Kategorier
Stockholm

Avstånd eller motstånd? När vi bryr oss slår vi tillbaka!

Glasflaskor och knallskott haglade i söndags över ungdomar, barnfamiljer och pensionärer som samlats i söderförorten Kärrtorp för att manifestera mot rasism. Beväpnade med påkar rusade nynazister fram mot en panikslagen folkmassa som bara några minuter tidigare druckit kaffe ur medhavda termosar och lyssnat till tamburinspelande tonårsband. Det tiotal poliser som befann sig på torget gjorde […]

Glasflaskor och knallskott haglade i söndags över ungdomar, barnfamiljer och pensionärer som samlats i söderförorten Kärrtorp för att manifestera mot rasism. Beväpnade med påkar rusade nynazister fram mot en panikslagen folkmassa som bara några minuter tidigare druckit kaffe ur medhavda termosar och lyssnat till tamburinspelande tonårsband. Det tiotal poliser som befann sig på torget gjorde inget för att ingripa. Hade det inte varit för de antifascister som snabbt sprang fram och ställde sig mellan nazisterna och småbarnsföräldrarna hade betydligt fler personer kommit till skada. Tack vare att de vågade slå tillbaka kunde barnen flyttas bakåt medan resten av demonstrationen gick framåt för att i kraft av sitt stora antal jaga bort angriparna.

Nästa dag tog demokratiminister Birgitta Ohlsson emot den statliga utredningen om förebyggande arbete mot ”våldsbejakande extremism”. Redan under söndagen kritiserades utredningens slutsatser på DN Debatt av tre av de experter som varit knutna till arbetet. Utredningen klumpar samman vänsteraktivism, högerextremism och islamism och blundar helt för dessa rörelsers ideologiska skillnader. Kritiken går i linje med den rapport Statens medieråd släppte i våras. Den slog fast att medan nazisterna i grunden är antidemokrater, slåss vänstern för ett mer demokratiskt samhälle. I Kärrtorp framgick detta med all önskvärd tydlighet.

Polisen gjorde i söndags bedömningen att den antirasistiska demonstrationen inte skulle vara ordningsstörande. De anpassade insatsen därefter och bortsåg helt från risken att demonstrationen skulle angripas. När åsiktsmanifestationer reduceras till en ordningsfråga blir detta lätt konsekvensen. Polisen upplever i allmänhet nazister som ordentliga, bland annat eftersom de brukar söka demonstrationstillstånd. Till skillnad från den utomparlamentariska vänstern har de inte något emot att staten inskränker demonstrationsfriheten. Utan en analys av vad som utmärker nazismen blir det obegripligt att samma grupperingar som ena dagen är tillmötesgående mot polisen och går i raka led nästa dag dyker upp i maskering med påkar.

Att likställa väsensskilda ideologier är i sig ett ideologiskt ställningstagande. Den statliga utredningen är inte något objektivt eller neutralt dokument, utan bär en politisk agenda. Genom att inbegripa såväl vänsteraktivister som nazister och islamister i begreppet ”våldsbejakande extremism” försöker man ta ifrån den utomparlamentariska vänstern dess politiska legitimitet. I förlängningen slår detta mot hela vänstern; utrymmet för vilka aktioner som kan genomföras och vilka analyser som kan framföras krymper. Därav den bittra ironin i Vänsterpartiets ihärdiga avståndstaganden. I söndags beslutade Ung vänster om uteslutning av en medlem som “gillat” Revolutionära frontens sida på Facebook. Det dröjde heller inte lång tid efter händelserna i Kärrtorp förrän en ledamot i Vänsterpartiets antirasistiska utskott i sociala medier tagit avstånd från “våld som politiskt metod, oavsett vilket håll det kommer ifrån”. Men på torget i Kärrtorp fanns inte alternativet att “ta avstånd från våld”. Där fanns ett skyfall av glassplitter över gråtande barn och ett trettiotal beväpnade medlemmar i den nynazistiska sekten Svenska motståndsrörelsen. En grupp med dråp, mordbrand och många fall av misshandel på sin meritlista. Genom att likställa det antifascistiska självförsvaret med Svenska motståndsrörelsens angrepp legitimerar man indirekt nazisterna. Attacken i Kärrtorp kan därmed reduceras till ”en uppgörelse mellan höger och vänsterextremister” som DN skrev i sin rapportering. I sin iver att framstå som regeringsdugliga bidrar Vänsterpartiet indirekt till att marginalisera en hel vänsterrörelse. Det kommer naturligtvis att slå tillbaka mot partiet självt i slutändan.

För att bekämpa rasism och nazism krävs en stark och bred vänsterrörelse som kan bygga allianser. Alla ni som tagit avstånd, ni som ropat efter hårdare tag mot antirasister men som inte tar nazisternas våld på allvar. När glasflaskor flyger mot barnvagnar – säg inte att ni inget visste. Det har hänt gång på gång. Okunskap är ingen en ursäkt.

// Allt åt Alla Stockholm

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *