Sverige har sedan september en borgerlig regering med stöd och inflytande från SD. Den nya högerregeringen har tillträtt mitt under en pågående levnadskostnadskris med höga energi- och bränslepriser, skenande matpriser och chockhöjda hyror. Mer om detta går att läsa i nummer 8 av Svärm. Men regeringen tillträder också i en tid av pågående och brådskande ekologiska kriser. Inte en tid då vi har råd med högerpolitik som förutom att attackera de sociala trygghetssystemen också gömmer sig bakom löften om kärnkraft i framtiden medan de nedmonterar den förra regeringens (visserligen blygsamma) klimatambitioner och flyttar resurser för höghastighetståg och järnvägsunderhåll till bygget av nya bilvägar och stoppar vindkraftsparker på kommunal nivå.¹

Den förra regeringen inspirerade inte direkt klimatrörelsen till glädjerop och lovord med bragder som att efter en över 15 år lång låst konflikt mellan klimatrörelse, samebyar, och gruvnäring besluta om att ändå öppna för brytning i Gállok.² Men om den förra regeringen trots detta åtminstone ibland mötte klimataktivism med tafatta och tomma hyllningar av Greta Thunberg, vill den nya regeringen istället gå i Storbritanniens fotspår³ och möta protester med allt mer repression.⁴

Kriminaliseringen av miljöaktivism måste Allt åt alla möta tillsammans med resten av miljö- och klimatrörelsen, bl.a. med fler regelrätta protester och aktioner. Men att vara ett socialt fack öppnar även för andra sätt att organisera kring och definiera konfliktlinjer, som skiljer sig från både traditionella fackförbund och aktivistnätverk.

Idén om att föra samman kampen för ett jämlikt samhälle med kampen för en hållbar relation med naturen och våra miljöer är inte ny. Precis som kapitalets jakt på ackumulation förorenar och utarmar naturen i samma takt som den förtrycker och sliter ut arbetare, så har dessa tvingats kämpa för såväl kortare arbetstid som ren luft att andas. Men med accelererande kriser som artutdöd och global uppvärmning är den politiska horisonten under förändring. Under min livstid har diskussionen gått från att handla om utsläppsrättshandel och individuella konsumtionsval till diskussioner om mer långtgående ingrepp i exempelvis industri- och transportpolitik. Den senare politiken har präglats av s.k. ekomodernisering, dvs. försök att minska utsläpp och annan miljöpåverkan utan att över huvud taget utmana kapitalet. I kölvattnet av dessa diskussioner har krav på en rättvis omställning ställts som bygger på idén att försöken att bromsa den globala uppvärmningen även måste iaktta behovet av social rättvisa. Vad det här ‘behovet av social rättvisa’ innebär varierar beroende på vem man frågar, men svårigheterna – eller oviljan – att förankra omställningen i en rörelse underifrån kvarstår.

Därför vill jag utforska vad det sociala fackets roll kan komma att bli, dels i det nya politiska landskapet, men också i den bredare kampen om klimatet och våra miljöer. Med avstamp i diskussionen som förs i Svärm nr. 7, Kampen om Miljöerna, och kanske främst förbundsstyrelsens “Klimatpolitiska avstamp”⁵ vill jag lyfta två fokusområden där det sociala facket kan få en nyckelroll i att föra samman kamperna om att vända de pågående ekologiska kriserna med kamperna om social rättvisa i människors levda vardag.

Stadsmiljöerna är ett sådant område, som också diskuterats tidigare i Svärm.⁶ Här har det sociala facket en naturlig plats eftersom det representerar ett kliv ut från fabrikerna, till ‘resten’ av samhället där såväl produktion som reproduktion medieras under kapitalets logik. I nr. 7 av Svärm Kampen om miljöerna  förs en intressant diskussion om stadsmiljöer och framtiden för kampen därom. Bland annat diskuteras stadsbilism och kampen om rörlighet i stadsmiljöerna. Det jag vill lyfta med det här exemplet är framförallt den pedagogiska poängen i att förstå miljöfrågor som fundamentalt sociala och vice versa. Med exempelvis militanta undersökningar som underlag för stadsbors levda erfarenheter av rörlighet i stadsmiljöerna och långsiktiga kampanjer i stil med Frys Hyran kan frågan om bilfria städer utöver att handla om utsläppsnivåer och buller också komma att bli en fråga om allas tillgång till staden. Allas tillgång till en stad med ren luft, riktiga grönområden, lättillgängliga arbetsplatser och samhällsfunktioner blir då både en demokratisk och en ekologisk fråga.

Det andra fokusområdet är arbetsplatser. För även om “klivet ut från fabrikerna” signalerar det sociala fackets intresse för livet och politiken utanför arbetsplatsen så vill jag skissa på vad Allt åt alla i egenskap av socialt fack kan göra för att föra samman arbetares i ‘smutsiga’ industrier och logistiknätverk och klimataktivisters respektive kamper.

Fynden från min egen masteruppsats som bygger på en intervjustudie med förtroendevalda från Hamnarbetarförbundet och som försöker staka ut en väg för klimat-fackligt samarbete bör tolkas med försiktighet men de tycks ändå peka mot ett par intressanta öppningar.⁷

Tanken att det sociala facket i egenskap av att vara ‘ute’ i samhället kan fungera som en brygga mellan dessa två krafter bygger exempelvis på om det går att definiera en arbetsmiljökonflikt mellan arbetare och arbetsköpare som samtidigt handlar om en miljöfarlig praktik eller teknologi. Ett återkommande exempel från mina intervjuer var Göteborgs Hamns prisbelönta landelsförsörjning till fartyg i hamn som trots stora (arbets)miljö- och klimatfördelar helt enkelt inte används. Istället står fartygens hjälpmotorer på och hostar ut avgaser i terminalerna medan Göteborgs Hamn och kommunen får motta ryggdunkar och diplom för sitt miljöarbete.

Här uttryckte de fackligt förtroendevalda en potential för samarbete med klimataktivister, dels i form av utbyte av information och kunskap men också för att kunna sätta press på arbetsgivare utifrån. För i dessa konflikter är arbetare ofta hindrade från att opinionsbilda för yttre påverkan på arbetsköparen genom lojalitetsklausuler i anställningskontraktet. Här skulle klimataktivisters verktygslåda och resurser kunna komma till användning för att mobilisera och sätta press på arbetsköpare, inte minst som frågan lämpar sig för att driva i termer av yttrandefrihet. Men jag är också nyfiken på vad ett ökat fokus på konflikten mellan arbetare och arbetsköpare kan få för inverkan på innehållet i klimataktivisters verktygslåda i sig.

Allt åt alla har här en möjlighet att verkligen testa vad idén om det sociala facket går för. Jag tror det finns mycket att vinna på att utforska denna öppning för att föra samman arbetsplatserna och stadsmiljöerna under en rörelse som flätar samman frågorna om social och ekologisk förändring.

1. SVD – Regeringen stoppar höghastighetståg

2. SVD – Turerna i Sveriges längsta gruvkonflikt

3. The Guardian – Kriminalisering av klimatprotester

4. SVD – M vill se hårdare straff för klimataktivister

5. Allt åt alla – Klimatpolitiskt avstamp

6. Allt åt alla – Kampen om miljöerna

7. Gometz, J. 2021. Climate on the Horizon? Gothenburg dockworkers’ framings of their political horizon regarding climate change.