Den fjärde augusti samlas fascistiska English Defence League i Stockholm för att försöka hetsa fram en islamofob mobb-stämning i Pride-firandets skugga. Samtidigt som stora delar av Pride-ledningen tvekar i att tydligt ta avstånd från dessa grupper, angrips vänsterradikaler i allmänhet och queer-rörelsen i synnerhet för att de vågar säga ifrån. På flera ledarsidor har vi kunnat se hur denna typ av ställningstagande och debatt om rätten att delta i Pride-firandet utmålats som odemokratisk och hotfull.

Inget kunde vara längre från sanningen. Vad som har hänt under de senaste åren är att en stark kritik vuxit fram mot Prides alltmer kommersiella och apolitiska attityd. Tidigare år har diskussionen rört problemen med att organisationer och institutioner som fyller en konservativ och repressiv samhällsfunktion – som ofta slår hårt och omedelbart mot HBTQ-personer – har tillåtits delta. Idag är det istället fascister, samma politiska rörelse som i stora delar av världen angriper HBTQ-personer fysiskt varje dag, som tillåts dra nytta av Prides tradition av kamp för frigörelse.

Diskussionen om vilka organisationer som får dra nytta av traditionen av en progressiv kamp för sexuell frigörelse har nu i sin tur blivit måltavla för liberala anklagelser om att vara exkluderande och inte respektera individens rätt att uttrycka sin sexuella läggning. De liberala angreppen missar helt syftet med kritiken av Prides utveckling, som aldrig har handlat om hur individerna som deltar i firandet uttrycker sin sexualitet. Tvärt om är det hur dessa grupper agerar som organisationer, och vilka konsekvenser det får för samhället i allmänhet och HBTQ-personer i synnerhet, som måste vara utgångspunkten för frågan om rätten att delta i Pride.

Det är Migrationsverket som på löpande band utvisar människor, inte sällan asylsökande HBTQ-personer, till krigshärdar, svält och förföljelser som är problemet. Det är Kristdemokraternas moralkonservativa agerande i riksdagen kring människors rätt till sin kropp och sexualitet som är problemet. Det är det islamofobt fascistiska EDLs användande av HBTQ-rörelsen som ett slagträ i försök att provocera fram etniska motsättningar, konflikter som i första hand drabbar HBTQ-personer i de minoriteter som EDL angriper, som är problemet (en cynism som bevisats med all tydlighet i East End Pride då EDL-aktivister infiltrerade marschen och därmed tvingade den att ställa in). Det är dessa verkliga problem vi måste förhålla oss till. Det är detta som Stockholm Pride inte kan undvika att ta ställning till.

För att vara övertydliga. Alla homosexuella socionomer på Migrationsverket har rätt att vara stolta över sin läggning, men inte sitt arbete när de skickar HBTQ-personer till förföljelser i deras hemländer. Alla kristdemokrater som tvekar på att komma ut ska våga trotsa partiets traditioner, men bör skämmas över sitt partis genuspolitik. Alla fascistiska transor har rätt till stöd om de vill byta namn, kläder eller kroppsliga attribut, men de har ingen som helst rätt att sprida sin propaganda på våra gator utan motstånd. Människornas rätt till sina begär och sexualitet är absolut. Rätten att få föra fram vilken agenda som helst i vilket sammanhang som helst är det inte. Och vi hoppas att det inte bara är vi som underkänner Migrationsverkets, de högerkonservativas och, inte minst, fascisternas rätt att profitera på Pride.

Av denna typ av anledningar kommer medlemmar i Förbundet Allt åt allas olika lokalgrupper samlas på lördag och hjälpa ”StoppaEDL.org” att motarbeta English Defence Leagues försök till kraftsamling i Stockholm. Vi hoppas att fler, från Pride som samhället i stort, sluter upp mot fascisterna.

Ingen plattform för fascismen!

Förbundet Allt åt alla Lunds Medlemsmöte 31 juli 2012