Kategorier
Malmö

Granne till Granne Malmö

Granne till Granne Malmö är en självorganiserad grupp som startades av Allt åt Alla Malmö i mars 2020 med anledning av den rådande Coronakrisen.
Vi tror att svaret på den rådande krisen måste ha sin grund i lokalsamhället och ett kolletivt omhändertagande i ett solidariskt samhälle.

Vi vill dra vårt strå till stacken för att hjälpa de som på olika sätt är självisolerade. Oavsett om de har konstaterad smitta, tillhör riskgrupperna eller uppvisar förkylningssymptom och på så sätt bidra till att skydda riskgrupper och minska smittspridningen.
Vi, tillsammans med alla frivilliga i gruppen, kommer därför att efter förmåga erbjuda hjälp med att t.ex. få hem förnödenheter, gå ut med hunden och annat som de drabbade inte kan göra själva.

Vi är måna om att detta ska ske på ett säkert sätt och därför sker det i samråd med sjukvårdspersonal och vi följer Folkhälsomyndighetens rekommendationer noga. I vår Facebook-grupp har vi sedan gruppens start samlat över 1600 frivilliga. Hjälpförfrågningarna administreras av en samordningsgrupp ur Allt Åt Alla.

Personer som behöver hjälp med inköp eller liknande kan nå oss genom vårt journummer 073-755 95 90 eller via PM till Allt Åt All på Facebook. Information om detta sprider vi på platser där framförallt riskgruppen rör sig men även allmänna platser som mataffärer etc. De som vill hjälpa till kan gå med i gruppen Granne till Granne Malmö på Facebook.

Förutom den konkreta hjälpen mellan indiviuella Malmöbor vill vi också stötta lokalsamhället, t.ex. sjukvården där det uppstår brister. Ett exempel är att vi samlat in över 6000 Over Head-papper som sjukvårdpersonal behövde för att göra stänksskydd/visir för provtagning av.

Tillsammans tar vi oss igenom det här

 

Kategorier
Allmänt

Hemsidan är död – Förbundet lever!

Som du märker har vi inte uppdaterat den här hemsidan på länge, men frukta ej förbundet lever. Vi jobbar just nu med en ny och bättre hemsida men tills den är klar hänvisar vi dig, vår besökare, till våra facebooksidor, twitterkonton och mail. 

 

Allt åt alla Göteborg 

https://www.facebook.com/aaagbg/

https://twitter.com/aaagbg

goteborg@alltatalla.se

 

Allt åt alla Kvinnofront Stockholm

https://www.facebook.com/alltatallakvinnofront/

kvinnofront.sthlm@gmail.com

 

Allt åt alla Malmö

https://www.facebook.com/alltatallamalmo/

https://twitter.com/alltatallamalmo

malmo@alltatalla.se

 

Allt åt alla Stockholm

https://www.facebook.com/AaASthlm/

https://twitter.com/AaASthlm

stockholm@alltatalla.se 

 

Alla lokalgrupper har även instagram där du kan följa deras vardagliga verksamhet.

Vi hörs! 

Kategorier
Malmö

Det gemensamma – Fröet till en annan framtid?

Imorgon (söndagen 12/1) är vi med i Filosofiska rummet på P1 och diskuterar det gemensamma. Den här texten skriver vi för att utveckla några av de teman som kommer komma upp i programmet och hur vi som Allt åt alla arbetar utifrån det gemensammas politik. Det gemensamma är allt som finns bortom det privata och offentliga och handlar om ett annorlunda sätt att styra och förvalta samhällets resurser.
Det gemensamma har funnits så länge samhället funnits. Det har varit en central beståndsdel i alla samhällen, i all tid. Det gemensamma har alltid fungerat som ett kitt som håller ihop samhället, och har under ytan löst de problem som samhällets generella logik inte kunnat. Historiskt har arbetet med att producera det gemensamma ofta skett på bekostnad av kvinnor som genomfört osynligt och obetalt arbete. Det gemensamma har dock förändrats över tid, och har i olika delar av mänsklighetens historia haft olika funktioner. Innan kapitalismen och industrialiseringen så var det gemensamma en viktig beståndsdel i hur bondeklassen reproducerade sig själv. Man hade kollektivt ägda och förvaltade marker (allmänningar) där alla djur fick beta, skogar som ingen ägde, och många av de verktyg som användes ägdes inte sällan kollektivt av byns invånare.
Under industrialiseringens och kapitalismens intåg så avskaffades många av de gemenskaper som tidigare hade funnits. Allmänningarna och skogarna inhägnades (privatiserades), och ansvar över stora delar av det som tidigare skötts kollektivt lades istället över på det offentliga i form av den moderna nationalstaten. Men det gemensamma fanns kvar, fast i mindre skala och på andra sätt, och framförallt började nya gemensamma nyttor skapas underifrån såsom folkbibliotek. I en svensk kontext så kan vi förstå folkets hus och park-rörelsen och kooperativ-rörelsen utifrån det gemensamma.
Idag så är det gemensamma fortfarande viktigt, fast återigen på ett annat sätt än förr. Det gemensamma har i högre utsträckning än innan blivit själva motorn i modern kapitalistisk produktion. När man under industrikapitalismen producerade värde genom att omvandla råvaror till komplexa varor såsom bilar, så ser vi nu att allt större delar av världens globala kapital skapar sitt värde genom att privatisera det gemensamma. Vi kan se detta i hur det sätts patent på uråldrig odlingskunskap kring fröer men även annan typ av kunskapsproduktion eller det som benämns som immateriell produktion¹.
För att förstå varför det gemensamma är intressant politiskt så måste vi dock gå bortom förståelsen av det gemensamma som en del i att reproducera kapitalismen, vi måste istället också förstå de sätt som det gemensamma även utmanar och går bortom själva kapitalismen. Då det gemensammas främsta drivkraft är ömsesidighet och kollektivitet så följer det en annan logik än det privata vars drivkraft är att exploatera och ackumulera värde åt ett fåtal. Att det privata är beroende av men också ständigt inhägnar det gemensamma skapar en dynamisk konfliktsituation där det finns politiska möjligheter att frigöra det gemensamma, genom att låta det expandera och finnas på sina egna villkor.
Idag finns det lokala och globala exempel på hur resurser förvaltas gemensamt. Det mest klassiska exemplet är Wikipedia där vem som helst kan bidra med kunskap och där innehållet administreras demokratiskt utifrån gemensamt uppsatta regler. Ett annat exempel på hur det gemensamma går bortom den privata egendomen är den numera insomnade sidan Piratebay. Genom att piratkopiera och lägga upp immateriella produkter som alla sedan delade genom peer to peer-teknik skapades en global allmänning där immateriell produktion fördelas och förvaltas gemensamt.
Utöver detta finns det en rad exempel på hur vår tids mest intressanta politiska projekt utgår från det gemensamma för att skapa politisk makt men också förvalta och fördela resurser. Vi ser i kurdiska städer i Turkiet ett medvetet politiskt projekt att ta kontroll över lokala parlament för att sedan förflytta makt ut i kvarteren för att omforma hela städer utifrån det gemensamma, och hur man i det autonoma självstyret i nordöstra Syrien (även känt som Rojava) byggt upp nya demokratiska institutioner utifrån det gemensamma i spillrorna av det syriska inbördeskriget. Vi ser i Barcelona hur en allmännings- och rätten till staden-rörelse tog makten över det kommunala parlamentet i syfte att utvidga de boende i Barcelonas makt över sina gemensamma nyttor, och hindra dem från att inhägnas. I Neapel har den lokala sociala center-rörelsen ockuperat tomma hus som lämnats i de ekonomiska krisens svallvågor för att skapa nya sociala institutioner utifrån det gemensamma, och att de även lyckats få igenom ett lokalt lagförslag som garanterar rätten att skapa gemensamma nyttor på platser som lämnats tomma av privata intressen i spekulationssyfte. Även vi i Allt åt alla Malmö arbetar ständigt utifrån det gemensamma. Vi är med och driver det Sociala Centret Solidar på Monbijougatan 13a för att skapa en gemensam plats och resurs på Möllevången, och i de politiska konflikter vi deltar i så har vi alltid perspektivet om att vi måste utvidga det gemensamma snarare än att förlita oss på kortsiktiga och reaktiva lösningar inom ramarna för det privata och offentliga.
Det gemensamma kan vi således konstatera vara något som vi måste försvara mot kapitalismens inhängningar men också något som vi kan skapa tillsammans här och nu. Framtiden för det gemensamma och de möjligheter det bär på är således upp till oss som vill ha en annan typ av organisering av samhället som bryter med exploatering och bygger på riktigt demokrati. För en stad formad efter våra hjärtans begär: Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.

¹ Immateriell produktion är ett brett begrepp som åsyftar produktionen av känslor, erfarenheter och kunskaper. Detta har historiskt skett inom det gemensamma i mellanmänskliga möten, eller i det offentliga inom exempelvis skolan och sjukvården. Vi ser mer och mer att det privata inhägnar denna form av produktion genom exempelvis privata vårdbolag och privata skolor; men framförallt så sker denna inhängning genom en privatisering av själva det mellanmänskliga mötet där en stor del av våra interaktioner numera sker på privata sociala medier-plattformar. Andra exempel på inhängning av immateriell produktion är gentrifiering, copyright, och patent.

Vill du veta mer om det gemensamma?
 
Podcasts:
 
Filosofiska rummet: Det gemensamma – Tragedi eller möjlighet?
 
Apans Anatomi: Det gemensamma
 
OBS Sveriges Radio: Mår jorden verkligen bra av att ägas?
 
OBS Sveriges Radio: En demokrati som bygger på gemensamt ägande
 
Texter:
 
David Harvey: Skapandet av de urbana allmänningarna
 
Silvia Federici: Feminism and the politics of the commons
 
Böcker:
 
Ugo Mattei: Gemensam nytta
Michael Hardt & Antonio Negri: Commonwealth
 
Peter Fase: Fyra Framtider
 
Silvia Federici: Caliban and the witch
Kategorier
Stockholm

Sänkt näringsliv!

Det kostar massvis med pengar att strejka och på onsdag går Hamnarbetarförbundet ut i total strejk i alla Sveriges hamnar. MEN! Du kan göra stor skillnad, det är nämligen så att en strejk är oändligt mycket dyrare för företagarna än för arbetarna. Varje krona som vi investerar i strejken, betalas tillbaka 2000 gånger om, så varje litet bidrag gör stor skillnad och kan vara det som leder till hamnarbetarnas seger. Sätt in ett bidrag till hamnarbetarnas strejkassa:

Swish: 123 132 1959
Bg: 177-9750
IBAN: SE74 8000 0842 0234 3980 0271
BIC: SWEDSESS

Kolla sedan hur mycket din investering förökar sig i kostnader för företagarna på: https://sänktnäringsliv.se

Kategorier
Klipp Stockholm

Tal Climate Alarm 2018-12-09

Idag höll Pontus tal på Raoul Wallenbergs torg på Climate Alarm-manifestationen, se och/eller läs hans tal här:

Alla politiska frågor har sin egen optimala konfliktnivå. Denna avgörs i huvudsak av hur brett stöd en linje i en särskild fråga har bland befolkningen. De gula västarnas landsomfattande kravaller i Frankrike når resultat utan att generera en kritisk backlash, utan att massan vänder sig mot deras radikalitet, eftersom 70% av den franska befolkningen sympatiserar med frågorna de driver. Det finns saker för oss att lära här.

Hittills har vi försökt driva opinion, få politiker till förhandlingsbordet genom demonstrationer, genom civil olydnad. De senaste åren har många av oss deltagit i Ende Gelände, de tyska massaktionerna mot kolkraften, men trots det massiva mediala genomslaget ett nedstängt kolkraftverk genererade var de politiska resultaten få, om ens några. Till stor del på grund av att nödvändiga reformer är olagliga, äganderätten för starkt skyddad, politiken oförmögen till annat än att administrera det nuvarande ekonomiska systemet. När allt kommer omkring är resultaten från Tyskland vad vi själva konkret lyckades åstadkomma på plats. Detta är däremot ingenting att fnysa åt, för det betyder faktiskt något.

Vi vet idag att vi har någonstans mellan tio till femton år att arbeta med. Antingen har vi vunnit innan tidsfristen löper ut, eller går vi över tröskeln till där alla framtida insatser blir förgäves och klimatet accelererar sig självt till sex graders uppvärmning; Och civilisationen står inte längre kvar på en sex grader varmare planet. Allt jordbruk söder om norra polcirkeln kommer vara dött, och mängden människor planeten kan livnära enbart en bråkdel av dagens befolkningstal. Hur ser vi på politisk praktik mot en bakgrund som denna?

Vårt förslag är att på allvar börja med sabotage. Normalisera den direkta aktionen mot klimatskadlig infrastruktur. Låt den förstörda järnvägen där kolet tidigare transporterades till de svenska stålverken vara det politiska budskapet, och låt den förstörda järnvägen sedan vara en seger i sig, i sin egen rätt, när politikerna misslyckats med att leva upp till våra krav. Skär däcken på en Rangerover, förstör maskinerna som bygger ut Preemraf. Låt sabotaget spridas i det stora och det lilla och försvara dess legitimitet. När allt kommer omkring är det vi kan räkna med vad vi själva konkret lyckas åstadkomma.

Ni som inte själva vill eller kan, ge ert stöd till de som faktiskt vill och kan. Moraliskt, politiskt och ekonomiskt. Släpp aktionskonsensus och låt grupper och nätverk löpa linan ut.

Om den politiska debatten kretsar kring folk som går, eller inte går, för långt i en konflikt där alla håller med i sak, då befinner vi oss precis där vi borde vara. Men om detta fortfarande inte översätts till radikal politik kan vi, när allt kommer omkring, fortfarande räkna med vad vi konkret lyckats åstadkomma. Sabotera vad som förstör klimatet, och vänta inte på att politikerna ska göra det åt oss.

Kategorier
Klipp Stockholm

Tal från Rör inte vår allmännytta – sälj inte våra hem på Sergels torg.

Här är talet som Ellen höll på demonstrationen Rör inte vår allmännytta – sälj inte våra hem på Sergels torg idag.


Kamrater! Ni får ursäkta om jag är skakig, men Stockholm är en jävligt kall stad och vår vrede går djupt.

Från och med förra veckan styr en ny ohelig, grönblå, allians Stockholms stad och landsting. Det är en allians mellan mellanmjölksliberalerna i Miljöpartiet, nyliberalerna i Centern och Liberalerna samt de stockkonservativa Kristdemokraterna och Moderaterna. 
När denna oheliga allians först presenterade den överrenskommelse som samarbetet skulle vila på, var löftet att de inte skulle bli några ombildningar eller utförsäljningar av hyresrätter i innerstaden eller i närförorter. Som många redan från början befarade betydde dock ”inga ombildningar eller utförsäljningar i innerstaden” i själva verket ”snabba ombildningar och  utförsäljningar av allmännyttiga hyreslägenheter i ytterstaden”. Det vill säga i våra förorter.
Vad som kommer bli resultatet av denna utförsäljning och privatisering av gemensam egendom vet vi redan. Vi sitter inne på facit. Mellan 2006 och 2014 såldes 26 000 allmännyttiga lägenheter ut, av det dåvarande alliansstyret. Antalet lägenheter som förvaltas och ägs gemensamt genom allmännyttan har som en följd av detta sjunkit med en tredjedel i Stockholm. Det betyder att möjligheterna att ha ett tak överhuvudet för alla dem som av olika skäl inte kan ta ett banklån har minskat med en tredjedel. Alla de som inte kan få ett fast jobb, utan tvingas gå runt på korta projektanställningar, sms-vikariat eller som jobbar under svåra arbetsförhållanden i den av borgarna hyllade gigekonomin får allt minskade chanser att skaffa en bostad, på samma sätt som fattigpensionärer, långtidssjukskrivna och studenter.
Kombinerat med att de kvarvarande hyresrätterna i staden lyxrenoveras och därmed drabbas av upp till 100%-iga hyreshöjningar i så kallade renovräkningar leder detta till att arbetarklassen får ett allt mindre utrymme till att leva och bo i Stockholm. Och vad är den grönblå alliansens första punkt på dagordningen? Jo att förvärra situationen för oss ännu mer. 
I renovräkningarnas och utförsäljningarnas tidevarv är allt fler av oss hänvisade till korttidskontrakt där vi saknar de rättigheter som vi normalt associerar med att ha en bostad. Det är därmed möjligt att med kort varsel säga upp en hyresgäst när det är dags att renovera, eller att använda hyresgäster som brickor i ett spel där hyresvärdar kan hyra ut lägenheter under väldigt korta perioder för att maximera vinsten, utan att för den sakens skull låta människor få den trygghet som annars kommer med ett bostadskontrakt.
Förra gången ombildningstsunamin slog in över Stockholm var det främst de attraktiva områdena i innerstaden som drabbades. Fattiga människor drevs ut ur innerstaden och ut till mindre attraktiva förorter. Det finns ingen anledning att tro att intresset att ta över nedgångna hyreskaserner i våra förorter, som polisen utnämnt till No-Go zoner, kommer vara större den här gången. Dels för att människor redan lever på marginalerna och inte har möjlighet att skuldsätta sig ens om de ville och dels för att det i många fall skulle vara en dålig affär. Av den anledningen har de grönblåa gått ett steg längre, de tänker försöka sälja enskilda lägenheter styckvis i husen så att de ska bli så kallade ägarlägenheter. Det är en fullkomligt bisarr idé som innebär att en del av lägenheterna i ett hus ska vara hyresrätter, medan andra ska vara helt privata. Det betyder att det inte längre kommer gå att göra underhåll i husen på ett strukturerat och enhetligt sätt utan enskilda personer själva ska handha underhåll av fasader och stammar på delar av huset.
Denna ideologiskt drivna privatiseringshets måste få ett slut. Även fattiga människor måste ha rätt att bo i Stockholm och vi kan inte acceptera att vår gemensamma egendom styckas upp och säljs ut. Särskillt viktigt är det att människor som har en otrygg tillvaro på arbetsmarknaden har en trygg plats att gå hem till efter jobbet. Vi säger nej till uförsäljningar, nej till ombildningar och nej till renovräkningar.
Tack men nej tack.
Kategorier
Malmö Material

Studiecirkel: Städer, regler, och motstånd

Under hösten kommer Allt åt alla Malmö att studera och diskutera staden, och dess möjligheter för motstånd. Den första delen av studiecirkeln är två träffar bestående av Allt åt alla Uppsalas kompendium om kapitalism och stadsomvandling. I denna del kommer vi fördjupa vår förståelse tillsammans för hur kapitalismen omformar våra städer och vilka utmaningar det medför för oss som bor i dem.

Kompendium: https://minfil.com/W852x6i7b7/Kapitalism-och-stadsomvandling_pdf

Datum för de första träffarna:

18 Oktober. Vid detta tillfälle läser vi ur kompendiet:
S. 2 – FRÅN STORSKALIG PLANERING TILL ENTREPRENÖRSKAP av David Harvey

samt

S. 13 – NEW GLOBALISM, NEW URBANISM: GENTRIFICATION AS GLOBAL URBAN STRATEGY av Neil Smith, 2002

8 November. Vid detta tillfälle läser vi ur kompendiet:

S.28 – MULTITUDE AND METROPOLIS av Antonio Negri, 2002

Samt

S.34 – ATT GÖRA GEMENSAMMA RUM av Samira Ariadad & Rasmus Fleischer, 2010

Alla träffar äger rum på Spånnehusvägen 62B klockan 18:00

Del två av studiecirkeln kommer utgå ifrån strategier och motståndsformer i en urban miljö. Vad har andra gjort tidigare? Vad har fungerat? Och vad har vi att lära av CIA? Såväl konkreta strategier för motstånd som inspirerande exempel utlovas. Datum och läsning för studiecirkelns andra del publiceras senare.

 

Kategorier
Allmänt Malmö

Allt åt alla Malmö: Vi lanserar stödmedlemskap

Hej kamrat och sympatisör!

Känner du att samhället är riktigt kasst, men att du inte har tid att engagera dig? Ta det lugnt, vi har storslagna planer men behöver ditt stöd! Nu har du möjligheten att stödja ett kämpande kollektiv i Malmö via din plånbok. Allt åt alla Malmö lanserar nu stödmedlemskap i vår organisation. Våra aktiva medlemmar finansierar idag en rad utgifter med en medlemsavgift: hyran för vår lokal (där vi bl a ordnar läxhjälp, områdesträffar och håller möten), tryckkostnader för flygblad och affischer, med mera. Men vi vill göra ännu mer än vad vi gör i dagsläget!
För 250 kronor (eller mer om du så vill!) får du en specialdesignad tygkasse och ett medlemskort. Du kommer även få ett medlemsbrev tre gånger per år där vi berättar vad vi gör för saker för att skapa ett klasslöst Malmö!

Allt du behöver göra är swisha minst 250 kronor till 1232671303 eller bankgiro 897-9247 (Föreningen solidaritet). Märk inbetalningen med telefonnummer eller e-post.
Tack för dit stöd!

Kategorier
Stockholm

Första maj 2018 i Stockholm

Idag hade Allt åt alla Stockholm och Allt åt alla Kvinnofront Stockholm en kort för-samling i Kungsträdgården innan vårt block gick för att möta upp övriga 2000 deltagare i Syndikalisternas tåg på Sergelstorg där Nova höll detta tal för Allt åt allas räkning:


Det här är ett tal som handlar om strejken.
Sverige har nästan minst antal strejkdagar i hela Europa.

Under efterkrigstiden såldes arbetsfreden in som ett framåtskridande politiskt projekt. Den till synes oändliga tillväxten och utbyggnaden av välfärdsstaten köpte stora delar av klassens lojalitet, trots att makten över arbetet fortfarande låg hos arbetsköparen, och trots att arbetarnas konfliktvapen beslagtagits av LO. Trots detta fick varje generation det bättre. Kakan växte och tårtbitarna att fördela blev större.

Det är inte den situation vi befinner oss i idag. I en erkonomi som börjat se konsekvenserna av att den oändliga tillväxten visst är ändlig. Gör varje ny krona till överklassen att någon annan blir en krona fattigare. När inget nytt värde skapas blir det ett nollsummespel, och vad får vi ut av en samförståndsanda då? Vilka är skälen att vara lojala när vissa har allt och andra inget?

”Vågar jag strejka? Kan jag strejka? Får jag strejka?”

Det är inte konstigt att vara rädd när man är ensam, maktlös och svag. Och det finns grund till att vara rädd. Kapitalet och patriarkatet skadar oss på många olika sätt som avskräcker från motstånd. Till exempel genom osäkra anställningar, otrygga hyreskontrakt, eller genom våld: oavsett om det sker i våra nära kärleksrelationer eller är sanktionerat av staten.

För de som ger sig ut på arbetsmarknaden idag är rädslan befogad. Arbetsrätten har underminerats och bemanningsföretag tillsammans med nolltimmarskontrakt slår sönder den ekonomiska grundtrygghet tidigare generationer kunde ta för given. Just nu pågår samma process även på bostadsmarknaden. Det skeva maktförhållandet mellan fastighetsägare och hyresgäster möjliggör för en rörelse mot tillfälliga hyreskontrakt som normaltillstånd. I Stockholms förorter slutar ägarna ge familjer besittningsrätt, och bostadsbristen tvingar dem acceptera rättslösheten. Alla aspekter av livet blir på nåder: Din inkomst, ditt tak över huvudet, hela din tillvaro.

Vi måste finna mod att göra motstånd, att känna oss starka tillsammans. Vår framtid hänger på det. Det här samhällets framtid hänger på det. Det är rädslan som lamslår som är den härskande klassens makt; det är vår rädsla att prata med varandra, att agera i grupp och solidarisera oss med varandra som gör att orättvisor, patriarkatets våld och kapitalismens förtryck kan fortsätta ostört.

Vår rädsla är deras starkaste vapen.
Vår strejk är deras största rädsla och vårt starkaste vapen.

Mod är inte frånvaro av rädsla, mod är att trotsa rädslan, och att göra det som är rätt trots att man är rädd. Men inte ensam. Vi måste backa varandra. Det är det vi kan se i alla lyckade kamper och rörelser, med #metoo och de lyckade strejker som äger rum över världen. Vi vågar om vi är många, vi vågar om vi håller ihop, och vi kan bara få det vi är beredda att kämpa för. Det är en läskig tanke, för det innebär att det inte räcker att gå och rösta i valet var fjärde år. Det är därför den här dagen handlar om att försvara strejkrätten.

Men inte bara försvara! Vi måste göra på ett annat sätt.
Det är inte vi som ska vara rädda. Det är DE som ska vara rädda.

När vi agerar tillsammans, för klassen, för systerskapet, för kollektivet. När vi solidariserar oss med varandra, över nationsgränser, över branch och yrkesgränser, tillsammans med arbetslösa, migranter, studenter, sjuka. Det är då vi får en rörelse stark nog att vända riktningen.

Strejka är inte något man får, det är något man gör. Det är en rätt vi tar oss.

Ett val var fjärde år gör inte någon skillnad, men vi kan göra skillnad. På våra arbetsplatser, i våra liv, i vår vardag. Vi kan flytta strejken utanför arbetsplatserna. Vi kan strejka för oss själva och för andra. Var besvärlig, ta plats, höj din röst och backa inte. Vi backar varandra, och vi håller varandras händer om det blir läskigt.

Strejka som om det inte fanns någon arbetsdag.


Sånghäftet som vi hade kan laddas ned här: sånger.

Här finns några fler bilder från dagen:

 

Kategorier
Evenemang Malmö

Om inte jag, vem? Om inte vi, vilka?

Vi minns Firaz, vår Malmökamrat som gav sitt liv i kampen mot fascism och för socialism.
Den 3 augusti 2016 så föll vår kamrat Badeen Al (soldatnamn Firaz Kardo) i striden om Manbic, Norra Syrien. Han föll efter att ha deltagit i den YPG/YPJ-ledda striden om staden i över 50 dagar, bara ett par dagar innan den befriades från ISIS-fascisterna. En befrielse han aldrig fick se med sina egna ögon.

Firaz Kardo på demonstration mot nazisterna i SVP, Limhamns torg 2014.

Firaz var en övertygad socialist, han var också kurd med rötter i södra Kurdistan (Başûr). I Malmö var han utbildad nätverkstekniker, ägde ett litet radhus och hade familj. Han hade alltid varit engagerad för den kurdiska frågan, men då den socialistiska Demokratiska Federationen i Norra Syrien, DFNS (Rojava) bildades så blev det allt svårare för honom att fortsätta leva sitt liv som vanligt, här i Malmö. Han såg den kamp för överlevnad som Rojava förde mot ISIS fascism, men också den samhällsomvandling som den kurdiska frihetsrörelsen parallellt byggt upp. Det var en kamp som engagerade honom väldigt djupt och han såg det som en som angår oss alla. Han återkom ofta till det när vänner och nära ifrågasatte hans beslut att åka. Han brukade säga: Om inte jag, vem? Om inte vi, vilka?

Första anhalten i Rojava, ”akademin”.

En vårdag 2016 lämnade han så sitt Malmö, sitt jobb och sin familj med sikte på Rojava. Han kom aldrig att återvända hem igen. Resan gick via Stockholm där hans kusin Shang skjutsar honom till flyget. Hon är journalist på Sveriges Radio och kommer senare göra en radiodokumentär om denna, hans sista resa. Färden går med direktflyg till Irakiska Kurdistan, ett kort boende i safehouse för att sedan smugglas över gränsen. In i Syrien. Den första anhalten för alla utländska frivilliga i Rojava är den sk. “akademin”. En skola där det utbildas i de mest grundläggande soldatkunskaperna, det lokala språket, kulturen och rörelsens ideologi under en intensiv månads tid. Här, i norra Syrien, på akademin möts Firaz och en av Allt Åt Alla Malmös medlemmar. Båda från Sverige, båda från Malmö och båda nyanlända. En närmst otrolig slump att deras vägar kom att korsas här: – Att ha någon att prata Svenska med var väldigt oväntat men skönt. Firaz berättade att hans mål var att ta sig till en stridande grupp, “tabûr” som det heter på Kurdiska, men att de ansvariga på akademin ville skicka honom till Ronahî TV istället. Han hade IT-kunskap som tydligen behövdes där. Han gick, efter lite tjat, med på att testa TV-jobbet i en månad eller så, för att besluta sig mer långsiktigt efter det.

Firaz med flera utländska frivilliga ur sin tabûr ”Amed”, Manbic 2016.

Att Firaz till sist kom att lämna medieavdelningen för att istället söka sig till en stridande enhet kom knappast som en överraskning för någon som pratat med honom. Det var hans innerliga dröm att få bidra i den kampen. Ute på tabûr gjorde han sig känd för att alltid stå upp för den svage. Ofta nära till kritiken men aldrig på ett elakt sätt; alltid uppbyggande, aldrig nedbrytande. Det är maj 2016. Mycket hade hänt sedan det desperata slaget om Kobane. YPG/YPJ var inte på defensiven längre, från Tigris till Eufrats hade Rojava öppnat upp utrymmet för kvinnors frihet och radikal demokrati, men på andra sidan Eufrats klamrade sig ISIS kvar. Styrkta av det relativt svaga motstånd som fascisterna erbjudit efter Kobane var segervissheten hög när operationen för att rensa området väster om floden startade. Det skulle snabbt visa sig att den här striden var något helt annat.

Befrielsen, Manbic 2016.

Den första större staden på andra sidan floden var Manbic och striden om den kom att utveckla sig till en av de blodigaste kamperna sedan 2014. Från att i tidigare operationer mest ha slagits mot ett fåtal av fascisternas eftertrupper, med minor och prickskyttar som största hot, så mötte man nu en fiende som bestämt sig för att stanna. Firaz själv deltog med sin tabûr, ”Amed”. Hus för hus befriades man staden men till ett ofantligt högt pris. Runt hälften av kamraterna i “Amed” var antingen döda eller skadade när man efter närmare två månaders malande kamp äntligen kunde se ljuset i tunneln. Då, nio dagar innan Manbics befrielse, togs också han ifrån oss. Hur han dog finns det olika bud om; några säger att han springer tillbaks efter en skadad kamrat och själv blir träffad, andra att det är en raket som slår ner nära honom, men vad vi faktiskt vet är att han villigt ställde upp trots att han inte hade behövt det. Han ställde sig framför fascisterna till försvar för socialismen, med vidöppna ögon kring de enorma risker det innebar. Imorgon är 1 maj. Imorgon minns vi de som gick före oss, vi minns våra kamrater och allt som offrats för att vi ska få en framtid som är värd att tro på. Låt oss fira deras minne genom våra vardagskamper, och att i dem bära med oss vår kamrat Firaz Kardos maning: Om inte jag, vem? Om inte vi, vilka?

Banderoll för att lyfta vår fallna kamrats minne imorgon. Kom med oss du med!
12.00 Förhäng i Jesusparken
15.00 Samling för demonstration på Möllevångstorget under parollen: ”Riv staten – försvara strejkrätten”
Kategorier
Allmänt

Stöd folket i Rojava!

Det skrivs inga solidarietetssånger för Afrin – En uppmaning till dig att agera!

I Sverige finns det en stolt tradition att stödja människor som kämpar för en bättre värld. Vi hade en av världens starkaste solidaritetsrörelser för Vietnam. Vi var viktiga i stödet till motståndet mot apartheid i Sydafrika. Vi har en stolt tradition i vårt stöd till Palestina. Vi stödde befrielsekampen i Angola. Vi demonstrerade mot militärkupperna i Chile, Argentina och Uruguay. Listan är lång av kamper vi stött i den internationella solidaritetens tecken. Det gjordes sånger, demonstrerades och protesterades. Nu måste vi agera igen. Det har inte skrivits några sånger än på svenska i kampen för ett fritt Rojava och Bakur. Det kanske är dags nu?

Just i detta nu håller den turkiska armén och deras fascistiska hantlangare på att omringa staden Afrin i västra Rojava. Med tanks, drönare och attackflyg försöker de knäcka Afrin och i förlängningen hela det demokratiska experimentet i Rojava. Världssamfundet som innan hyllade de modiga gerillasoldaterna i YPG och YPJ när de slogs mot ISIS, har nu vänt bort sina blickar. Erdogan har fått carte blanche att mörda våra kamrater i regionen så länge han inte släpper in flyktingar i Europa. Ett cyniskt spel utspelar sig signerat världens supermakter och internationella organisationer där människor offras efter de ”uppfyllt” sin roll i deras smutsiga spel.

Det är upp till oss, mig och dig, att tvinga våra så kallade ledare att bry sig och ta ställning mot Erdogans mördarregim. Det finns en mängd sätt du kan hjälpa till:

– Sprid information om konflikten och Turkiets agerande i dina kanaler

– Delta gärna på de många demonstrationer som kommer att ske de kommande dagarna på din ort. Det kommer delas av oss på vår facebooksida och av Rojavakommittéerna.

– Stöd kampen ekonomiskt. Just nu pågår det en insamling till YPG och YPJ. Inga bidrag är för små. Mer om insamlingen här.

– Agera emot turkiska intressen så som företag som handlar med den turkiska staten. Uppmana dina vänner och bekanta att inte turista i Turkiet.

– Få din lokala partiavdelning, fackavdelning, hyresgästförening eller vad det nu kan vara att visa sitt stöd för Rojava och avsky mot Erdogan

Kategorier
Allmänt Göteborg Malmö Media Stockholm

Vad hände på 8:e mars?

Nedan följer rapporter från Allt åt allas aktiviteter i Göteborg, Malmö och Stockholm på den 8:e mars 2018.

 

Göteborg

Allt åt Alla Göteborg deltog i den 8e mars demonstration med andra socialistiska organisationer under parollen “Tillsammans är vi starka”. Vi valde att lyfta BB ockupationen i Sollefteå med vår banderoll och stötta kampen för en trygg förlossningsvård

Kvällen den 9e mars gick Allt åt Alla Göteborgs kvinnor och transpersoner i Ta Natten Tillbaka demonstration för att ta tillbaka stadens gator och kräva trygghet från patriarkatet, transfobi och heterosexism.

Malmö

Allt åt alla Malmö var med och arrangerade feminism underifrån. Demonstrationen drog mellan 500 och 700 deltagare.  Allt åt alla hade ett block tillsammans med den kurdiska ungdomsorganisationen med parollen ”Från Afrin till Malmö – Kvinnokampen är global”.

På kvällen den 10:e mars deltog medlemmar i den årliga ta natten tillbaka demonstrationen.

 

Stockholm

Kvinnofront och Allt åt alla Sthlm gick i strejkblocket i den stora demonstrationen i Sthlm som avgick från Norra Bantorget. Blocket var i solidaritet med SAC:s kvinnostrejk, som i sin tur var i solidaritet med den fackliga kampen i Sydafrika. Senare under kvällen var kvinnofront med i Ta Natten Tillbaka-tåget som i år arrades av Revolutionär Pride Sthlm