Den 23:e mars anordnade vi i Allt åt Alla Göteborg temadagen ”Vi kallar det bemanningshelvetet” på Kvinnofolkhögskolan i Göteborg. Dagen var det första steget i vårt arbete med bemanningsfrågan där vi bjöd in talare med olika typer kunskaper och erfarenheter om frågan för fördjupning och diskussion om hur man kan vidare kan organisera sig kring bemanningsarbete.

Vi är på det stora hela väldigt tillfreds med hur dagen förlöpte. Framförallt höll alla föredragen väldigt bra kvalité och gav på olika sätt nya kunskaper om hur man ska bemöta den här frågan. Vi vill därför sammanfatta dem olika föredragen här för att sprida det som sades.

Punkt ett på dagen var representanterna från lagerarbetarna på Systembolagets dotterbolag Lagena som strejkat vilt när deras arbetsgivare försökte pressa ner det arbetsförhållanden genom att byta ut den reguljära arbetskraften mot inhyrd personal.
Lagena-arbetarna, med Jessica Moya i spetsen, redogjorde för hur konflikten växte fram, visade bilder och film från strejkerna och pratade också mycket om hur dem personligen uppfattade dagarna då det var som stormigast. Vikten av inte vika undan för en konflikt av den här typen betonades, även om den lokala fackklubben saknade uppbackning från handels och LO så kände dem sig tvungna att ta konflikten för att i framtiden kunna se varandra i ögonen på sin arbetsplats. I och med sitt utsatta läge som vittnade dem också om hur viktigt stödet utifrån hade varit, facebook-grupper, kampanjer på nätet och medial uppmärksamhet hjälpte verkligen för att uthärda polisens närvaro och oron för följderna av strejken. Detta är något vi tar med oss. Förhoppningsvis inspirerar Lagena-arbetarnas kamp andra att ta konflikt med arbetsgivare som försöker försämra villkor genom att hyra in personal från bemanningsföretag. Då måste vi utifrån vara beredda att sätta igång stödaktioner och kampanjer för att moraliskt och materiellt hjälpa till.

Efter föredraget om Lagena höll Jonas Söderqvist ett timslångt anhörande om inhyrt arbete i ett historiskt perspektiv. Jonas anhörande var tätt på information och är lite svårt att i sin helhet sammanfatta på ett bra sätt. Vi hoppas få en text från Jonas som vi kan dela med oss av till dem som är intresserade. Något som vi tog fasta på var Jonas betonande av att förbudet mot bemanningsföretagsliknande verksamheter i början av 30-talet inte var ett helt nationellt initiativ. Det verkar som att den drivande faktorn som ledde förbudet var en konvention ifrån Nationers Förbund, närmare bestämt ILO (International Labour Organization) som genom en konvention föreslog förbud mot privata arbetsförmedlingar och andra typer av verksamheter som tog betalt för att skaffa arbete till arbetstagare eller arbetskraft till arbetsgivare. När man slutade förnya den här konventionen så öppnades utrymmet för lagförändring i Sverige i början på 90-talet.

Jonas Söderqvist har ambition att forska vidare om det inhyrda arbetet i historien och vi ser fram emot att i framtiden studera produkterna av detta. Vi måste också gå vidare och närmare studera kopplingarna mellan ILOs konventioner och vår nationella lagstiftning.

Därefter hade vi en punkt där anställda vid Göteborgs två största arbetsplatser, Volvo och Sahlgrenska, berättade om sina respektive erfarenheter av bemanningsarbete.

På Sahlgrenska har man inte hyrt in arbete utifrån utan istället skapat en intern pool av anställda. Det bakomliggande syftet är dock samma som när man hyr in arbete, företaget vill kunna ha så låg standardbemanning som möjligt och ha möjlighet att lyfta in extra personal när avdelningar behöver det. Erfarenheten från Sahlgrenska är dock att detta inte är en effektivisering av verksamheten då detta inte bara innebär försämringar för dem anställda utan också en sämre vård för patienterna. Då bemanningspoolen på Sahlgrenska inte bara utnyttjas i enskilda fall utan hela tiden så innebär det att alla avdelningar måste anpassa sina rutiner för att kunna ta in personal som inte är insatt i avdelningens vanliga arbete. För dem reguljärt anställda innebär det en stress och frustration över att behöva lära upp och anpassa sig efter extra personalen, för dem anställda som kommer till sin avdelning för dagen så innebär det stress och dåliga arbetsförhållanden. Eftersom man som bemanningsanställd inte vet vilken avdelning man skall arbeta på nästa dag så måste man arbeta på ett sätt så att allt administrativt arbete är avslutat när du går hem för dagen. Det innebär i längden en kultur där man som bemanningsanställd skäms för att gå på fika eller ta ordentlig lunch eftersom denna tid helst skall läggas på att se till att du inte lämnar kvar något arbete efter dig.
I och med den här beskrivningen får vi insyn i att bemanningshelvetet handlar om något större än bara bemanningsföretagen. Det tycks snarare handla om en mer övergripande regim där man jagar ekonomisk vinning genom att ha så få människor arbetande som möjligt, oavsett effekterna på kvalitén.

Från Volvo kom en annan typ av erfarenheter. I och med krisen 2008 tog man från arbetsgivarens sida chansen att ta in bemanningsföretag i verksamheten. På Volvo finns en stark facklig tradition och med hjälp av denna och en ambition att organisera sig utefter arbetsuppgifter och inte efter anställningsform så har man sett bemanningsföretagens närvaro som en möjlighet. Tack vare detta har man kunnat sprida den fackliga närvaron och startat en egen fackklubb för Lernia-anställda. Då bemanningsanställda rör sig mellan olika avdelningar på Volvofabriken så har man fått en större potentiell spridning och kan också bättre samordna sig över avdelningarna. Trots detta så tryckte ändå representanten från Volvo om behovet av ett politiskt förbud. Detta, tillsammans med insikten om att facklig organisering bör ske över anställningsformerna, tar vi med oss i vårt vidare i vårt arbete med bemanningsfrågan.

Så då till slutdiskussionen. Hur ska arbetet mot bemanningsföretag och osäkra anställningar organiseras? Vad bör göras helt enkelt. Representanter från Vänsterpartiet, Hamn4an och lagerarbetarna på Lagena startade diskussionen som sedan tog fart bland deltagarna på plats. Det fanns roligt nog många som kunde dela med sig av tankar och strategier från olika arbetsplatser som utnyttjar bemanningsföretag. Diskussionen utgick från att bemanningsföretagen måste bort, men att solidaritet mellan bemanningsanställda och ordinarie är ett måste för att vinna, även om organiseringen kan tvingas se olika ut beroende på anställningsform.
En stor del av samtalet handlade om praktiska kampsätt, exempelvis facklig organisering för bemanningsanställda och sätt att ta över arbetsgivarnas kontroll över vem som kommer in och jobbar. Att göra egna turordningslistor var en praktisk lösning på att komma runt att bemanningsanställda och osäkert anställda rings in beroende på hur “bekväm och duktig” arbetare någon är.
Ansvaret för arbetarrörelsens olika delar i bemanningsproblemet diskuterades också. När en del av arbetarrörelsen är svag bör den andra gå in och ta första steget, menade Hamn4ans representant, och syftade på att vänsterpolitiker bör arbeta för ett förbud när den fackliga rörelsen är för svag för att själv dra lasset. Lagenaarbetaren menade att den fackliga rörelsen har mer styrka än man tror och att arbetsplatskamp och strejker, varslade eller inte, är den nödvändiga lösningen.

– Ett stöduttalande för vår misshandalde kamrat i stockholm

I måndags (den 9:e juli) nåddes vi av meddelande att en facklig företrädare för syndikalisterna i
Västerort hotats och misshandlats i sitt hem pga sitt engagemang i en arbetsplatskonflikt med ett
bemanningsföretag.

Vi i Allt åt Alla Göteborg vill uttrycka vårt fulla stöd till den som blivit misshandlad. Händelsen är en
kriminell men också symptomatisk handling för den bransch som Västerorts LS valt att ta strid mot.
Bemanningsföretagen fyller en icke-funktion på arbetsmarknaden, deras affärsidé bygger på att ge
arbetsgivare möjligheten att anställa folk utan att ge dem den lön och arbetsvillkor dem har rätt till.
En typ av verksamhet som är förkastlig när den bedrivs i storskalig form men som i sitt väsen givetvis
också lockar till sig aktörer som ser en möjlighet att tvätta pengar och bedriva lukrativ verksamhet.
Granskningar från Skatteverket visar att branschen präglas av skattefusk och svarta anställningar samt
att det finns kopplingar narkotikahandel och trafficking.

Under våren har vi också kunnat följa att Elektrikerförbundet polisanmält bemanningsföretaget
Uniflex efter att detta företag infört ett anställningsavtal där dem tar flera månadslöner i lösen
för sina arbetstagare. Detta är ett försök att hindra arbetstagare att byta arbetsgivare, ytterligare
ett steg för begränsa arbetstagaren sits på arbetsmarknaden. Bemanningsföretagen, branschens
lobbyorganisation försvarar givetvis Uniflex agerande.

Vi i Allt åt Alla Göteborg tycker det är beundransvärt att göra aktivt motstånd mot den här typen av
verksamheter finner vi hos Allt åt Alla på alla sätt beundransvärt och vi uttrycker därför offentligt stöd
för den misshandlade och anser att alla andra rörelser som anser sig verka för arbetstagare rättigheter
på arbetsplatsen bör göra samma sak.

Förbundet Allt åt Alla Göteborg