäljning av Älvrummet och andra onödiga företag som kommunen väljer att pumpa in pengar i.
Älvrummet klockan 13:00.

UMEÅ

Mellan den 12 och 18 maj pågår Stadskampsveckan i Stockholm, Malmö, Lund, Uppsala, Göteborg, Umeå och flera andra städer. Därför passar vi på att slå på stort och kör tre parallella mikroallmänningar på Klossen denna lördag.

1. Som vanligt håller vi fikaallmänningen öppen. De som kan ta med fika att bidra med får göra det, och resultatet tillfaller alla som vill fika.

2. Vi arrangerar en leksaksallmänning efter samma princip som kläd- & bokallmänningarna. Alla tar med vad de har att avvara, och alla får ta efter behov även om man inte bidragit med något. Exakta tider för inlämning etc kommer!

3. Återigen fixar vi cyklar tillsammans i parken utanför Klossen. Ta med cykeln och få hjälp att laga den, eller kom förbi och hjälp andra! Mer info om exakta tider kommer.

11.00 – 17.00
Kulturhuset Klossen, Ålidhem
17 maj, 2014.

Facebookevent
.

Boendemanifestation mot nazism på Umedalen
Tisdag 13 maj
Busshlp ”Löftets gränd”, 19.00

Kvinnohusockupationen i Umeå 1983
Onsdagen 14 maj, kl 18.00.
Kulturhuset Klossen, Ekonomistråket 6

Våren 1983 ockuperade en grupp kvinnor en gammal gul träkåk nere vid älven i Umeå. Efter år av sega förhandlingar ville de sätta ytterligare press på kommunen i kampen för ett Kvinnohus i staden.

Under stadskampsveckans onsdag (14/5) besöker Kerstin Norlander oss på Kulturhuset Klossen för att berätta om ockupationen och erfarenheterna den skapade. Norlander är doktor i Ekonomisk historia samt lektor vid Umeå centrum för genusstudier (UCGS) och var drivande i kampen för ett kvinnohus på 1970- & 80-talet.

Föreläsningen är gratis, och vi bjuder på fika!

/ Allt åt alla Umeå

https://www.facebook.com/events/316947268454774

STOCKHOLM

Förbundet Allt åt Alla vill med Stadskampsveckan belysa och sätta i sammanhang de olika kamper som pågår runt om i staden. Dessa kamper kan framstå som orelaterade till varandra, men kan när man titta närmare visa sig handla om i grunden samma saker. Vi kan bli starkare om vi ser det gemensamma i våra enskilda kamper och sätter oss själva som delar i samma helhet. Vi är en rörelse, och detta syftar stadskampsveckan till att belysa. Inte minst handlar det om att utöka och stärka de faktiska kopplingarna inom denna stadskampsrörelse vi på olika sätt utgör delar av.

Bittra strider har utspelat sig i staden det senaste året. Vi ser hur ambitionerna att skapa ett ”attraktivt” Stockholm (”i världsklass”) fortsätter att strama åt livsutrymmet för det stora flertalet av stadens invånare. Samtidigt som spekulanter och kapital rör sig obehindrat ser vi hur människor avhyses, såsom i fallet med EU-migranterna den senaste tiden. REVA-projektet har visat sig fortleva, register över folkgrupper har uppdagats och rasister tar plats och ton både i riksdag och på gatan. Och så tycks de tillåtas göra då vi ser en normalisering av SD samtidigt som de polisiära ”insatserna” mot gatufascisterna är av snarast stödjande karaktär.

Samtidigt ser vi också massiva mobiliseringar som sker på kort tid, vi ser hur både gymnasieelever, läkare och brandmän sätter ner foten mot rasisternas närvaro. Stadskampen idag innefattar både en strävan att göra våra områden trygga, öppna och levbara, och en strävan att öka vår direkta makt över de områden där vi bor. Således kämpar vi både mot fascisternas närvaro, som vill splittra och skrämma oss, och mot de stadsomvandlingsprocesser som köper upp våra områden, höjer våra hyror eller tvingar oss att ta stora privata lån för att köpa loss våra lägenheter.

Invigning av Stadskampsveckan – på NK!
Lördagen 10 maj, kl 14.00
Nordiska Kompaniet, Hamngatan 18

Våren är här och det är åter dags för Stadskampsveckan! Denna årliga festival har sedan flera år belyst de strider som utkämpas för rätten till staden. I år är Stadskampsveckan viktigare och mer akut än någonsin.

Vi ser hur ambitionerna att skapa ett ”attraktivt Stockholm i världsklass” fortsätter att strama åt livsutrymmet för det stora flertalet av stadens invånare. Samtidigt som spekulanter och kapital rör sig obehindrat ser vi hur människor trakasseras och avhyses, såsom i fallet med EU-migranterna den senaste tiden, hur det offentliga rummet uppslukas av inglasade och sterila gallerior.

Men allt är inte som vanligt! Nytt för i år är att vi har valt att förlägga Stadskampsveckans invigning på Nordiska Kompaniet (NK). Roligt tycker vi, även om vi är något förvånade. Det är första gången ett företag av NK:s kaliber sponsrar Stadskampsveckan, och vi är mycket tacksamma för denna oväntade räddning. Vi har i elfte timmen insett att allmännyttans, ideella föreningarnas och folkrörelsernas tid är förbi. Det har därför varit nästintill omöjligt att hitta en bra lokal för invigningen.

Det kommer finnas tilltugg och champagne, det kommer hållas brandtal, det kommer spridas konfetti, glam och flärd. Det kommer vara samhällsomstörtning. Ta chansen att få vara med om ett unikt tillfälle i svensk autonom vänster-historia!

Bjud in de ni vet vill vara med om detta historiska ögonblick. Helst då ingen som har att göra med NK, de är så stressade inför den stora invigningen att vi ABSOLUT inte vill störa!

Facebookevent.

Konstkuppen
Söndagen 11 maj kl. 14:30
Cyklopen, T-Högdalen.

För ett år sedan så förvandlade Planka.nu sitt kontor till ateljé. Tillsammans med en grupp konststuderande, ett par kompisar, en handfull barn, ett gäng hangarounds, några äldre damer samt flera av Stockholms tyngsta gatukonstnärer tillverkades omkring 100 konstverk på nedplockade reklamaffischer som vi sedan satte upp i tunnelbanan. Alltifrån Solanas-citat och vardagspolitiska budskap till lolcats och klassiska naturskildringar fick ersätta de trötta reklamaffischerna.

Denna gång hjälper vännerna i Linje19 och Cyklopen till och bjuder in till en reklamfri heldag i konstens tecken. Vi syns på kulturhuset Cyklopen söndagen den 11:e maj klockan 14.30 och gör konst på baksidan av reklamaffischer, sen går vi gemensamt ut och sätter upp! Inga förkunskaper krävs, vi kommer att stå för reklamaffischer att måla på, pennor, saxar, lim, målarfärg och sprayburkar.

Gillar du graffiti? Skissa upp en målning på reklamen!
Tycker du om collage? Klipp och klistra ihop en egen tavla!
Har du inga idéer? Vänd på reklamen och häng dit en penna, så får någon annan chansen att uttrycka sig!

/ Planka.nu, Cyklopen och Nätverket Linje19

Facebookevent.

Militanta undersökningar
Söndagen 11 maj, kl 15.00-20.00
Hemliga Trädgården, Johannesbergsgatan 6, 12635 Stockholm, Sweden

Den militanta undersökningen är en metod som blev känd genom den autonoma arbetarrörelsen i Italien, men som har sina rötter längre tillbaka i tiden. Det var bara på fabriksgolvet, bland arbetarna, som kampen kunde ta sin utgångspunkt. Den militanta undersökningen, en undersökning som är riktad mot verklig förändring och som bygger på deltagande, kommer ur insikten att ingen klasskamp kan nå framgång utan att vara solitt grundad i arbetarklassen. I stället för att börja schematiskt i ett program eller en teori, så tar den avstamp i erfarenheterna, de personliga erfarenheterna, som sätts i spinn och uppgår i en gemensam, politiserad erfarenhet.

”Militanta undersökningens syfte är inte att förstå eller beskriva, dess syfte är inte att sätta ord eller synliggöra. Målet är att förändra. Undersökningen är bara ett moment i ett organisatoriskt arbete, att lyfta – ofta osynliga och isolerade – praktiker och hjälpa dem uppnå kollektiva sammanhang. I det steget blir det personliga politiskt.” (Brandtal, ur Brand nr.2, 2014)

När de gamla parollerna dött, dogmerna klingar falskt och tolkningarna fastnat i det förgångna så är det dags att återgå till det verkliga. Kanske är vi många som förnimmer ett bultande behov av en politisk praktik och aktivism som ligger verkligheten nära och som är inriktad på konkret förändring? Eller kanske är det just vår verklighet som är hindret, och att våra metoder för undersökning samtidigt måste låta oss bryta med denna verklighet – om inte annat för att uppnå klar sikt?

Vi samlas på Hemliga trädgården för att diskutera vad den militanta undersökningen kan ge oss idag, vilka som är våra viktigaste undersökningsområden och vilka frågor som ska ställas (samt HUR de ska ställas) till vår utsugande omgivning för att vi ska kunna lokalisera den punkt dit vi laddar vårt välriktade slag. Vi samlas för att rannsaka oss själva, våra erfarenheter och upptäcker hur våra erfarenheter är genomsyrade av det samhälle vi lever i. Vi samlas för att spåra vägen från det personliga till det politiska.

”det är skillnaden mellan verkligt revolutionär politik och bara förment revolutionär, dvs opportunistisk politik: att vi utgår från det objektiva läget, de objektiva villkoren, från proletariatets faktiska situation, massornas situation i metropolerna – vartill hör att folket ner genom alla skikt och från alla håll befinner sig i systemets grepp och under dess kontroll. opportunisterna utgår från proletariatets alienerade medvetande – vi utgår från alienationen såsom ett f a k t u m och från detta faktum härleder sig frigörelsen som en n ö d v ä n d i g h e t.” (tal av Ulrike Meinhof i moabit, september 1974, under rättegången på grund av fritagningen av Andreas Baader)

Med oss under eftermiddagen kommer vi ha Nina Jeppsson från Jordbro Stadsteater, Mattias Forshage från Surrealistgruppen, och konstnären Ruben Wätte.

Upplägget ser ut så här:
• Allmän presentation av militanta undersökningen
• De medverkandes presentation av sina specifika praktiker och undersökningen av staden på olika sätt
• Smågruppsvandringar i området
• Återsamling för storgruppsdiskussion och avrundning

Förhoppningsvis kommer vi kunna servera något ätbart till självkostnadspris.

/ Tidningen Brand och Allt åt alla

Facebookevent.

Fristad Stockholm
Måndag 12 maj, kl 18.00
Plats: TUR-teatern i Kärrtorp.

Kom och snacka om fristäder! Presentation, snack och workshop.

Ta med cash om du har några! Det kommer finnas vegankäk och fika. De som lagat och bakat har inga pengar därför tar vi betalt för käket så att de kan tjäna ihop lite.

Stockholm är en sluten stad för den som inte har papper, personnummer och pengar. När du vill bli medlem någonstans behöver du ett personnummer, vill du gå in någonstans måste du nästan alltid kunna köpa något, eller i alla fall se ut att ha råd med det. Fan om du vill pissa i den här staden behöver du ha en tia att betala med. Vill du ta dig runt i staden behöver du ha råd med ett SL-kort, plankar du är det bäst för dig att du ser svensk ut annars riskerar du att fastna i en ”inre utlänningskontroll”. Den så kallat fria rörligheten för med sig ett batteri av inre gränskontroller som gör en del av oss mindre rörliga än någonsin.

Vi måste prata om och ändra på det här. Vi måste aktivt öppna fristäder där vi är. Ditt vardagsrum kan bli en fristad genom att en som inte har någonstans att bo får sova där. Din idrottsklubb eller kulturförening kan bli en fristad genom att aktivt bjuda in och ta emot medlemmar utan krav på personnummer och pengar, din butik eller ditt café kan bli en fristad genom att ha en gratishörna eller ha bjudkaffe en dag i veckan, din tidning kan bli en fristad genom att låta papperslösas röster ta plats på sina egna villkor.

Arr: Ingen människa är illegal Stockholm
Facebookevent.

Det är vi som är EU-migranterna
Måndagen 12 maj, 18.00.
Plats: Skarpnäcks folkhögskola, Horisontvägen 26

Solidaritet för 17 och Skarpnäcks folkhögskola bjuder in samtal. Lyssna till och prata med två personer från Rumänien som försörjer sig som tiggare i Stockholms södra förorter. Hur är situationen i deras hemtrakter? Vad är det som leder till att en människa åker till Sverige, långt bort från familj och sociala nätverk för att försörja sig som tiggare? Vad är deras perspektiv på situationen i Europa och drömmar om framtiden.

Lyssna till Solidaritet för 17 som berättar om sitt arbete tillsammans med hitresta EU-migranter. Om upprinnelsen till arbetet och deras politiska visioner.

Filmaren Antonie Frank visar en kort film som skildrar vräkningen av rumäner från boendet i Helenelund.

Arrangemanget är samarbete mellan Solidaritet för 17 och Skarpnäcks folkhögskola med medel från Arvsfonden inom projektet Inkludera Mera. www.inkluderamera.se

/ Solidaritet för 17
Facebookevent

Den röda tråden: Våra kampers stad – Stadskamp i Stockholm från 60-talet till idag 
Tisdagen 13 maj kl 18.00
Biograf Tellus, Vattenledningsvägen 46, T-Midsommarkransen

Stockholm har alltid varit en omstridd plats. Det har pågått en intensiv kamp om rätten till staden, rätten till bostäder, mötesplatser och tillgång till det offentliga rummet. Från 60-talets stadsomvandlingar, rivningarna av Klara, Almstriden, innerstadslyften, motorvägssatsningarna, kontorisering och gentrifiering över till dagens förortskamper. Vi kommer försöka avtäcka denna motståndshistoria och lyfta fram lärdomarna.

Hur kunde en stadsdelsorganisering i femton stadsdelar uppstå på 70-talet? Hur lyckades man bilda en bred allians av folkrörelser mot motorlederna runt Stockholm på 90-talet? Hur bemötte man de första och andra vågorna av privatiseringar och utförsäljningar av Stockholms allmännytta och gemensamma tillgångar?

Med panelsamtal och filmvisning lyfter vi stafettpinnen vidare och gör en kunskapsöverföring för att hålla Stockholms motståndsådra levande, från kvarter till kvarter, decenium till decenium, generation till generation.

/ Den röda tråden – i samarbete med Allt åt alla

Gemenskaper i konversation – Smygläsning av Stadsomvandlingsparlör

Tisdag 13 maj kl. 18.00
Cigarrvägen 14, Hökarängen

18.00 Soppa och bröd.
19.00 Smygläsning ur SIFAVs kommande Stadsomvandlingsparlör. Fler läsningar under kvällen.

I Konsthall C:s långtidsundersökning Hållbarhet – vad menar vi? ryms en längtan att bygga långvariga relationer med samarbetsparter som Konsthallen redan nu har, liksom med nya vänner. Vi vill öppna för detta genom att starta upp utbyten och samtal, där vissa är publika på Konsthall C under maj 2014. Sørfinnset skole/the nord land, Trampolinhuset, Kuratorisk Aktion, Ensayos, Sunshine Socialist Cinema, SIFAV och Mustarinda Association. Alla dessa långsiktiga försök, vill verka och vara prefigurativt. I slutet av maj har vi också en möjlighet, träffa konstkollektivet Atis Rezistans från Port au Prince i Haiti. Våra egna och andra sammanhang blir för oss en källa och en möjlighet till analys, i en situation där välfärdsstaten tvingas bort, på platser där den tidigare funnits. Parallellt skapas andra artificiella gemenskaper, uppifrån konstruerade och marknadsförda som frivilliga. Men samtidigt pågår också genuina försök att hitta andra gemenskaper, som kan fylla behov som inte tillgodoses av det vi tidigare kallade det allmänna. Det komplexa sambandet mellan sänkta skatter och välgörenhets- och frivilligorganisationer, är en fråga som vi gärna dryftar och hur vi undgår de nyliberala strategiernas utvinning av alltmer kapital, ju mer vi jobbar gratis. Detta är en utställning som byggs gemensamt över tid och på enklast möjliga vis.

/ Söderorts Institut för Andra Visioner
Facebookevent.

När staden äter sig själv – Ghost fordism och urban kannibalism
Onsdagen 14 maj kl 18.00
Konsthall C, Cigarrvägen 14, T-Hökarängen

En studiekväll på Konsthall C om städernas utveckling i krisens spår. Det senaste året har en rad protester brutit ut direkt kopplade till stadsomvandlingar, megaprojekt och stadsupprensning – från Istanbul till Sao Paolo. I kväll ser vi närmare på vad gentrifieringen, förtätningarna och stadslyftens andra sida är? Medan vissa stadsdelar ska göras hippa och marknadsvärdet höjs, vilka områden lämnas utanför och ses inte som värda att satsa på? Var sker förslumningen, lämnas tomma köpcentrum och ödetomter i en stad med skriande behov av billiga bostäder och lokaler? När stadens resurser töms på megaprojekt, skrytbyggen och arenor, vilka områden lämnas resurslösa?

Alex Berthelsson (bloggen Popvänster, Planka.nu) och Ana Betancour (arkitekt och mediaaktivist) inleder och vi läser sedan tillsammans Matteo Pasquinellis text ”

. Och diskuterar hur vi kan ockupera stadens övergivna platser, fylla dem med liv igen och göra dem till fästen för en urban motmakt.

Visionärt kartläggande och konspirativt utforskande.

Arr: Allt åt alla i samarbete med Popvänster

Facebookevent.

Teatro Valle Occupato
Torsdagen 15 maj kl 21.00
Teater Tribunalen, Hornsgatan 92, Stockholm

Teatro Valle är en teater i Rom som ockuperades 2011. Teatern har blivit internationellt känd som ett experimentellt rum för nya sociala, politiska och kulturella praktiker som idag cirkulerar kring idéer om direkt demokrati och allmänningar. Den 14 juni 2011 ockuperades Teatro Valle. I Rom är det stor brist på bostäder samtidigt som många hus står tomma. En våg av ockupationer går därför genom Rom. Teatro Valle ligger i centrum av Rom där nästan ingen har råd att bo. Att ockupera Valle är att frigöra en plats i centrum av staden dit människor kan komma utan att behöva konsumera och för att kunna dela och skapa ny kultur. Teatro Valle har en mängd praktiker den beror av. Det är genom människors relationer som platsen får liv. Eftersom teatern från början var tänkt som ett torg är det ett politiskt rum där allmänningar äger rum; en öppen plats för relationer, motsättningar, delande och konflikter. Samtalet kommer att hållas mellan Valeria Colucci och Luca Franc som kommer direkt från Rom till Teatertribunalen för att berätta om hur en teater kan fungera som en allmänning (common). Samtalet kommer att vara på engelska.

Se hela festivalprogrammet här.

Manifestation: Stockholmsupproret
Lördagen 17 maj, kl. 12:00
Sergels torg

Demonstration på Sergels torg lördagen den 17 maj kl 12.00. Upprop till alla medborgare och grupper som förfäras över den hårdhänta och okänsliga exploateringen av Stockholm hittills en av världens vackraste huvudstäder! Vi är inte emot bebyggelse men vi vill att stadens tillväxt ska ske med eftertanke, varsamhet och lyhördhet för stadens unika värden – en god stad för alla åldrar och en enastående turistattraktion.

På många platser i Stockholm pågår förändringar i känsliga stadsmiljöer. Det byggs vid stränder, på naturmark och i parker. Mark på innergårdar för lekytor och skolgårdar offras. Kulturhistoriskt intressanta hus rivs, värdefulla träd fälls, påbyggnader på befintliga hus och nya höghus ändrar stadens silhuett och karaktär i känsliga miljöer. Kulturvärden och t.o.m riksintressena för kulturmiljön sätts på undantag! De offentliga platserna försvinner eller privatiseras.

/ Stockholmsupproret, Rädda Slussen, Rädda Årstafältet mfl.
Facebookevent.

BOSTADSVRÅLET – NATIONELLT BOSTADSPOLITISKT FORUM I STOCKHOLM

Bostadsvrålet är ett brett nätverk av lokala föreningar runt om i landet som har gått samman för att lyfta behovet av en social bostadspolitik, göra bostadsfrågan till en av de högst prioriterade frågorna inför höstens riksdagsval och sedan se till att politikerna håller vad de lovat.

Nu bjuder vi in till Bostadspolitiskt forum – en mötesplats för föreningar som arbetar med frågor som rör nyproduktion, upprustning, utförsäljningar och ombildningar av allmännyttan. Under två dagar i maj kommer det arrangeras workshops, panelsamtal, kulturinslag och debatter om bostadspolitik och lokal organisering i Tensta konsthall.

Här träffar ni andra föreningar från hela landet, utbyter erfarenheter och får ännu mer på fötterna för att fortsätta arbetet hemma i ert bostadsområde.

Facebookevent.

LÖRDAG

INTRODUKTION kl 10-10.15
Bostadsvrålet – en lägesrapport om bostadskrisen

SKIFTE I BOSTADSPOLITIKEN – HUR HAMNADE VI HÄR? kl 10.30-12
Inbjudna: Irene Molina, Eric Clark, Ida Borg och Martin Hofverberg
Moderator: Clara Lindblom
Arrangör: Bostadsvrålet

ÖKAT MEDBORGARINFLYTANDE I SAMHÄLLSPLANERINGENkl kl11-11.45
Inbjudna: Hyresgästföreningen Järva (Sthlm), Nätverket Järvas Framtid (Sthlm) och Staden vi vill ha (Gbg)
Arrangör: Hyresgästföreningen region Stockholm

PECHA KUCHA – ARKITEKTUR LÖSER UNGAS BOENDE kl 12.30-13.15
Inbjudna: Jagvillhabostad.nu (Sthlm), Okidoki Arkitekter (Gbg), Belatchew Arkitekter (Sthlm), White Arkitekter (Sthlm)
Arrangör: Sveriges Arkitekter

ARBETE MOT LYXRENOVERINGAR kl 12.30-13.15
Inbjudna: Biskopsgårdens framtid (Göteborg) och arbetsgruppen för Barkassvägen/Lidingö (Stockholm)
Arrangör: Hyresgästföreningen Gränby (Uppsala)

HYRESRÄTTEN – SÅ FUNKAR DET! kl 13-13.45
Föreläsning av Martin Hofverberg från Hyresgästföreningen region Stockholm

BOSTADSPOLITIK FRÅN 1900 FRAM TILLS IDAG kl 13-13.45
Föreläsning av Ola Nylander (Chalmers, Göteborg)

INTERNATIONELL UTBLICK kl 13.30-14.15
Inbjudna: Teatro Valle (Rom) och Stealth (Belgrad)
Arrangör: Allt åt alla

“TENSTA MUSEUM: RAPPORTER FRÅN DET NYA SVERIGE” kl 14-14.30
Guidning av utställningen
Arrangör: Tensta Konsthall

ORTEN ORGANISERAR SIG kl 15-16.15
Inbjudna: Pantrarna (Göteborg), Street Gäris (Sthlm) mfl
Moderator: Shadé Jalali
Arrangör: Bostadsvrålet

SÖNDAG

STRIDEN OM PENNYGÅNGEN kl 10-11.15
Arrangörer: Nätverket Pennygångens framtid (Göteborg), Hyresgästföreningen Västra Sverige

”JAG ÄR FAN EN PANTER” kl 10-12
Dokumentärfilm om Pantrarnas arbete i Biskopsgården i Göteborg. Filmen följs av ett samtal med Nätverket Linje 19

JENNY WRANGBORG kl 11.30 – 11.50
Poesiuppläsning av Jenny Wrangborg

STADSDELSLYFT GOES GENTRIFIERING kl 12.30- 13.45
Inbjudna: Catharina Thörn, Maryam Fanni
Moderator: Erik Persson
Arrangör: Allt åt alla (Stockholm)

LIVEABLE CITIES kl 12.30-13.15
Föreläsning av Urbanisma

DISKUSSION OM DISKRIMINERING PÅ BOSTADSMARKNADEN kl 13.30-14.15
Inbjudna: Centrum mot rasism, SSCO, RFSL Stockholm
Arrangör: Malmö mot diskriminering

BOSTADSPOLITIK – HUR SKULLE EN AKTIV BOSTADSPOLITIK KUNNA SE UT FÖR ATT FÅ GÅNG BYGGANDET? kl 13.30-14.15
Inbjudna: Clara Lindblom (Hyresgästföreningen), Hans Lind (KTH)
Arrangör: Kvinnors Byggforum

“TENSTA MUSEUM: RAPPORTER FRÅN DET NYA SVERIGE” kl 14-14.30
Guidning av utställningen
Arrangör: Tensta Konsthall

ATT BYGGA FÖR ALLA kl 14-14.45
Inbjudna: PRO och Förbundet för unga rörelsehindrade
Arrangör: jagvillhabostad.nu

HUR GÅR VI VIDARE? Kl 15-16.15
Inbjudna: Nätverk som deltagit under helgen – anmäl gärna intresse till info@bostadsvralet.nu!
Arrangör: Bostadsvrålet

ÖPPEN SCEN
Under båda dagarna kommer det dessutom att finnas en öppen scen där besökare och deltagare själva kan ta ordet och berätta om olika frågor som känns viktiga att lyfta.

Med reservation för en del ändringar. Fler programpunkter tillkommer.

Hela programmet ligger uppe på www.bostadsvralet.nu.

En dag för Husby och Järva – ett år efter kravallerna

Lördagen 24 maj, kl. 12:00
Plats: Husby torg och Husby träff

Unga och gamla eldsjälar i Norra Järva Stadsdelsråd, Rats teater och Husby kulturkvarter anordnar den 24 maj ett år efter kravallerna en dag om vad Husby och Järva vill och kan.

Preliminärt tidsschema:
11.45-12.15 Musikinvigning med Rrriot Samba på torget vid t-banan
12.15 Hej och välkomna av alla arrangörer
12.30-12.45 Talkör av StreetGäris mfl möter filmpubliken som kommer med t-banan, arr. RATS teater
12.30 Knattebio i biblioteket varje halvtimme, arr. Husby kulturkvarter
13.00-13.45 Antigones dagbok, mobildrama som går runt i Husby med start utanför biblioteket – premiär mobilappsfilm med unga i Husby, arr. RATS teater
13.00-hela eftermiddagen på torget, informationsbord, mat, deltagande kulturevenemang, arr lokala föreningar och partier
14.00-15.00 Spaning Vårt Husby – utställning, mingel och ev. öppen mick i Husby träff, arr. Norra Järva Stadsdelsråd
15.00-16.30 Hur ska segregationen brytas och alla tillförsäkras jobb och likvärdig utbildning? – utfrågning/debatt med Stockholms stads politiker, ev. varvat med korta filsekvenser ur filmen från t-banan, arr. Norra Järva Stadsdelsråd
15.00-16.00 Barnfilfestival i Kulturskolan, åk 5 & 6, arr. Husby kulturkvarter
16.30 El Sistema barnkör på torget, arr. El Sistema
17.00-18.00 Rector ungdomsgårds ungdomsfilm i Kulturskolan, arr. Husby kulturkvarter
18.00-19.00 På min gata, teaterpremiär i Husby träff med LED-skärm och högtalare på torget, om kravallerna utifrån en orolig mors perspektiv med bl a Gunilla Röhr och Stockholmssymfoniker, arr RATS teater
19.30-00.00 Kulturkväll i Husby träff med unga Järvas musiktalanger, poeter, filmare och Stefan Sundström

Samtidigt arrangerar kl 12.00-16.00 Svenska Bostäder en familjedag i Husbyparken med ponnyridning, hoppborg och kaffe mm – med uppträdande av Mojje kl 14.00

/ Norra Järva Stadsdelsråd
Facebookevent.

Kategorier
Allmänt

Endast en stor strävan: Bostad och inkomst åt alla!

Som svar på bostadsbristen i Umeå gläntar nu allt fler politiska partier på dörren till en möjlig utförsäljning av allmännyttans äldre bestånd. En åtgärd som emellertid snarare skulle förvärra än förbättra den bostadspolitiska situationen i Umeå. Vi vill flytta fokus från bostaden som en vara, till att utgöra en grundläggande rättighet, och tittar här på framväxande rörelser i Italien för inspiration.

Umeå är, precis som många andra svenska städer, en stad med allt svårare bostadsbrist. Under lång tid har bostadsbyggandet släpat efter befolkningsutvecklingen, och vidgat glappet mellan tillgång och efterfrågan. Men problemet är större än så. Under de senaste decennierna har hyrorna successivt stigit mer än de boendes disponibla inkomster. I klartext innebär detta att en allt större del av de boendes inkomster går till att betala hyran.

Nybyggnationerna förstärker, snarare än motverkar, denna tendens. De nya husens hyresnivåer är för många av oss i princip omöjliga att betala med dagens inkomstnivåer. Nybyggnationerna riskerar dessutom att trissa upp hyrorna än mer på omkringliggande fastigheter, när området i fråga livas upp och framställs som mer attraktivt. Umeå använder idag ett hyressättningssystem som kallas ”poängen” där bland annat Umebornas attityder gentemot olika områden används för att värdera hyresnivåerna. Även tillgång till kollektivtrafik, närhet till butiker, lekparker, parker och liknande används för att bedömma hur höga hyrorna ska vara i ett visst område – vid sidan om lägenhetens standardnivå.

Ännu ett problem träder fram bland de hus som byggdes under miljonprogramsåren 1965 – 1973 och som i de flesta fall tillhör allmännyttiga Bostaden AB. Husens grundkäggande underhåll släpar efter och renoveringsbehoven är idag på många håll akuta. Detta kunde Bostaden planerat inför genom att spara kapital. Istället har Umeå Kommun år ut och år in tagit ut vinst ur bolaget som flyttats för att täcka upp hål i nämndernas budgetar. Smällen får hyresgästerna nu i många fall ta genom hyreshöjningar som ytterligare höjer trösklarna på den lokala bostadsmarknaden. I ett kvarter som Matematikgränd på Ålidhem har hyrorna stigit cirka 20 % under en femårsperiod med kopplingar till renoveringarna.

Så, hur tänker sig Umeås politiker lösa bostadsbristen? Allt mer tyder på att privatiseringar av allmännyttan står högt på listan över förslag. Sedan några månader utreder Bostaden AB själva en utförsäljning av 600 – 1000 bostäder i det äldre beståndet. Allianspartierna är tydliga med att de stödjer en sådan utförsäljning, medan Socialdemokraterna säger både ja och nej, med stor sannolikhet för att slippa gå till val på ett stöd till utförsäljningen. Vänsterpartiet har å sin sida uttalat skarp kritik mot planerna.

Vad innebär en privatisering?

Genom att privatisera delar av det äldre beståndet hoppas Bostaden AB frigöra resurser för nybyggnationer och fortsatta renoveringar. En lösning som hotar att ytterligare öka ojämlikheten i Umeå. Som vi sett vid andra nybyggnationer kommer priserna på de nya bostäderna bli höga och därmed otillgängliga för den fattigare delen av stadens befolkning. Men det stannar inte där: De fastighetsägare som köper det äldre beståndet måste på något sätt skapa sig profit ur köpet. De köper inte av välgörenhetsskäl och saknar den sociala funktion som allmännyttan på pappret fortfarande ska prioritera. Eftersom det äldre beståndet har stora renoveringsbehov är sannolikheten stor att de (likt andra fastighetsägare i de flesta svenska städer) genomför lyxrenoveringar där kostnaden läggs på hyresgästerna genom gigantiska hyreshöjningar. Ett annat alternativ är att bostäderna på sikt ombildas till bostadsrätter för en snabb avkastning. Bostaden kan förvisso kontrollera vem de säljer till, men de kan inte kontrollera att dessa aktörer inte säljer vidare eller hur de väljer att förvalta bostäderna på sikt. Exemplen från tidigare privatiseringar i Umeå liksom i andra städer är tillräckligt alarmerande för att skapa oro.

Vi anser därför att sannolikheten är stor att en privatisering leder till en drastisk minskning av billiga hyresrätter, med omfattande bortträningseffekter mot fattiga umebor. Visionen om ”femkilometersstaden” som Umeå kommun har riskerar att bli ett medelklassreservat där de fattiga tvingas ut i nya periferier bortom nuvarande stadsmiljö. Låt oss vara tydliga: Detta är en politik som fråntar resurser från de redan fattigaste och överför dem till de rikaste. En fråntagandets politik som ökar klassklyftorna och cementerar dom ytterligare i stadsmiljön.

Rätten till bostad – våra hem är ingen handelsvara!

Låt oss sluta låtsas som att det inom marknadens ramar finns en lösning på bostadsfrågan. En tilltagande bostadsbrist kan inte lösas genom avyttrandet av idag (relativt) billiga hyresrätter och byggandet av nya dyrare. Vi vill istället prata om ett fundamentalt skifte i synen på boendet: från vara till rättighet.
Rättigheten till ett hem måste triumfera rätten för enskilda kapitalister att öka sina tillgångar. En fråga döljs dessutom i debatten om bostadsbristen – spekulationen. Faktum är att vi i Umeå, precis som i många andra städer, ser hur hemlösheten växer samtidigt som fastigheter står tomma när fastighetsägarna spekulerar på marknaden. I vissa fall rivs fullt fungerande bostäder för att lämna plats åt lyxigare varianter när ägarna vill ta tillvara på ett ökande markvärde. ”Förädling”, kallar dem själva det.

Rätten till bostad är för oss inte en paroll om ökat bostadsbyggande. Det är en uppmaning till praktiskt motstånd, till aktiv handling. Ett erkännande av bostadssituationen som en arena för klasskamp där vi gemensamt måste agera för att förstärka våra rättigheter till bostäder i konflikt med fastighetsägarnas intressen i att tjäna pengar. Denna intressekonflikt existerar i vår vardag vare sig vi väljer att förhålla oss aktivt eller passivt till den.

Una sola grande opera: Casa e reddito per tutti

I Italien har de senaste åren en helt ny social rörelse börjat växa fram, bortom den ”gamla vänstern”, bortom parlamenten. I konfrontation med den ekonomiska krisens nedskärningspaket har självständiga sociala center, bostadsockupanter, kulturutövare, motståndare till vattenprivatiseringar och bybor som bekämpar ett höghastighetsjärnvägsbygge i landets nordliga delar gått samman. De samlas under parollen ”Una sola grande opera: Casa e reddito per tutti” – Endast en stor strävan: bostad och inkomst åt alla!

Ett generellt krav på en helt ny färdriktning, en stig mot ett samhälle där inkomst och bostad ses som garanterade rättigheter. På en ockuperad gammal teater i Rom samlas rörelsen för stormöten där taktiker och strategier successivt utvecklas för att vandra åt samma håll. Rörelsen är inte en passiv kampanj – tvärt om är dess bas en livaktig konfrontation med de krafter som söker använda krisen för att utöka ojämlikheten. Kravet förverkligas av rörelserna i nuet genom skapandet av allmänningar, motstånd mot privatiseringar, försök att genomdriva konstitutionella förändringar och få till folkomröstningar om olika sakfrågor. Tomma byggnader ockuperas för att skapa nya sociala center, men framförallt för att tillhandahålla bostäder till de familjer som varje dag vräks från sina hem.

Vi tror att bostadsdiskussionen i Umeå, och andra svenska städer, måste gå i en liknande riktning. Anledningen är enkel: De klassiska partierna och dess institutioner erbjuder oss idag ingen lösning på problemet. De erbjuder oss bara val mellan olika mer eller mindre dåliga alternativ där ojämlikhetens tilltagande är ett alltjämt närvarande faktum. Nya EU-regler omöjliggör i allt högre grad progressiva lösningar för de länder som inte vill riskera omfattande bötesbelopp på grund av brott mot konkurrenslagstiftningarna. Jämlikhetssträvande politik görs därmed olaglig. Detta faktum kan emellertid inte hindra oss från att göra motstånd och söka stärka våra rättigheter. Tillsammans kan vi flytta fram våra positioner och på så sätt tvinga marknadskrafterna att anpassa sig efter en situation där våra behov ständigt står i första rummet.

Kategorier
Allmänt

Möte om renoveringar i Gränby

Konflikterna kring hyreshöjningar i samband med renoveringar i Kvarngärdet och Gränby i nordöstra Uppsala har nu pågått i åtta år och ser inte ut att vara på väg att mattas av. Medlemmar i Allt åt Alla Uppsala deltog kvällen den 26 mars i ett öppet möte på Gränbyskolan. Mötet arrangerades av en mängd lokala hyresgästföreningar med anledning av de omfattande renoveringar som Rikshem håller på att genomföra i Gränby och de kraftiga hyreshöjningar de passar på att införa i samband med det. Uppemot hundra personer kom på mötet, de flesta boende i Gränby eller Kvarngärdet men även några från andra områden i staden.

Mötet inleddes med ett anförande av stadsforskaren Sara Westin, som bland annat forskat om hur sådana här renoveringsprojekt blir för hyresgäster. Hon menade att de ofta kännetecknas av skendemokratiska processer. Ansvaret läggs i praktiken på individuella hyresgäster som efter alla avregleringar på hyresmarknaden blivit alltmer utelämnade och sårbara. Därefter berättade en diakon vid Vaksala församling om de sociala konsekvenserna som hyreshöjningarna får i området. När människor drivs från sina hem i samband med dramatiskt höjda hyror skapar det väldigt mycket oro, inte minst då människor ofta bott i området i årtionden och är djupt rotade. Goda grannrelationer bryts, barn måste byta skola eller dagis, äldre har ibland svårt att genomföra själva flytten. Höjningarna påverkar även det sociala livet för de som blir kvar, då goda grannar försvinner och samhörigheten i kvarteret med dem.

En representant från den ideella föreningen Barnombudsmannen i Uppsala pratade om bristen på analys av konsekvenser för barn i samband med den här sortens projekt. Barn kan inte göra sina röster hörda på samma sätt som vuxna, men är ofta de som drabbas särskilt hårt då den sociala miljön byts ut. Vuxnas oro förs även över på deras barn, till exempel om man tvingas byta bostad. Det borde enligt Barnombudsmannen alltid göras barnkonsekvensanalyser i samband med större förändringar i staden.

Därefter öppnades mötet upp för inlägg från besökarna. Många tog tillfället i akt att berätta om hur de drabbas av hyreshöjningarna. Det berättades bland annat att i de första husen som renoverats i Gränby, etapp 1 av hela projektet, har ungefär hälften av de boende behövt flytta. Många som bor i etapp 2 och 3 redan har nu börjat flytta ut i förväg, då de vet att de inte kommer att ha råd att bo kvar. ”Jag har blivit erbjuden bostad i Enköping istället, men jag känner ingen där. Det är här jag hör hemma, det är här mina vänner bor” berättade en person. ”Jag och min dotter jobbar båda två, men efter renoveringen går hela min lön går till hyran. Vi lever bara på en lön egentligen”, berättade en annan. ”Jag flyttade in nu nyligen och min man som är målare upptäckte direkt en massa fel på lägenheten, det blev en lång lista”, berättade en person som också sa att hon ”kände sig blåst”.

Vissa undrade hur det fungerar när hyresvärden vill att de ska godkänna renoveringarna och de nya hyrorna. Går det att vägra att skriva på? ”Det Rikshem gör är rena utpressningen, de som vägrar skriva på får högre hyra”, berättade en representant för hyresgästföreningen Gränby. De protester som de boende genomfört hittills har gjort att det nu finns flera nivåer av renoveringar att välja på, med olika stora hyreshöjningar, men de som inte skriver på ett godkännande av renovering får en högre nivå när Rikshem driver igenom beslut i hyresnämnden. På så sätt får de det att se ut som att de boende själva valt renoveringarna, när det i praktiken inte finns något val eftersom hyresnämnden i princip alltid står på fastighetsägarens sida.

Andra pratade om motstånd mot höjningarna. ”Vårt mål måste vara att alla som vill ska få bo kvar”, menade en annan representant för den lokala hyresgästföreningen i Gränby. ”Jag var med 2006 när det började på Kvarngärdet, det har bara varit samma skit, om och om igen. Inget har hänt. Vi måste göra något större om vi ska få stopp på det!” menade en mötesdeltagare och fick kraftiga applåder till svar. En annan person frågade vilken sida hyresgästföreningens tjänstemän var på egentligen, ”på ett möte i Kvarngärdet menade en av er att hyrorna i Kvarngärdet var för låga tidigare! Ska inte ni stå på hyresgästernas sida?”

Vi i Allt åt Alla Uppsala känner oss inspirerade av att ha sett glöden i Gränbyskolans aula, både bland gränbybor och folk från andra områden. Det är vår övertygelse att andra områden i Uppsala står på tur för hyreshöjningar och att vi uppsalabor har ett gemensamt intresse i att sätta stopp för detta. En segregerad stad med höga boendekostnader drabbar oss alla, vare sig det är vi själva, våra anhöriga eller våra grannar som måste flytta, bo för trångt eller rent av inte få någon bostad alls. Attacken på de boende i Kvarngärdet och Gränby är en attack på oss alla. När kommunfullmäktige inte skyddar oss från giriga hyresvärdar, utan tvärtom säljer oss till dem, blir det upp till oss själva att stå upp för vår rätt till bostad och vår rätt till kvarteren vi bebor.

Läs mer: Var ska vi bo när staden blir ett varumärke?

Bakgrund: Dyra renoveringar tvingar många att flytta

 

 

 

Kategorier
Allmänt

”Lögnen”

Den här korta texten är ett försök att skapa en vandrande berättelse. En historia som sprids över staden för att hindra lögnen från att etablera sig som sanning. Sprid den på facebook, twitter, skicka in den i en modifierad form som insändare, skriv ut den och lägg på fikabordet på ditt jobb, häng upp den i ditt trapphus. Kort och gott: Hjälp till att sprida den.

Vad händer på sikt med demokratin i en kommun där politiker och tjänstemän taktiskt försöker upprepa en lögn så många gånger att den blir en sanning?
Vi står med denna elefant i kommunhuset som ingen vill låtsas om:

Man sa att Apberget aldrig varit en del av planeringsarbetet för Rådhusesplanadens omgestaltning. Vi frågade gång på gång på gång om fastighetsägarna och handlarna haft något att säga till om, om de fått tycka till om just Apberget, om man haft möten med dom. Vi frågade om det fanns ritningar och skisser framtagna för hur esplanaden skulle komma att se ut.

De svarade; Nej. Inget av detta existerar. Dialogen är förutsättningslös. Arbetet som påbörjats handlar om trottoarstråken medan mittenstråket är en ”blank page”. Även Balticgruppen sa: ”Vi har inte yttrat en åsikt om Apberget och har inget med dess rivning att göra”. Tekniska nämnden arrangerade en dialog till en kostnad av 200 000 kronor vars kärna var att konsekvent undanhålla information. Inte av misstag, utan med stor medvetenhet eftersom den specifikt efterfrågades gång på gång, på gång.

Sen kom grävet. Grävet som avslöjade lögnen. Vi fick se skisserna som funnits i månader på en öppen esplanad mot torget. Ritningar och protokoll från möte efter möte med fastighetsägare vars uttryckliga syfte varit att diskutera Apberget. Bilden trädde fram av månader av arbete med mittstråkets gestaltning, förberedelser för Apbergets rivning.

Men ingenting hände. Lögnen fortsätter upprepas, som om ingenting har hänt. Som om dokumenten och skisserna inte existerade. Inga tjänstemän fick repressalier, inga politiker avgick från sina uppdrag. Hur är det möjligt? Vi återupprepar detta faktum, för att lögnen inte ska få bli en historisk sanning.

Kategorier
Allmänt Evenemang Malmö

KÄMPA MALMÖ—Antifascism är självförsvar

Demonstration den 16/3 klockan 14:00 från Möllevångstorget med anledning av nazistattacken på internationella kvinnodagen. Vi låter oss inte skrämmas till tystnad utan står upp mot nazisterna. Kom! Alla behövs! #kämpashowan
(mer info kommer efter hand)

Kommande demonstrationer/manifestationer i kronologisk ordning
HELSINGBORG onsdag 12 mars kl. 18 Gustav Adolfs torg
HAMBURG fredag 14 mars kl. 19 S-Bahn Sternschanze (Vorplatz des SC Sternschanze)
ÄLMHULT lördag 15 mars kl. 13 Torget
VÄSTERÅS lördag 15 mars kl 13 Bäckby fotbollsplan
STOCKHOLM lördag 15 mars kl 15 Medborgarplatsen
GÖTEBORG söndag 16 mars kl. 14 Järntorget
MALMÖ söndag 16 mars kl 14 Möllevångstorget

Kategorier
Evenemang

Ett feministiskt perspektiv på staden

När Umeå nu omvandlas i rekordfart är diskussionen het om för vem detta sker – vem som är vinnare respektive förlorare i den stad som växer fram med shoppinggallerior, hotell och prestigebyggen. Vi brukar säga att vi vill ha en stad med en progressiv stadsplanering, där fokus är Umebornas behov och begär!

På denna studiecirkel tar vi, med hjälp av boken ”Genusforskning inom kulturgeografin”, en feministisk utgångspunkt för frågan om stadens utformning och omvandling. Hur påverkar platsers utformning människors möjligheter att uppfylla sina behov och begär? Hur möjliggör eller omöjlliggör en viss planering rörelsefrihet och trygghet i rummet? Vem tillåts ta plats i staden? Hur fördelas sysslor inom produktion och reproduktion?

Boken tar en bred utgångspunkt kring frågor som rör genus inom ”kulturgeografin”.

Vi kör studiecirkeln under två träffar. Första gången läser vi fram till och med sida 29 och kapitel ”Rummet skapar också gränser”. Resten läser vi till träff nummer två.

Boken finns gratis som PDF här:
http://www.genus.se/digitalAssets/1279/1279745_kulturgeografi.pdf

Att delta är självklart gratis

  • Cirkelstart: 1 mars
  • 15.00
  • Kulturhuset Klossen 
Kategorier
Evenemang Stockholm

Staden på tvären – Stadskamp i södra förorterna

En kunskapsöverföring mellan de södra förorterna.
Linje 17 möter Linje 19 möter Linje 18 – utan att passera innerstan!

DEN BORTTRÄNGDA STADEN
MÅNDAG 17 FEBRUARI 18.00
KAFÉ T, TUR-TEATERN KÄRRTORP

Med surdeg och neon ska förorten lyftas? Maryam Fanni och Elof Hellström från Söderorts Institut För Andra Visioner berättar om gentrifieringen av Hökarängen på linje18. Nu ska modellen med Hållbara Hökarängen exporteras till linje17 för att göra ett stadsdelslyft. Ett lyft där bara vissa av invånarna ryms, där vissa ska trängas undan och andra mer köpstarka flyttas in. ”Från sunkförort till trendigt centrum” utropade Mitt i Söderort stolt om Hökarängssatsningen. För vem förändras stadsdelarna? Vad kan de boende på linje17 lära sig av vad som skett på linje18?

Öppen diskussion om stadsdelsorganisering på Linje17. Alla välkomna!

DEN SOLIDARISKA STADEN
MÅNDAG 24 FEBRUARI 19.00
CYKLOPEN, HÖGDALEN

Hur hjälper man hemlösa EU-migranter, branddrabbade grannar eller motverkar nazistiska attacker i området där man bor? Nätverket Linje17 har genom lokal organisering lyckats bygga en solidarisk inbördes hjälp i sin förort. Efter den fantastiska manifestationen i Kärrtorp kommer nu aktivister från Linje17 och berättar om sina erfarenheter. Hur kan självorganiserad solidaritet på Linje19 se ut? Hur knyter vi samman praktisk antirasism och grannsamverkan?

Öppen diskussion om stadsdelsorganisering på Linje19. Alla välkomna!

DEN BEBODDA STADEN
ONSDAG 26 FEBRUARI 18.00
(Lokal kommer) GUBBÄNGEN

Behövs ett stadsdelsnätverk på gröna linjen 18 mot Farsta? Hur kan man organisera sig i kvarteren vi bor i med våra grannar, för att stärka de boendes inflytande över sina områden? Nätverket Linje19 har lyckats organisera centrumstrejker, protesterat mot utförsäljningarna av allmännyttan, stört REVA-kontroller och hjälpt hemlösa EU-migranter i sitt område. De för vidare sina erfarenheter och berättar tips för lokalorganisering.

Öppen diskussion om stadsdelsorganisering på Linje18. Alla välkomna!

Arr: Allt åt Alla Stockholm

Kategorier
Allmänt

Vad kan vi förvänta oss av 2014?

Sedan ett par år tillbaka genomförs i Umeå en omfattande stadsomvandling. Det märks i förändringen av stadens ytliga, bildliga karaktär. Hus byts ut mot nyare hus, lägre blir högre, sten blir glas och metall. Men det är också något mycket mer komplicerat: en förändring av själva förutsättningarna för de som lever sina liv här. Både konkret genom att mötesplatser och ideella kulturlokaler läggs i ruiner, och mer abstrakt genom att fastighetsvärden trissas upp och gör butikslokaler, hyresrätter och bostadsrätter dyrare.

Detta är vad vi kanske inte lägger märke till med blotta ögat. Att en mindre näringskraftig butik här och där plötsligt är borta, utbytt mot en större likriktad kedja. Att hyresgästerna i de få hyreshus som överhuvudtaget finns kvar är en lite mer likartad skara än de var för fem eller tio år sedan. Att de ideella föreningarna inom kultur, politik och social verksamhet sakta bytts ut mot mer näringsinriktad kontorsverksamhet.

De med låga inkomster trängs längre och längre ut i periferierna, vi får en mer segregerad stad. När vi väl ser helheten av en sådan förändring är den redan ett faktum, betydligt svårare att motverka.

Faktum är att nästan all kritisk forskning och teori om städer som genomfört denna typ av stadsomvandling pekar ut samma problem. Ökade klassklyftor, ökad segregation. Ju fattigare du är, desto hårdare drabbas du. Detta är viktigt eftersom det visar hur det som på ytan ser ut som en intressekonflikt mellan kulturliv och näringsliv i själva verket är en betydligt större klasskonflikt om staden som sådan. De som kämpar för att bevara en smal musikscen som Verket i centrum, en teaterscen för amatörer som Saga, eller ett bibliotek på stans mest attraktiva tomt – dessa kämpar också för att rikta stadsutvecklingen åt ett helt annat håll; ett som främjar helt andra intressen.

Det är förstås i någon mån sant som de ständigt säger, att ”städer konkurrerar med varandra” om resurser, invånare, ekonomiska investeringar och turister. Detta betyder emellertid inte att den nyliberala, privatiseringsbejakande formel som använts här i Umeå det senaste decenniet är den enda vägen. Vi säger detta eftersom det är viktigt att förstå att våra politiker inte blott förvaltar staden utifrån någon slags naturlag, utan bedriver en i hög grad ideologisk stadspolitik av exakt samma sort som motiverar privatiseringar av välfärd som skola, vård och omsorg. En politik där den röda tråden genom alla beslut med koppling till stadens planering och utveckling är att överföra makt och resurser till privata intressen i allmänhet, och fastighetsägare i synnerhet. Vi ser det i de nya översiktsplanerna som reglerar formen för stadsutvecklingen, vi ser det i beslut att bilda gemensamma institutioner som VisitUmeå där planering sker mellan kommun och näringsliv i intim samverkan, vi ser det i stora byggprojekt som Kulturväven där kommunen aktivt överför skattemedel till en privat aktör som i förlängningen tar ut denna i vinst. Vi ser det också i riktningsbeslut som säger att kommunen inte ska äga fastigheter som inte innehåller ”kärnverksamhet”.

Vi kallar detta för en fråntagandets politik, eftersom det är precis vad det är. En överföring av platser, makt och ekonomiska resurser från en offentlig eller till och med gemensam sfär, till privata intressen. En politik som gynnar de rikaste, på bekostnad av medborgarna i allmänhet, och de fattigaste i synnerhet.

Det gemensammas politik
Låt oss vara tydliga här. Vi erkänner kampen om staden som en konflikt mellan motsatta intressen. Det som är bra för Umeå är nödvändigtvis varken kort- eller långsiktigt bra för Balticgruppen, och vice versa – trots att detta påstående nötts in i vårt medvetande de senaste åren. En kapitalägare måste till syvende og sist tjäna pengar. När en fastighetsägare gör detta genom att höja hyrorna på våra lägenheter är detta en förlust för hyresgästen. När handlare tjänar på att tvinga fram en rivning av en offentlig mötesplats för att den är en ”stoppkloss för handeln” är detta en förlust för de som på olika vis använder denna plats av olika anledningar. När näringslivet tvingar bort ett stadsbibliotek från stadens mest attraktiva tomt är detta en förlust för de som främst kommer låna böcker utifrån premissen att biblioteket ligger på en plats de automatiskt passerar i stress på väg från jobb till kollektivtrafik. När ideella kulturföreningars lokaler rivs för att lämna plats åt hotellbyggen är det en förlust för alla de som använder dessa lokaler, men också för en långt bredare skara som i vågor trängs längre och längre ut i stadens periferier när fastighetspriserna stiger. När tidigare demokratiska processer flyttas över till samverkansprojekt utan offentlig insyn i och med ägandeformerna, är detta en förlust för alla umebors möjlighet att styra staden i en riktning som tillgodoser deras behov och begär. De politiker som idag styr, från vänster till höger, företräder de rikas intresse i denna intressekonflikt. Det är den konkreta innebörden av de senaste decenniernas politik, och det måste man kunna stå till svars för.

När vi riktar kritik mot denna utveckling kallar de oss ”dödgrävare” och ”bakåtsträvare”. Dom sätter ord i våra munnar och säger att vi vill att tiden ska stanna upp, att staden ska konserveras i dess nuvarande form. Ingenting är mer förljuget! Vi vill ha en mer demokratisk stad, en utveckling som utgår från att de som bor här har ett verkligt inflytande att forma sin närmiljö efter sina behov och begär – sina önskemål och drömmar. En stad som utraderar klassklyftor istället för att utvidga desamma.

Vi förstår också att en sådan utveckling bara kan skapas genom att gå i konflikt med den ordning som idag leder i rak motsatt riktning; som gynnar de vars intressen är motsatta våra.

I Spanien ljöd ett slagord över torgen efter den ekonomiska krisens utbrott: ”Democracia real ya!” – verklig demokrati nu. Där, precis som på så många andra platser i världen, vände sig människor mot den fråntagande politikens projekt för att söka nya vägar. Först ockuperade man torgen och skapade folkförsamlingar. Idag har man flyttat vidare ut i bostadsområden och kvarter där ett myller av grupper experimenterar med nya sätt att leva tillsammans, tillgodose sina behov, ta kollektiva beslut och göra motstånd mot ökande ojämlikhet. Vi behöver inte invänta en situation av akut nöd för att finna beröringspunkter i de senaste årens globala protester. Istället ska vi låta oss inspireras, och göra Umeå till ett socialt laboratorium för verklig demokrati, jämlikhet och växande gemenskap!

Kategorier
Allmänt

Att gemensamt bygga ett apberg i staden

Längs gågatan kommer tvåtusen umebor gående i antifascistisk solidaritet och med facklor i händerna. När de når fram till Rådhustorget ställer de sig, i vanlig ordning, framför den plats där torget möter Rådhusesplanaden. Här, på den jordplätt som idag markerar var det rivna Apberget en gång stod, har någon eller några byggt en egen kopia av den traditionella talarstolen – upplyft i höjd på staplar av lastpallar.
I bakgrunden av det snart folkfyllda torget, nedanför kulturhuvudstadens glashus, står kommunens tillfälliga ersättningsscen bortglömd i det mörka, kalla regnet.

Under den knappa timmen där på torget i lördags genomfördes en dubbeltydig manifestation om rätten till staden. Å ena sidan den solidaritetsvilja som formellt samlat oss där – mot fascisters ökande försök att genom hot och våld ta gaturummet i anspråk för att skapa otrygghet och minska vissa gruppers och individers rörelseutrymme i staden. Å andra sidan denna rent praktiska markering mot hur gemensamma platser tas ifrån oss genom en politik som undertrycker vissa intressen till förmån för andra.

Apberget har sedan läckan om den stundande och sedermera genomförda rivningen, kommit att bli en symbol över en politisk ordning där medborgarnas intressen i staden allt mer sätts på undantag. Som vi tidigare beskrivit handlar inte konflikten i huvudsak om platsen i sig – utan i högre grad om de bristande demokratiska processerna i planeringen kring den stadsomvandling som pågår. I avsaknaden av verkliga dialoger och inflytande från de som faktiskt använder dessa platser, har politiker och tjänstemän med tydlighet missbedömt platsens betydelse för vissa umebor.

Mycket har sagts och skrivits under de månader som nu passerat sedan grävskoporna skyfflade bort stenar och talarstol från platsen. Tjänstemän och politiker har avslöjats med lögner om både det ena och det andra under debattens gång, men har trots detta lyckats klamra sig fast vid sina positioner. Dessa debatter är uppenbarligen viktiga, men det som hände i lördags är kanske än viktigare.

Att ta sig rätten till staden
Kring en facebooksida, en hemsida och en twitter-hashtagg har en anonym grupp samlats under namnet #apanfattas. Metoden är lika enkel som genial: de uppmanar umebor att, precis som de gjort sedan mitten av 1980-talet, gå till den plats där Apberget låg för att tillsammans käka lunch. På detta sätt tas platsen på ett konkret sätt i anspråk för att belysa just de behov och begär som vi anser borde forma planeringen av stadsrummet. Det står i full motsättning till tanken om att skapa en mer ”attraktiv stad” genom intima samarbeten mellan kommun, handlare och fastighetsägare; om att skapa en plats där folk konsumerar så mycket som möjligt.
När man vid lördagens demonstration även åsidosatte den ordning som Umeå kommun försökt upprätta, och återskapade platsen med en tillfällig talarstol, utvidgade man detta praktiska motstånd. Apbergets funktioner skapas och återskapas, oavsett vad planerarna försöker göra med platsen. Detta är att ta sig rätten till staden, att agera efter principer om en ”urban allemansrätt” – de som använder en plats ska också ha inflytande över dess eventuella omformningar. Det behöver i slutändan inte handla om majoritetsvilja, utan om att tillgodose behov och begär även hos smala, svaga medborgarintressen och ge dessa en självklar plats i stadsrummet; att bygga en stad där så många som möjligt känner att deras specifika intressen syns och tillåts styra bredvid en mångfald andra – snarare än att ständigt underordnas krassa ekonomiska intressen.

Exemplet med cykelbron vid Strömpilen
I början av 2000-talet pågick en seglivad och tyst konflikt mellan boende i de sydöstra stadsdelarna och Umeå kommun. På Gimonäs, nere vid Kolbäcksvägen, hade en ”naturlig” gångpassage uppstått. Istället för att gå flera kilometer av omvägar bort till den enda verkliga gång- och cykelpassagen från stadsdelarna till Strömpilsplatsen, gick boende rakt över Kolbäcksvägen och järnvägen för att komma ner mittemellan Komatsu Forests fabrik och Ica Maxibyggnaden.
Umeå kommun ansåg att denna gångväg var farlig och satte sedermera upp stängsel mellan bilvägen och järnvägen för att stänga passagen och leda människorna bort till cykelvägen vid dammen.

Bilden visar med nedre pil var konflikten om passagen skedde. Den övre pilen visar var Umeå Kommun tyckte att boende skulle passera istället.

Detta skulle emellertid visa sig vara lättare sagt än gjort. Gång på gång klippte boende i området upp stängslet för att öppna passagen, och gång på gång slöt kommunen igen den. I tysthet pågick konflikten i veckor, månader, år. Boende vägrade helt enkelt att finna sig i planeringen, och tog sig rätten att omforma staden efter sina behov.

Tillslut gav Umeå kommun upp och inledde diskussionerna om en verkligt planerad genomfart för gång- och cykeltrafik på platsen. Idag går, som många av er vet, en hög och lång bro ner från Gimonäs till Strömpilen, just på denna plats. Vad som föranledde dess uppförande är emellertid sådant som sällan kommer fram i kommunala pressmeddelanden. Konflikten är ett pedagogiskt exempel på hur en sådan metod som nu används av #apanfattas kan tvinga planerare och politiker att anpassa sig efter människors behov, oavsett vilka riktlinjer som formellt styr genom till exempel översiktsplaner och andra vägledande dokument.
Egentligen ser vi detta hela tiden, i synnerhet kring dragningar av just gång- och cykelvägar. Platserna i staden är många genom åren där man först planerat en väg för att sedan finna sig i en situation där människor istället passerar över en gräsmatta eller rakt över en bilväg – för att därefter tvingas anpassa planeringen.

Låt #apanfattas bli en bred mobilisering för platsens återupprättande som social mötespunkt och demokratisk funktion i staden. Men låt även exemplet vara framträdande för hur vi ska använda stadsrummet generellt, när vi vill ta oss rätten till staden – som gemensamt borde vara vår.

Läs även Allt åt Alla Stockholms text om kvartersorganiserad antifascism, apropå lördagens demonstration, ”rätten till staden” och händelserna i Kärrtorp de senaste veckorna:
https://alltatalla.se/allmant/grannsamverkan-mot-nazism

Kategorier
Allmänt Stockholm

Grannsamverkan mot nazism

There are some parts of New York I’d advise you not to invade.
– Humphrey Bogart till nazistöversten Strosser i Casablanca

Det började med en krypande känsla av oro. Någon hade sett nynazister öva konfrontationer på idrottsplatsen. Gymnasieskolan och den lokala självorganiserade biografen täcktes med affischer och sprayade hakkors. Lyktstolparna med klistermärken. Vid tunnelbanestationen misshandlades en ung man av några svartklädda personer som kommit fram och frågat om han ogillade nazister. Diskussionerna växte i de lokala nätverken, på Facebooksidor, bland föreningarna och butikerna i området. Så kallade man till en demonstration mot rasism – för att skingra oron och sätta ord på upplevelserna. Linje17 mot rasism. De boende i området, barnfamiljer, gamlingar och grannar samlades på torget för att lyssna till lokala talare och unga popband från trakten. Då gick nazisterna till attack. Med glasflaskor och bengaler presenterade de sig för Kärrtorp.

Nazistattacken riktade sig mot lokalsamhället. Den sätter två diametralt motsatta sätt att förhålla sig till platser, till de orter där vi bor, i blixtbelysning.

För högerextremister måste platser ockuperas, genom militariserad närvaro i form av medborgargarden eller nattliga räder. Det handlar om att på olika sätt markera ett territorium för att skapa rädsla och osäkerhet hos andra. Man terroriserar invandrarägda butiker, sprayar slagord på husväggar, patrullerar gatorna för att få människor med invandrarbakgrund eller andra ”fiender till nationen” att flytta från orten. Ett försök till etnisk rensning på lokal nivå. Hos de tyska nationalisterna kallas denna strategi att upprätta ”nationella befriade zoner”. Målet med fascismens attacker är just att slå sönder den sociala sammanhållningen, genom att rikta sig mot de platser och strukturer som utgör knytpunkter i områdesgemenskapen. Lyckas detta finns bara isolerade individer kvar. På så sätt kan en liten gruppering kontrollera stora områden.

Antifascism är alltid självförsvar, ett kollektivt självförsvar för våra levda liv. Men vi kan inte bemöta den yttersta högerns försök att uppnå en militariserad kontroll över områden med samma medel. Våra metoder är totalt motsatta.

Förra vågen av våld från Svenska motståndsrörelsen (SMR) kulminerade i att organisationen imploderade och vände sina knivar mot varandra. De medlemmar som hoppade av har efteråt berättat om vilka upplevelser som varit deras bästa och värsta under tiden i SMR. Bäst var de tillfällen då torgmöten ledde till konfrontationer, då man fick kasta sig in kampen mot sina fiender. Två gäng i konflkt om kontrollen över ett område.

Men de situationer som upplevts som allra jobbigast var dock av ett annat slag. Ett återkommande exempel var SMR:s försök att etablera sig i Nyköping, då man möttes av folkliga protester, bestående av människor i alla åldrar som ställde sig och skramlade med nyckelknippor – Nyköpings stadssymbol. Nyköpingborna använde nazisternas närvaro för att stärka den egna gemenskapen, övervinna sin rädsla och visa upp sin mångfald. ”Ni försöker dominera denna plats, men det är vi som bebor den”. Samma svar ger Kärrtorpborna. Nätverket Linje17 i Skarpnäcksområdet visar hur vi bäst bemöter högerextremismens försök att etablera sig i området. Svaret är att stärka de självorganiserade lokala strukturerna. Att basera organisering på frågor som påverkar det vardagliga livet: bostadspolitik, stadsdelsutveckling, behovet av gemensamma utrymmen och att motverka segregering. Syftet med stadsdelsorganiseringen är att öka det lokala medbestämmandet och organisera samhället utefter de boendes behov.

Stockholms förorter är de platser i staden där självorganiseringen varit som mest intensiv. Till skillnad från innerstadsbor ordnar förortsborna, till exempel längst Linje 17, loppmarknader, kolonilottsodlingar, knytkalas, och initiativ mot utförsäljningar hyresrätter, hela hyresbestånd och centrum. Man verkar för en mer demokratisk utveckling lokalt, som utgår från de boende och inte från stadshusets ”Vision 2030″, ”Söderortsvisionen”, ”Järvalyftet” eller liknande toppstyrda projekt.

Den massiva solidariteten med Kärrtorpsborna efter nazistattacken är fantastisk. I stad efter stad har stora antirasistiska manifestationer hållits som inledning på julhelgen. Men det får inte stanna där. Markera inte bara solidaritet med Kärrtorp – som en tillfällig samling i stan mot rasism – utan organisera den på samma varaktiga sätt: för hem den till de områden där ni bor och lever.

Låt antirasismen bli en ”Grannsamverkan mot nazism” som går utöver att bara tvätta bort hakkors och sen lägga locket på, vilket fyra 15-åriga Kärrtorpstjejer så klarsint konstaterade i ett öppet brev i Dagens nyheter. Det bästa sättet att motverka nazism och rasism är att organisera sig lokalt, diskutera hur man tillsammans dels försvarar sig mot attacker som den i Kärrtorp, men även hur våra bostadsområden kan bli öppnare, fyllas med de aktiviteter som saknas, må vara fik, kvartersbio, badhus, fritidsgårdar av och för oss.

Med grannsamverkan mot nazism kan vi undgå de många problem som kan uppstå när den antifascistiska kampen drivs av specifika organisationer, där eventuella konflikter rörande metoder och principer kan sätta käppar i hjulen på kampens effektivitet. Istället kan man utgå från den specifika och konkreta situation som existerar där och då, för endast de som lever där och då kan veta vad som är nödvändigt eller malplacerat i termer av strategi och taktik. Det är endast dessa som vet hur stort problemet är, på vilka nivåer eller i vilka områden problemet primärt existerar, samt vilka som är lämpliga att kontakta, vilka verksamheter som kan tänkas involveras, etc.

Vi bör sträva efter att den antifascistiska kampen ska kännas så ”ofarlig”, så lite tidskrävande och alltså så bred som möjligt. I kraft av de breda områden kampen täcker, i kraft av alla de olika håll den kommer ifrån och i kraft av en mångfald av taktiker, så kan antifascismen bli en enkel kamp att driva som inte måste handla om att sätta livet på spel genom oundvikliga sammandrabbningar. Det första steget är att hålla ihop mot de som vill splittra vår gemenskap, minska vårt inflytande i vår direkta omgivning och göra den exkluderande. Lyckas vi sedan att på olika håll etablera en antifascistisk praktik i våra områden så har vi både stärkt vår gemenskap, vårt självbestämmande och gjort våra närmiljöer omöjliga för nazister att pinka revir i.

Grannsamverkan behöver inte bara betyda samverkan mellan boende i ett hus, mellan olika hus eller mellan grannskap – det kan också vara samverkan mellan olika förorter eller stadsdelar. Kan vi bilda starka kopplingar i grannskapen så kan vi också göra det mellan orter, och därmed kan vi dela erfarenheter, lära varandra kommunikationsmetoder, hur vi organiserade oss när nassarna dök upp i kvarteret, vilka vi involverade och hur vi pratade med folk i våra områden för att få med så många som möjligt, hur vi aktiverade vår gemenskap även nattetid, hur vi fick tillgång till det lokala biblioteket för att ordna möten, skrivcirklar, etc. Vi måste utgå från det konkreta, men relatera till det övergripande.

Skapa ett, två, sextontusen Linje17. Det är vår masslinje.

Läs mer:

http://www.aftonbladet.se/kultur/article18061510.ab

Kategorier
Allmänt

Upprop – ”Rätten till staden känner inga gränser”

Den kommande helgen åker medlemmar i Förbundet Allt åt Alla till Hamburg för att demonstrera för det ockuperade huset Rote Flora, och i samband med det undertecknar vi även detta upprop, här översatt till svenska.

 

Rätten till staden känner inga gränser!

Med en internationell och rikstäckande mobilisering kallar det ockuperade huset Rote Flora till en demonstration den 21 december mot vräkningshotet som står riktat mot huset, för att bevara Esso-husen och för Lampedusa-flyktingarnas rätt att stanna. Vi undertecknade detta upprop med vårt brokiga och högljudda block i demonstrationen för att på ett bestämt sätt understryka kravet på ett socialiserat offentligt rum, som tillhör alla. Därför säger vi: Rätten till staden känner inga gränser!

 

”Rights are not given, they’re taken!“

Rätten till staden är bara värd något om den gäller alla människor. Rätten till staden innebär att alla människor undantagslöst har rätt att bestämma var och hur de vill leva. Oavsett vilket kvarter, vilken stad, vilket land eller vilken världsdel det gäller. Oavsett om vi bor i hyresrätter, om vi lever i alternativkulturella frizoner eller har tvingats fly från våra hem. Oavsett hur länge vi har varit här eller var vi kommer ifrån. Vi menar att människors rätt till stadsrummet inte kan förverkligas så länge den rätten villkoras med begrepp som ”illegal invandring”,”tolerans” eller uppmaningar till ”integration”. Vi vill inte att någon ska ”integreras” i det rådande systemet. Vi vill inte heller att någon människa ska ”tolereras”. Istället vill vi kalla till en öppen gemenskap där vi utifrån gemensamma premisser utformar hur vi lever och verkar tillsammans. Styrkan i Rätten till staden-rörelsen ligger i kombinationen av att kunna erkänna våra utgångspunkter som olika, samtidigt som vi kan hitta och uppfinna gemensamma ytor för kamp.

 

”Freedom of movement, Freedom to stay!”

Det går inte en dag utan att kampen mot den europeiska asylpolitiken och för de 300 Hamburgska Lampedusa-flyktingarna fortsätter. Denna våg av antirasistiska protester mot politiken som Hamburgs senat driver hade inte varit möjlig utan flyktingarnas fantastiska självorganisering. Detta är mer än en reaktion på den senaste tidens rapporter om dödsfall vid EU:s yttre gränser. Solidariten med ”Lampedusa i Hamburg”-rörelsen bärs fram av idén om lika rättigheter för alla, men den växer även ur erfarenheter människor som bor här har av att begränsas till att fungera som ekonomiska objekt. När staden i allt högre grad överges åt marknaden och vinstdrivna aktörer blir också vi som bor i den allt mer bedömda efter ekonomiska kriterier. De som staden inte längre kan rymma till följd av ständigt ökande hyror och levnadsomkostnader, de som inte passar in i stadens sanerade rum eller har för lite pengar eller ”fel” ursprung görs osynliga och trängs ut i stadens periferi; bortom tunnelbanor och pendlingskorridorer.

 

Ockupera hus, socialisera boendet!

Det är inte bara på gatorna som den sociala uppdelningen av stadsborna syns allt tydligare. Samtidigt som många bor i lyxiga mångmiljonvillor växer de fattigas områden, och de allt fler människor som ingen bryr sig får klara sig bäst de kan i tältläger eller på gatan. En institutionell rasism formar hela bostadsmarknaden, med mäklare och hyresvärdar som väljer bort människor med ”utländska” efternamn. Det räcker inte med att bygga ett par tusen nya lägenheter. Vi måste ifrågasätta en kapitalistiska organisering av boende från grunden. För oss innebär detta till exempel att förstå hus och lägenheter som allmänningar, att sätta kontrollen av bostäderna i de boendes händer, att utveckla mekanismer bortom marknaden och staten för att fördela tillgången på bostäder utifrån människors behov.

 

ESSO-husen: Enade vi stå – splittrade vi falla! 

Ett annat exempel på bostadsmarknadens profitinriktade logik är ESSO-husen i St Pauli. I decennier har byggnaderna misskötts och förfallit, och nu har politiker bakom lykta dörrar gett rivningslov på begäran av ett bayerskt bostadsbolag. Ett brett och spretigt motståndet har tagit form för att bevara och rusta upp husen, samt för att förhindra skapandet av dyra bostadsrätter. Hyresgästerna har vägrat lämna kvarteret och än så länge lyckats stanna kvar i husen. I detta motstånd finns en konflikt som ställer hela staden på spel! Vem är det egentligen som får bestämma över en plats? Därför kräver vi medbestämmande och transparens nu! Frågan är långt ifrån över, vilket visar på att konflikten går betydligt djupare än att bara handla om just ESSO-husen.

 

Deras säkerhet är inte vår!

Den ekonomiska galenskap som löper längs med dessa och andra sprickor i staden bygger på att profitörernas säkerhet garanteras. De som inte frivilligt flyttar från sitt hem blir överkörda av repression. Först individualiseras motståndet genom lagar och domstol, därefter vräks de boende var för sig . Den som ser ”främmande” ut kuvas och kriminaliseras genom rasprofilering samt polisens visitationszoner, och tvingas avstå från sina medborgerliga rättigheter. Allt för att skydda de som tjänar på den rådande ordningen. Nedstängningen av EU:s och Tysklands gränser riktar sig uttryckligen mot de överflödiga och oönskade vars situation från första början orsakats av västvärldens utrikespolitiska och ekonomiska agenda. EU-program som Frontex och Eurosur är inte till för att förhindra att människor drunknar längs gränserna, deras syfte är att med militära metoder garantera avskärmning och avvisning av flyktingar. Klarar flyktingarna trots detta att ta sig till Europa tvingas de genom Dublinförordningen till en andra intern flykt genom hela den europeiska kontinenten.

 

Utformningen av staden och gränserna följer samma ekonomiska logik. Därför är vi är övertygade om att vi måste koppla ihop kamperna om städerna med kampen för global rörelsefrihet. Vi demonstrerar därför den 21 december för att alla människor i denna stad – med eller utan pass – själva ska få bestämma var och hur de vill leva.

 

Staden tillhör alla! 

Riv upp EU:sDublinavtal II + III, Frontex och Eurosur! 

Öppna upp Europa! 

Ingen profit på vår hyresavi! 

Socialisera boendet! 

Rote Flora och Esso-husen är här för att stanna!

 

Signed by

Förbundet Allt åt Alla; AK *Kate; Anarchistische Gruppe/Rätekommunisten; Arbeitskreis Lokale Ökonomie e.V.; Assoziation A; Arbeitskreis Umstrukturierung Wilhelmsburg; AStA der Hochschule für Angewandte Wissenschaften; Avanti – Projekt undogmatische Linke; BaSchu e.V.; Bewohner*innenPlenum Hafenstraße; BFS-Jugend Zürich; Bündnis Mietenwahnsinn stoppen; Bündnis Schlaflos in Hamburg – Mietenwahnsinn stoppen; Café Creisch (Uni Hamburg); Centro Sociale; Dachverband autonome Wohnprojekte Hamburg; DIE LINKE – Landesverband Hamburg; DGB Jugend Hamburg; Fanclub Alte Schule Sankt Pauli; FelS – Für eine linke Strömung; Filmclub Moderne Zeiten – Hafenvokü; Flüchtlingsrat Hamburg e.V.; Frappant e.V.; FSR Germanistik (Uni Hamburg); FSR Sozialwissenschaften (Uni Hamburg); Gängeviertel e.V.; Initiative Esso-Häuser; InSeL für Selbstbestimmtes Lernen Hamburg; internationale sozialistische linke; Interventionistische Linke; Kontrabar (HAW Hamburg); La Datscha (Potsdam); Leerstandsmelder Hamburg; Linksjugend [’solid] Soltau; Medibüro Hamburg; Multi Press; musikbewegtbilder; Nachbarschaftstreffen Holstenstraße; Netzwerk für den Erhalt des Sternschanzenparks; Park Fiction Komitee; PRP – Projekt Revolutionäre Perspektive; Ragazza e.V.; Schwabingradballett; SDS* Hochschulgruppe (Uni Hamburg); Solidarität mit Migrant*Innen (Lüneburg); SOS St. Pauli; Sprachraum/Café Exil; Stadtteilinitiative Münzviertel; T-Stube (Uni Hamburg); ver.di Jugend Hamburg; Plenum des Wagenplatzes Zomia; St.Pauli-Manifest – Wir sind mehr; Wohnprojekt Bahnhofstraße e.V.; Wohnprojekt Gure Etxea; Wohnprojekt Jägerpassage; Wohnprojekt Villa Magdalena K.

 

Kategorier
Allmänt

Q&A: Kritiken mot Umeå2014 och stadens omvandling

Om drygt två veckor tar Umeå över titeln som Europas kulturhuvudstad tillsammans med Riga. Det sker i ett sammanhang av lokal ekonomisk kris, men samtidigt en enorm byggboom som omformar hela stadens centrum i grunden. I och med att många tidningar publicerar granskningar av satsningens konsekvenser gör vi här en enklare ”Frågor och svar” för kritiken mot kulturhuvudstadsåret och den stadsomvandling som pågår i dess spår.

1. Vad är kärnan i kritiken mot kulturhuvudstadsåret?

Kritiken riktar sig inte mot evenemanget, programåret i sig. Snarare riktar den sig mot den generella utvecklingslinje som Umeå passar på att anta genom att bära titeln som ”kulturhuvudstad”. Idén om att staden ska ha en ”kulturdriven tillväxt” där kulturen ska användas som en motor för att locka investeringar och på sikt nå det utstakade målet att bli 200 000 invånare. Den konkreta innebörden av denna tillväxtstrategi är paradoxalt nog att kulturlokaler trängs ut ur stadskärnan eller aktivt flyttas för att ge plats åt shopping, hotell, kontor och dyra bostäder.

2. Umeå kommun säger att man varit noggranna med att undvika tidigare kulturhuvudstäders misstag och därför satsat hårt på ”medskapande” och ”öppen källkod” i hur man utformat satsningen. Stämmer inte det?

Det är precis här politiker och tjänstemän försöker blanda bort korten. De dialoger man haft med kulturutövare har explicit berört deltagande i programmets utformning, vilka evenemang som tillsammans får stöd för att forma kulturhuvudstadsåret som jippo. När det emellertid kommer till den andra delen som är omöjlig att särkoppla från kulturhuvudstadsåret – stadsomvandlingen – har Umeå kommun varit allt annat än ”medskapande”. Beslut har tagits helt utan att föregås av offentlig debatt, man har försökt hota kritiker inom de egna institutionerna till tystnad, konstverk har censurerats och diskussionen om det offentliga rummet har skett i icke-offentliga rum i intimt samråd med fastighetsägare. Man kan säga att de djupare förändringarna, som får långsiktiga konsekvenser för Umeå som stad och dess invånare, är de där dialog och debatt saknats.

3. Är verkligen stadsomvandlingen att se som ett uttryck för Umeås satsning på att vara kulturhuvudstad i EU?

Både ja och nej. Utvecklingen mot en mer privatiserad stad har pågått sedan slutet av 1990-talet med en rad olika linjebeslut som skapat intimare kopplingar mellan kommunorganisation och privat näringsliv. Umeå har även antagit nya översiktsplaner som har en betydande del i den här utvecklingen, där de gamla hindrat förutsättningarna för en del av de projekt som nu genomförs. Kulturhuvudstadssatsningen är emellertid en central del i denna utvecklingslinje. Dels för att ett sådant jippo väntas locka turister, investeringar och nyinflyttare, men även för att det skapat den skjuts som satt stadsomvandlingen i praktik – där det kommunalt aktiva beslutet att bygga kulturväven är ett nyckelprojekt liksom idén att omforma det offentliga rummet så att det ska vara fint till kulturhuvudstadsåret. De hotell som just nu byggs har ju i sig även en drivkraft i den förväntade besökarström som väntas i och med kulturhuvudstadsåret. Umeå har därtill antagit en strategi om att ha ”kulturdriven tillväxt” för att nå 200 000 invånare 2050, ett mål som har tydlig koppling till titeln som kulturhuvudstad. Man kan fråga sig vad som är hönan och vad som är ägget mellan en politiskt driven stadsomvandling och en politiskt initierad kulturhuvudstadssatsning. Svaret är nog dock att båda är delar av samma tendens, att de båda är en symbios.

4. Det sägs att det är en liten grupp kulturutövare som främst protesterar, ett särintresse. Är det så?

Nej, vi vill hävda att det är ett fult sätt att förminska kritiken som finns i Umeå mot den politiska och ekonomiska utvecklingen. Frågan om stadsbibliotekets flytt, som varit en av de största konflikterna kopplat till kulturhuvudstadsåret och stadsomvandlingen, är utan tvivel ett exempel på att det inte är så. Folkbiblioteken i Umeå har årligen 1,4 miljoner besökare i en kommun med strax under 120 000 invånare. När VK gjorde en riktig opinionsundersökning kring biblioteksflytten visade sig en majoritet av umeborna vara emot en flytt, vilket även märks i bibliotekets egna utredningar. Vi tror att det är vanskligt att dra en tydlig skiljelinje mellan ”kulturutövare” å ena sidan och ”vanligt folk” å den andra. Sedan är det självklart att personer med kopplingar till specifika mötesplatser och föreningar syns mer i den mediala bilden av konflikterna då de på ett mer konkret sätt hamnar i rollen som företrädare för motståndet. Det gäller ju i synnerhet personer som är anknutna till Scharinska villan, Verket, Sagateatern och andra föreningar/mötesplatser som drabbats av stadens omvandling.

5. Vad handlar kritiken mot flytten av stadsbiblioteket om?

Beslutet att flytta Umeå stadsbibliotek från dess nuvarande plats på centrums absoluta mittpunkt vid Rådhusesplanaden/Vasaplan till Kulturväven fattades i praktiken av kommunens närings- & planeringsutskott i december 2010, utan i princip någon seriös offentlig debatt i förväg. Detta trots att det månaderna innan varit val. Kortfattat kan man sammanfatta kritiken som att det geografiska läget blir sämre, att anknytningen till busstorget Vasaplan försvinner vilket minskar gruppen ”slinka-in-besökare” som ej aktivt besöker bibliotek, att lokalerna blir mindre sett till hur mycket böcker som ryms, att man skiljer folkbiblioteket och statens depå åt, vilka idag ligger i samma lokal, att hyreskostnaderna ökar avsevärt vilket riskerar att gå ut över verksamheten, samt inte minst att den gemensamma mötesplats som biblioteket utgör försvinner från en så central plats i staden, dessutom till förmån för kommersiella intressen. Under de föregående åren hade nämligen näringslivets organisationer Umeå C och Svensk handel aktivt utövat påtryckningar att få bort biblioteket för att öppna upp Rådhusesplanaden som handelsstråk. Man sade att biblioteksbyggnaden utgjorde en ”död fasad” mot gatan som hindrade handeln.

Den samlade bilden är alltså att det för stadsbiblioteket som verksamhet är en avsevärd försämring. Denna kritik lyftes våren 2011 efter att beslutet fattats, och en konfliktfylld offentlig debatt följde. Trots detta fattade Kulturnämnden det formella flyttbeslutet i maj samma år. Idag vet vi att kritikerna hade fog för, i princip alla sina farhågor.

6. Vad handlar den övriga kritiken mot bygget av Kulturväven om?

Kulturväven är ett skrytbygge, eller ”prestigeprojekt” som kommunen kallar det. Ett landmärke för att ”sätta Umeå på kartan”. Det byggs tillsammans med fastighetsbolaget Balticgruppen – kommunen äger 50 % och Balticgruppen 50 %. När man bestämde att uppföra det fanns inga som helst önskemål från kulturlivet om ett sådant projekt, och man hade ingen aning om vad som skulle ligga där förutom stadsbiblioteket som man alltså valde att flytta. Hyresnivåerna i kulturväven är enorma och kommunen ska i 25 år (utan möjlighet att dra sig ur) hyra 15 000 kvm i byggnaden, som också innehåller ett salutorg, en konferensdel och ett hotell i Balticgruppens regi. För detta har budgeteringen varit extremt oklar från Umeå kommuns sida. Farhågorna har främst varit att projektet ska gå ut över endera övriga kulturbudgeten eller andra delar av stadens omkostnader som vård, skola, omsorg, vägunderhåll, socialtjänst och liknande. Det handlar helt enkelt om att man överför pengar från verksamhet och välfärd till hyreskostnader som i förlängningen tas ut i vinst av ett privat fastighetsbolag, eftersom projektet har ett avkastningskrav på 10 % per år. Kulturvävens funktion är inte att lyfta kulturlivet, det är att i ett projekt visa att staden satsar på att växa, för att i nästa steg locka fler investerare, turister och inflyttare till staden.

7. Okej, men detta med det så kallade Apberget då? Det var väl bara en ful stentrappa och scen, varför bråkar folk om den?

Det är ett faktum att Apberget hade en betydande funktion för många umebor, oavsett platsens estetiska utseende. Den användes för att träffa kompisar, hänga, käka mat men också som klassisk slutpunkt för demonstrationer och manifestationer. Att den som vissa säger var ”skräpig” är ju just ett tecken på hur använd den var. Men konflikten handlade inte i första hand om platsen i sig utan om tillvägagångssättet att riva den. Informationen kom inte från kommunen utan läckte en (1) vecka innan genomförandet till oss i Allt åt Alla Umeå som sedermera gick ut med den till media. Det har med tiden blivit uppenbart, som många anat, att planeringen av rivandet grundat sig i en intim dialog med fastighetsägare och näringsidkare längs med esplanaden, för att bättre anpassa den för handel. Detta följer spåren från bibliotekskonflikten, där (som vi beskrivit ovan) näringslivet utövade påtryckningar av samma typ. Trots att flera bevis framkommit på att planeringen gått till på detta vis har politiker och tjänstemän konsekvent vägrat att erkänna det. I grund och botten handlar alltså frågan mer generellt om hur och för vem det offentliga rummet omformas. Vi såg även en liknande diskussion 2011 kring enhetliggörandet av korvvagnarna.

8. De som protesterar känns mest som bakåtsträvare. De säger nej till allt och tror att det blir bra bara det är precis som det alltid har varit. Är det inte bra att staden utvecklas?

Att vara emot en form av ”utveckling” betyder inte att man vill att allt ska fortsätta vara som det är, eller ens gå ”bakåt”. Tvärtom finns det ju massor av olika sätt att ”utveckla” en stad. Vi tycker att detta sätt att argumentera är direkt antidemokratiskt eftersom dess funktion är att kväsa antagonistiska idéer för vilken framtid vi vill skapa, snarare än argumentera mot en specifik verklig ståndpunkt. För oss som vill ha en mer gemensam stad, som planeras utifrån de behov och begär som finns hos de som lever sina liv här, blir det också nödvändigt att motsätta sig projekt och förslag som går i motsatt riktning – som privatiserar stadsrummet, fråntar oss platser. Vi erkänner den ”utveckling” som nu sker som ideologisk – den drivs av ett visst intresse och specifika uppfattningar, snarare än av oföränderliga, naturliga förutsättningar.