Illustratör: Mika Wiborg

Krig och pengar har alltid hängt ihop. Vilken valuta som dominerar är ett uttryck för vapenmakt, imperialistiskt våld i monetär form. Pundet regerade när Storbritannien hade ett imperium ”där solen aldrig gick ner”, Romarriket hade sina aureus i guld och denarius i silver. Idag härskar dollarimperialismen. Genom dollarn, världens mest omsatta vara, utövar USA herravälde över hela planeten, eftersom den fungerar som valuta för internationell handel. Det här gör att USA kan skuldsätta sig som inget annat land. 

Med USA avses här den härskande klassen och samordningen av dess institutioner. Pentagon, vars styrka säkerställer den politiska och monetära ordningen; Wall Street, som styr aktiemarknaderna, det vill säga den globala plundringen; vapen-, fastighets- och finanslobbyn med flera. Endast inom ramen för denna stat/kapital-maskin kan USA förstås.

Behovet av det globala syd

För att greppa hur dollarimperialismen fungerar behöver vi först lyfta blicken till den globala kapitalismens funktionssätt. Polariseringen mellan centrum och periferi är grundstenar för kapitalackumulationen och måste ovillkorligen reproducera sig själv. Utan att det globala syd påtvingas en underordning och ett ”ojämnt utbyte” (Samir Amin) är profitkvoten dömd att störtdyka. Kapitalet kan tack vare finansiella verktyg och välutvecklad logistik röra sig likt en svärm gräshoppor och exploatera det globala proletariatet på olika sätt, beroende på om det är i centrum eller periferin. Kort sagt kombinerar kapitalismen utan problem både den mest innovativa, techtunga produktionen med våldsamma former av arbetsintensiv exploatering och extraktion. Följaktligen baseras uppkomsten av digitaliserat hemarbete på sweatshopen; AI-styrd industriproduktion på våldsam extraktion på landsbygden, som när bybor i Kongo tvångsförflyttas för att multinationella bolag vill gräva koboltgruvor. Att importera billiga varor från det globala syd, producerade under vidriga produktionsförhållanden, är en annan aspekt av den nutida imperialismen. Till exempel leksaker eller t-shirts får sedan ett mångdubbelt pris när de väl hamnar i butikernas hyllor. På så sätt genereras miljarder utan att man behöver lyfta ett finger.

Som en röd tråd i allt detta går transaktioner i dollar. Det globala syd vill befria sig från denna underordning och har redan delvis gjort det. Det är den här politiska viljan som hotar USAs finansiella och monetära hegemoni och dess politiska och produktiva överhöghet.

Dollarimperialismens födelse

Efter andra världskriget under Bretton Woods-systemet införde USA dollarn som den dominerande valutan för global handel. Detta gav dollarn en enorm makt, då den fungerade både på nationell och internationell nivå, och blev en av grundstenarna i dollarimperialismen. Men från amerikanskt håll såg man ändå att det fanns en stor brist i detta monetära system, då dollarn var kopplad till guld. Det var uppenbart att om USAs militära kostnader under kalla kriget fortsatte att skena iväg, så skulle det vid någon tidpunkt inte finnas tillräckligt med guld för att kunna täcka den amerikanska pappersvalutan. År 1971 insåg president Nixon att situationen var ohållbar och frikopplade dollarn från guldet. 

Efter detta insåg USA värdet i att ha ett stort underskott och trädde in i rollen som global låntagare, då man obegränsat kunde öka sin skuld genom att belåna sig och sedan trycka mer pengar för att betala. För att säkerställa denna finansiella kolonisering av världen var det nödvändigt för USA att kontinuerligt exportera dollar genom att importera produkter från andra länder, göra utlandsinvesteringar och säkerställa stora militära utgifter. Världen översköljdes av dollar. Vad kunde all denna valuta användas till när den inte längre kunde konverteras till guld? Centralbanker gjorde säkra investeringar genom att köpa amerikanska statsobligationer, alltså, amerikanska skuldebrev. De ansågs fortfarande vara “as good as gold.” En viktig aspekt av detta är 70-talets avtal gällande petrodollar, där OPEC-länderna lovade att sälja sin olja till resten av världen via dollarn. Vidare förband man sig att återinvestera överskottet i sina dollarreserver i amerikanska statsobligationer och företag. Allt detta medförde att Kina och Ryssland inte hade något annat val än att också köpa amerikanska värdepapper och ackumulera enorma dollarreserver. Den här finansiella ordningen bekostade inte bara USA:s militära utgifter utomlands, utan även landets interna budgetunderskott.

Dollarimperialismen har fortsatt att utvecklas sedan dess. USA är sjukligt skuldsatt, statsskulden ökar med en biljon var hundrade dag. Amerikanska statsobligationer värda över 80 000 miljarder kronor ägs av utländska aktörer, såsom Japan, Kina och Storbritannien. Efter krisen 2008 upptäckte USA ett nytt sätt att överföra kostnaderna för sina skulder till andra länder. Kapital, främst från allierade, huvudsakligen Europa, överförs till USA tack vare investeringsfonder. Detta för att betala de stigande räntorna på landets skulder. De tjänster och service som offentlig sektor tidigare stått för omvandlas till försäkringar och utgifter som var och en måste axla själva. USA har ett dubbelt intresse av att fortsatt intensifiera den globala välfärdsslakten: ett ekonomiskt intresse, eftersom det framkallar investeringar i värdepappersfonder, som i sin tur tjänar till att köpa statsobligationer och aktier i amerikanska företag, och ett politiskt intresse, eftersom privatisering av tjänster innebär individualism och finansialisering av individen, som förvandlas från en arbetare till en skuldsatt finansaktör. Denna tendens går även att se i Sverige med en ödeläggelse av välfärden och ett ökande antal överskuldsatta personer.

Alla länder, allierade såväl som icke-allierade, plundras av det monetära systemet med internationella betalningar och finansialisering, och får stå för skattesänkningar för den amerikanska borgarklassen och de astronomiska summor som försvinner ner i det svarta hål som den amerikanska militären utgör. Samtidigt håller åttahundra amerikanska militärbaser runt om i världen de långivande länderna i schack. 

USA:s monetära makt

När andra länder tvingas genomgå International Monetary Fund:s (IMF:s) stålbad och strukturanpassningar för att få lån, får USA kontinuerlig och automatisk hjälp av dollarns centrala roll. USA övervakar noga att värdet på alla varor fastställs i dollar och att alla transaktioner görs i den amerikanska valutan. Med andra ord, eftersom dollarn är smörjmedlet i alla internationella transaktioner, skulle en brist på dollar hämma även länders ömsesidiga transaktioner. Detta gäller särskilt handeln mellan länder i det globala syd, som begränsas av brist på dollar. USA har därför kunnat lägga beslag på ett globalt överskott genom att öppna och stänga pengakranen. De senaste fyra decennierna har Federal Reserve höjt räntan fem gånger och sänkt den fem gånger. Resultatet har blivit att resten av världen genomgått tillväxt eller lågkonjunktur lika många gånger, vilket gör att USA kan ta kontroll över delar av världsproduktionen genom plundring och ränta.

Alla länder, allierade såväl
som icke-allierade, plundras
av det monetära systemet.

Genom att styra dollarflödet har USA fått enorma fördelar medan finanskriser härjat i andra delar av världen, företrädesvis Latinamerika och Sydostasien. Ett bra exempel på detta är Volckerchocken i början av åttiotalet, med en chockhöjning av styrräntan från 11 procent till 20 procent. Detta fick dramatiska konsekvenser för många länder som inte längre kunde betala sina utrikeslån – arbetslöshet, nedskärningar, frysta löner och genomslag för en världsomspännande skuldekonomi. Dollarn stärktes och massor av kapital flödade ut från Latinamerika till den amerikanska finansmarknaden. När kapital strömmade ut tog det med det välstånd som landet producerat, nu utkristalliserat i dollar. Med detta inflöde av kapital köpte amerikanska företag stora delar av de länders ekonomier som utflödet försatt i kris. Därmed plundrade den amerikanska borgarklassen de drabbade länderna inte bara en gång, utan återvände som en samling gamar för att plundra det sargade landet en gång till. Detta ledde i Latinamerika till att åttiotalet blev “ett förlorat årtionde” av fattigdom och social misär.

Men utöver dessa uppenbara fördelar med att ha tillgång till obegränsad internationell köpkraft, styra världsekonomin och möjlighet att plundra länder i kris, använder USA också dollarns roll för att påtvinga länder sin hegemoni. USA kan göra dollar tillgängliga för ett allierat land; alternativt kan man beslagta dollarreserverna för specifika länder som man vill straffa, eftersom sådana reserver vanligtvis förvaras i västerländska banker. Att frysa de ryska valutareserverna i februari 2022 är den mest aggressiva användningen av dollarn som ett vapen, efter liknande attacker mot centralbankerna i Libyen, Iran, Venezuela och Afghanistan.

Länder som Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Kuwait har enorma innehav av amerikanska värdepapper, vilket medför att USA håller deras besparingar i sin egen ficka och kan frysa eller konfiskera dem i en handvändning. Detta gör oljestaterna rädda för att stöta sig med amerikanska intressen i Mellanöstern, som att visa stöd till palestinierna eller Iran. De har sett USA roffa åt sig Rysslands sparkapital och via Bank of England konfiskera Venezuelas guldinnehav. Dollarimperialismen är en ekonomisk kniv mot strupen som styr ländernas utrikespolitik.

Varför krigar USA?

Den största anledningen till de pågående och stundande krigen är att västmakternas ekonomier försvagats sedan tidigt 2000-tal (från 80 procent av världsproduktionen till 58 procent) och att deras teknologiska och vetenskapliga monopol urholkats. Kapplöpningen om att kontrollera ny teknologi, strategiska regioner och naturresurser som sällsynta jordartsmetaller är direkt relaterad till vår samtids krig och fascism. Krig agerar även som en livsnödvändig injektion i en stagnerande ekonomi, som USA, med stora investeringar och kreativ förstörelse. Till exempel kommer bombningarna och tvångsförflyttningarna av den palestinska befolkningen att följas av en massiv återuppbyggnad, vilket med Trumps ord skulle generera ekonomisk utveckling i regionen och ge ”ett obegränsat antal jobb”. 

Men i hjärtat av de pågående konflikterna är det monetära och finansiella system som bygger på dollarns världsomspännande makt. Varje steg att frikoppla det globala syd från sitt dollarberoende är en krigsförklaring mot USA, då det försvagar de mekanismer som garanterar den amerikanska hegemonin. Dollarns styre håller upp den allt bräckligare maktbas som USA vilar på. Detta är anledningen till att USA aldrig kan acceptera en multipolär värld. Landet tvingas till unilateralism, tvunget att även plundra sina allierade eftersom det globala syd kämpar mot sin nykoloniala underordning. De pågående globala konflikterna understryker detta, som en ekonomisk-politisk konfrontation mellan G7 och BRICS och militär konfrontation mot proletariatet i det globala syd, exemplifierat i folkmordet på palestinier. 

Många pekar ut Kina som USAs främsta politiska och militära utmanare. Men det som Kina saknar är inte en mäktig militärmakt utan en valuta som fungerar både på nationell och internationell nivå. Fördelningen av global valutamakt förändras mycket långsamt på grund av vad ekonomer kallar ”nätverkseffekter”. Ju mer dollarn används – ju större dess nätverk – desto mer förankrad blir valutan och desto dyrare blir det att frigöra sig från den. Detta är den huvudsakliga anledningen till att ett hegemoniskifte från USA till Kina är orealistiskt i en nära framtid. Det är också en av anledningarna till att de kommande åren kommer att vara fyllda av konflikter, instabilitet och kaos. 

Efter krisen 2008 insåg det kinesiska kommunistpartiet att Kina var underordnat Federal Reserve och Wall Street. Därför började man frigöra sig från dollarimperialismens tyranni genom att öka användningen av yuan i sin internationella handel och finansiella transaktioner. Detta görs bland annat genom att lätta på restriktionerna för valutans rörelsefrihet och försök att locka utländska investerare genom en kraftig expansion av den inre marknaden. Det är först när Kina helt frigör sig från dollarberoendet som man på allvar kan prata om risken för ett världskrig.

Några avslutande ord

I analyser av dagens imperialism och geopolitiska konflikter är det lätt att fastna i ett ovanifrån-perspektiv, där man betraktar världen med utsikten från ett amerikanskt eller kinesiskt bombflygplan, eller i dollarimperialismens fall, utifrån en investeringsfonds kalkyler. Ett fel som även denna text till viss del kan sägas begå. Det är nödvändigt att känna sin fiende men för vår del är det verkligt intressanta hur det globala proletariatets antiimperialistiska front, med klasskamp i norr och dekolonial kamp i söder, kan försätta kapitalismen i en dödlig kris. Och samtidigt vägra det falska valet mellan en hegemonisk makt (USA) och dess utmanare (Kina). Den sanning som skanderades på gatorna för hundra år sen, för femtio år sen, är lika sann idag. Det enda som kan sätta stopp för imperialismens krig och en framtid full av klimatkatastrofer är en global revolution.

För vidare läsning:
Maurizio Lazzarato – Why war
Maurizio Lazzarato – War and money: the imperialism of the dollar (Verso books 2025)
Maurizio Lazzarato – Political conditions for a New World Order

– 2025-10-24