Kategorier
Allmänt Evenemang Malmö

Ingen ska flytta – skydda lägret!

11179970_10153202878647381_5541383786816184582_n

På måndag (27/4) vräks Malmöbor från sina hem. Malmöbor som inte fått den mest grundläggande hjälp med sophämtning och avlopp kastas nu ut med den påhittade anledningen att det inte är rent nog där de bor.

Vi är alla överens om att tältläger inte är någon lösning. Att förstöra den enda fasta punkten som människor har löser inget. Lösningen är omfördelning av samhällets resurser.

Vi vet vad det här egentligen handlar om: klassförakt och rasism. De fattiga ska bort – till vilket pris som helst. Malmö är inte till för oss som bor här.

Nu säger vi emot. Det är nog nu. På måndag sluter vi upp för att stödja våra grannar och kamrater när kommunen kommer för att köra bort dem från deras hem. Samling från klockan 8:00 inför den planerade vräkningen klockan 10!

Var? Korsningen Nobelvägen/Industrigatan

Mer info och diskussion på facebookevenemanget här: https://www.facebook.com/events/1426420057674227/

Kategorier
Malmö

Ett praktexempel på diskriminering

10974198_10153036508647381_2377536196599720409_o

I vår stad finns det just nu en stor mängd människor som lever under fruktansvärda förhållanden – hemlösa i vintern, utan vatten och mat. Malmö stad har använt Sofielunds Folkets Hus som en “nödlösning” för att hantera bristen på härbärgen. Förra onsdagen hade Förbundet Allt åt Alla premiär för en fika-allmänning på Sofielunds Folkets Hus med syfte att skapa ett utrymme för grannar att träffas, prata och hjälpa varandra. Idén att hålla allmänningen på Sofielunds Folkets Hus välkomnades av verksamhetsansvariga.

På premiärdagen hade emellertid våra medlemmar ett krismöte med den lokalt ansvarige då vi plötsligt meddelats att vår verksamhet ej var välkommen i lokalerna. Det hela reddes ut och visade sig handla om en obefogad oro för att den insamling vi initierat skulle vara för skrymmande i lokalerna. Men under mötet som vi trodde skulle handla om förhållningsregler och lokalytor fick vi också förklarat för oss att vi nog inte skulle gilla att genomföra vår verksamhet, eftersom att människorna som befann sig där var som “råttor”. De sades vara otrevliga, smutsiga och kaxiga. Fler gånger upprepade vår kontakt på Sofielunds Folkets Hus sin åsikt om att Sverige bara borde sparka ut samtliga rumäner, att de var som djur. Att det ingick i deras kultur att inte följa några regler. Chockade över att detta var personen som hade ansvar för de hemlösa kvällstid, valde våra medlemmar att avsluta samtalet så snabbt som möjligt för att situationen inte skulle urarta och istället fokusera på själva allmänningens genomförande.

Fika-allmänningens första kväll blev lyckad. Strax efter kl 18 började lokalen fyllas. Datorerna med internet som vi tillhandahöll nyttjades och maten gick åt. Flera grannar kom ner med kläder och mat. Vi samtalade om hur man söker arbete i Sverige och den grundläggande svenskundervisningen kom igång. Vi pratade med varandra så gott det gick och till slut var det uppskattningsvis 80 personer i lokalen. Stämningen var god och i slutet av kvällen lämnade vi lokalen mycket nöjda.

I måndags, två dagar innan Förbundet Allt åt Allas nästa allmänning, nåddes vi av nedslående information från verksamhetschefen på Sofielunds Folkets Hus. Han lät meddela att vi inte längre kunde använda lokalen eftersom andra föreningar i huset klagat på ”att vi tagit för stor plats”. De föreningar som var i huset vid tillfället var en kör och Feministiskt Initiativ. Våra medlemmar har efter detta kontaktat både FI och kören, vilka båda uttryckt en positiv inställning till vår verksamhet och klargjort att de inte alls framfört några klagomål. På frågan om vi då kunde hålla vår verksamhet i det klassrum vi bokat varje onsdag fick vi ett negativt svar en dag senare. När vi ställde oss frågande till detta fick vi svaret ”att det är fullbokat”. Vid närmare inblick i bokningschemat visade det sig att inte bara det klassrum vi bokat utan flertalet andra lokaler i huset var lediga. In i det sista kämpade vi för att hitta en lösning på en för oss oförklarlig uteslutning. Vid fika-allmänningens andra kväll, för att upprätthålla den utlovade verksamheten, valde vi därför att trots allt sluta upp utanför Folkets Hus. Där stod vi med en växande skara hemlösa, grannar, volontära SFI-lärare, och flertalet juridiskt kunniga som bokats in för rådgivning. Men dörren in förblev låst.

Vi inom Förbundet Allt åt Alla ställer oss frågande till varför vår verksamhet plötsligt ej är välkommen. Vi menar att de förklaringar vi fått från personal på Sofielunds Folketshus är direkt diskriminerande och rasistiska. Vi hade redan viss kännedom om en krisande situation där sovande väckts mitt i natten, hemlösas privata ägodelar hanterats med total respektlöshet och kastats bort med kort varsel, eller hur nya regler instiftats sporadiskt utan avsändare, men vi anade inte vidderna av det kaos som råder på Sofielunds Folkets Hus. En oförsvarbar situation som desperata människor utsätts för. En verksamhet som Malmö stad betalar för, har inblick i och ansvarar för. Det är inte långsökt att se hur detta är ett led i Malmö stads agenda enligt vilken de vill driva bort “oönskande” grupper som inte passar in i deras idé om Malmö. Sofielunds Folkets Hus agerande är totalt oacceptabelt. Vi vet att de med hjälp av pengarna de får för att driva den nattöppna lokalen för Malmös hemlösa EU-medborgare har kunnat rädda andra tjänster i sin verksamhet. För dem verkar uppdraget inte vara mer än en kassako.

Kategorier
Allmänt

Umeå: Insamling avslutad

10846645_10152501865633016_43469751_n

Fredag den 28 november utlyste vi i Allt åt Alla Umeå en insamling för att få tillbaka utlägg på 14 447 kr. Pengarna har gått i synnerhet till sjukvårdsinsatser för EU-migranter i Umeå, vilket ni kan läsa mer om här.

Idag, tisdag 16 december, avslutar vi insamlingen då vi nu fått in 20 800 kr.
Vi kommer använda överskottet samt göra nya utlägg, och åter samla in pengar när vi åter nått vårt tak på 15 000 kr i utlägg.

Vi vill tacka alla som bidragit, hjälpt till att sprida information samt på andra sätt deltagit i solidaritetsarbetet.

Vill ni bidra fram till dess att vi åter öppnar vår insamling går det utmärkt att istället sätta in pengar till Föreningen RUNG, bankgiro 371-0704 (märk med ”HVT”), då vi samarbetar ingående med dem.

Kategorier
Allmänt

Solidaritet med EU-migranterna: Sammanfattning av insatser & insamling

10420269_834102359965811_1659591900344130860_n

I två månader har Allt åt Alla Umeå genom en arbetsgrupp arbetat med frågor som rör EU-migranters situation i Umeå. Här sammanfattar vi vad vi gjort hittills, vilka erfarenheter vi dragit av det, samt hur ni kan göra för att stödja oss såväl praktiskt som ekonomiskt.

Det senaste året har kåkstäder åter växt fram på Umeås bakgårdar. I skjul, under vindskydd och i bilar sover människor i alla åldrar, samtidigt som temperaturerna sjunker.
De flesta har bosatt sig här efter att ha lämnat hopplösa sociala förhållanden i andra EU-länder. En fattigdom som på inga sätt är ny, men som snabbt gjort sig synlig på nya platser.

I början av oktober bildade vi i Allt åt Alla Umeå, efter att ha varit i kontakt med föreningen RUNG och besökt migranternas bosättningar, en (självständig) arbetsgrupp för praktisk och politisk solidaritet i situationen.
Vi väljer att inte passivt se på när kommunen med hjälp av illvilliga juridiska tolkningar ansvarsbefriar sig från att hjälpa utsatta som bor i samma stad som oss.

Hur har vi jobbat med situationen hittills?

Från Allt åt Alla Umeås sida har vi samarbetat med andra aktörer, i synnerhet Föreningen RUNG (som bla sköter facebooksidan ”Hjälp Västerbottens tiggare”) men även genom den samordning som Pingstkyrkan har fått kommunala medel för att driva. Genom dessa olika samarbeten har en rad små och stora problem lösts, akuta situationer hanterats och hjälp tillhandahållits.
Vi har även, utifrån diskussioner i vår egen grupp, valt att lägga fokus på en serie konkreta frågor som vi mer aktivt jobbar med. Dessa är sjukvård, bostad och mötesplats/mat.

1. Sjukvård

10427317_10152413334513671_7244073240111160802_n

Sedan början av september har vi försökt samordna ett sjukvårdsteam, vars syfte är att ge grundläggande omvårdnad, identifiera problem och hjälpa individer i kontakt med sjukvården. Sjukvårdsteamet består av sjuksköterskor, läkare, sjuksköterskestudenter samt läkarstudenter – såväl medlemmar som icke-medlemmar i Allt åt Alla Umeå. Målsättningen är att göra reguljära besök på de platser där individer ur gruppen bor, för att kunna tillhandahålla mediciner, göra enklare undersökningar, samtala och erbjuda hjälp vid kontakter med den statliga sjukvården. Detta arbete är, som många nog förstår, emellertid förenligt med en del kostnader, vilket vi återkommer till nedan. Sjukvårdsinsatserna har utan tvivel gjort skillnad, men att ge arbetet långsiktig struktur tar såväl tid och kraft, och är i hög grad en fråga om att lära genom att misslyckas. Att involvera nya i insatserna tar tid eftersom det delvis är en fråga om förtroende hos de som ska motta hjälpen men vi är i ständigt behov av att utvidga sjukvårdsteamet för att inte trötta ut enskilda aktiva. Kontakta oss på umea@alltatalla.se om du vill hjälpa till (oavsett vilken form av sjukvårdskunskap du besitter) så kontaktar vi dig så snart vi har tid och möjlighet.

2. Rätten till bostad

10710815_10152534960246312_5137996259606695802_n

Rätten till bostad är ett grundläggande statligt åtagande, inskrivet i grundlagen. Vi anser det i denna situation, som för så många andra Umebor, vara av avgörande betydelse för att kunna få grundläggande förutsättningar att skapa sig ett liv i staden. Vi anser därmed även att det är under all kritik att stora grupper människor, inklusive sjuka äldre och barn, idag bor i husvagnar – ofta utan el – på parkeringsplatser i vår stad. Genom detta fokus jobbar vi såväl politiskt som praktiskt med starkt fokus på bostadsfrågan. Det innebär att vi dels söker efter konkreta boendealternativ, men även att vi söker pressa politiker att agera för att denna grundläggande rättighet ska tillgodoses.
Att jobba med bostadsfrågan är emellertid problematiskt. Det råder i Umeå Kommun svår bostadsbrist, med långa kötider för lägenheter såväl i allmännyttan som hos privata värdar. Dessutom väljer Umeå kommun att konsekvent sälja ut fastigheter som inte innehåller ”kommunala kärnverksamheter”, alternativt låter dem stå tomma i väntan på försäljning, vilket gör att antalet potentiella kommunala byggnader med omvandlingsmöjligheter passande målgruppen över tid blir färre. Vi ser på många sätt att bostadsfrågan är en diskussion som måste få större strukturella lösningar, eftersom allt större grupper drabbas av en ohållbar lokal utveckling i sammanhanget.

För fördjupad inblick i vår syn på frågan, läs våra texter ”Rätten till bostad ska vara villkorslös” och ”Svaret kan bara vara en globalisering underifrån

3. Mötesplats & mat

10678800_827478193941186_6608377736939449146_n

Tillgången till mat är, precis som kläder, ett behov av skiftande nivå såsom vi upplevt situationen hittills. Under hösten har vi emellertid spridit information på en rad språk inklusive rumänska/romani om den mat- & fikaallmänning där vi tillsammans tillhandahåller just gratis mat och fika på lördagar mellan 14.00 och 18.00. I samband med fikaallmänningarna har vi även försökt använda våra lokaler som en mötesplats för att (tillsammans med föreningen RUNG) visa film, tillhandahålla kläder och mötas för att lösa olika vardagliga och konkreta problem. Även i detta fall finns grundläggande problem. Många av migranterna tigger under de tider som fikaallmänningen äger rum, vilket gör att endast vissa (de som av olika anledningar inte tigger den dagen) haft möjlighet att ta del av resursen. En del av vår långsiktiga utvärdering är hur vi kan jobba med formatet så att det i högre grad möter behov, utan att det tar sådan kraft att det blir ohållbart i längden.

Hur ser vår ekonomi ut?

Att göra sociala insatser är på olika vis förenat med omkostnader. Vi bestämde därför tidigt efter bildandet av vår arbetsgrupp, att vi skulle lägga upp en tydlig plan för hur vi hanterar dessa på ett transparent och konsekvent sätt.
Utifrån denna diskussion bestämde vi oss för att, som grupp, göra utlägg upp till ett tak på 15 000 kronor fram till den 31 november 2014. Pengarna skulle i synnerhet användas till sjukvårdsinsatserna, och relaterade behov.

Idag, den 28 november, uppgår våra utlägg till 14 447 kr.

Pengarna har använts till:
(1) Grundläggande sjukvårdsutrustning – stetoskop, pox, örontemp, blodtrycksmanchett, såromläggningsmaterial, desinfektionsmaterial, skydds- & sanitetsutrustning mm
(2) Mediciner
(3) Betalning av hyreskostnader på camping för individer vars hälsosituation är direkt avhängig tillgång till el och tak över huvudet
(4) El-element och liknande utrustning av samma skäl som nämnda i punkt 3
(5) Vid enstaka tillfälle järnrik mat till person med järnbrist.

Insamling:

Vi utlyser idag, fredag 28 november, en insamling för att återfå dessa utlägg. Detta är en förutsättning för att vi på sikt ska kunna fortsätta med dessa insatser.
Taket för insamlingen är 14 447 kr. När/om vi fått in dessa pengar under tidsfristen kommer vi åter göra samma utlägg under 2 månader, följt av en ny insamling.
Tidsfristen för insamlingen är 2 veckor, det vill säga fram till den 11 december 2014.
Vi kommer den 4 samt 11 december rapportera hur mycket pengar vi samlat in via vår hemsida och andra informationskanaler.

Pengar sätts in till Allt åt Alla Umeås bankgiro nr 589-6642, märk insättningen ”migranter”.

—–
Tidigare inlägg från arbetsgruppen:
Om EU-migranternas situation i Umeå
Hur jobbar vi med EU-migranternas situation i Umeå?
Aktion utanför kommunstyrelsen för ”rätten till bostad”
Rätten till bostad ska vara villkorslös
Svaret kan bara vara en globalisering underifrån

Kategorier
Allmänt

Svaret kan bara vara en globalisering underifrån!

”Det här är Rumäniens problem!”, ”Rumänien borde inte fått gå med i EU”, ”Kasta ut Rumänien ur EU!”

Dessa är vanligen upprepade uttalanden i kommentarsfält och på tidningars insändarsidor när EU-migranternas situation diskuterats det senaste året. Inte sällan hörs de till och med från mittenpolitiker, när krav ställs på ansvarstagande för den sociala utsatthet som blivit allt synligare i utkanten av våra bostadsområden.

Så varför har länder som Sverige, Tyskland, Storbritannien och Frankrike ett intresse av att befinna sig i union med nationer öster om före detta järnridån? Svaret på den frågan är i första hand inte idealistiskt, utan ekonomiskt.

I takt med att Brasilien, Kina, Indien och Ryssland växt till starka ekonomiska aktörer har även konkurrensen om sinande naturresurser och arbetstillfällen hårdnat. Detta har å ena sidan föranlett den gruvboom i till exempel Sverige, Finland och Grekland som ska säkra unionens resursförsörjning och därmed oberoende av de växande ekonomierna, men, det har å andra sidan även skapat ett behov av prispressad arbetskraft i framförallt exportindustri och byggnation. Under det senaste decenniet har en avsevärd andel industrier centraliserats till Tyskland, som upprätthållit konkurrensen genom ständigt ökade tillgångar av rörlig, billig arbetskraft från öst. Samtidigt skapar de öppnade gränserna även stärka konsumentmarknader för de produkter som produceras.
I hela Europa hålls vinsterna i byggbranschen uppe med samma metoder. Ett centralt syfte med EU:s utvidgning österut är alltså jakten på billigare arbetskraft och växande (kontroll av) exportmarknader.

Men med (de nationalekonomiska) vinsterna av en rörlig arbetskraft följer också en ökad rörlighet av social utsatthet. Vi lever i en tid där den första världen flyttat in i den tredje, men där den tredje också flyttat in i den första. De klasskillnader som tidigare dolts i geografiska uppdelningar syns plötsligt även i de regioner där kapital anhopats. Att förbjuda ”utländska medborgare” att tigga är ett försök att åter osynliggöra den globala kapitalismens sociala konsekvenser.

Vi tror inte på en ”återgång” eftersom vi vet att detta skulle kräva andra former av lönedumpning, höjd pensionsålder, längre arbetstider och tvingande metoder för ökat barnafödande.
Vi menar istället att vi måste skapa rörelse för en ”globalisering underifrån”, där vi kämpar tillsammans för sociala skyddsnät anpassade till nuvarande situation, och på sikt för ett annat, mer jämlikt produktionssätt. Bara genom att agera tillsammans kan vi påtvinga en resursfördelning av de växande rikedomarna, som de senaste trettio åren kommit allt färre till del. Därför organiserar vi oss med våra grannar, både de med och de utan permanent hem, för att rätten till bostad ska vara villkorslös!

Kategorier
Allmänt

Umeå: ”Rätten till bostad ska vara villkorslös”

Den här debattartikeln är skriven av medlemmar i Allt åt Alla Umeås arbetsgrupp kring frågor som rör EU-migranters situation i staden. Den författades under andra hälften av oktober och skickades till en lokal tidning, som emellertid valt att inte publicera den. Texten ska läsas som en slags utgångspunkt för en längre diskussion som vi vill föra i Umeå om ”rätten till bostad”.

—-
Vi anser att rätten till bostad ska vara en villkorslös social rättighet som väger tyngre än enskilda individers möjlighet att öka sina rikedomar genom fastighetsägande. Det borde inte vara konstigare än att många av oss anser att rätten till sjukvård eller tillgången till natur- och grönområden ska omfatta alla och inte underordnas kapitalets krav på ständigt ökade vinster.

Ändå förs idag en politik som innebär att något så grundläggande som tillgången till tak över huvudet – till ett hem – underkastas enskildas vinstintressen. Denna politiska prioritering gör att många av oss tvingas in i ständiga flyttkaruseller i jakt på nya andra- och till och med tredjehandskontrakt. Tusentals människor sover utomhus varje natt i våra städer. Som en logisk följd av detta förhållande byggs åter kåkstäder i utkanten av våra planerade bostadsområden, med levnadsförhållanden som vi hoppades skulle ha förpassats till historiens soptipp.

I Umeå har situationen för EU-migranterna länge varit ohållbar, men med vinterns ankomst kommer den för allt fler bli en akut fråga om överlevnad. Umeå kommun och dess politiska majoritet har inte tagit tillvara på tiden och utformat en genomarbetad plan för detta faktum, utan istället bollat frågan vidare till ideella krafter. Den hållningen är både skrämmande och oacceptabel. Kommunen vill göra ansvarsfrågan till en fråga om medborgarskap istället för att fokusera på de akuta behov som finns inom kommunens gränser. Det är en osolidarisk ståndpunkt, dold bakom byråkratiska argument om att ”vi” inget kan göra. Dessutom rimmar den illa med det faktum att vår ekonomi idag i andra sammanhang ständigt sägs vara beroende av att arbetskraften och kapitaltillgångarna är geografiskt rörliga. Så accepteras och förstärks en globalisering på de rikas villkor där klassklyftorna åter vidgas samtidigt som skyddsnäten står allt sämre anpassade för att möta behoven hos de fattigaste.

Solidariteten med EU-migranterna är för oss mer än välgörenhet. Hemlöshet, tiggeri och tältläger är extrema uttryck för en allmän utveckling där krav på ökad tillväxt och rörlighet betyder att allt fler förlorar i trygghet och framtidschanser. När maktlösheten inför den politiska och ekonomiska utvecklingen sprider sig, riktas ilskan lätt mot de allra mest utsatta grupperna. Istället för en diskussion om hur världens rikedomar ska ge så många som möjligt ett bra liv, får vi en diskussion som fokuserar på att utesluta vissa ur samhällsgemenskapen.
På så sätt döljs faktumet att vi lever i ett klassamhälle – en ojämlik relation där vissas välstånd och kontroll förutsätter andras fattigdom och underordning.

Vi menar istället att nyckeln till att utmana och vända denna utveckling i en riktning där rättigheter och resurser fördelas jämlikt är att vi organiserar oss lokalt.
För det första innebär detta att vi ska kräva att Umeå kommun tillgodoser människors akuta behov istället för att gömma sig bakom byråkratiska regelverk. Andra kommuner, som Göteborg och Linköping, har visat att det är fullt möjligt att tolka regelverken annorlunda i syfte att genomdriva mer aktiva insatser. Genom att agera kan kommunen skapa sig en position där man i nästa steg kan ställa krav på andra att följa ens exempel. Tillsammans stärker man på sikt sin makt att kräva att högre instanser skapar lösningar för mer övergripande fördelning.

Att ställa krav räcker dock inte i sig. Vi måste också fortsätta att organisera oss tillsammans med våra grannar, såväl de som har ett boende som de som idag bor i tält och bilar, för allas rätt till bostad. Vi tror nämligen att dessa gemenskaper på sikt är en garanti för att även vi själva ska kunna stärka våra rättigheter, och få större del av samhällets resurser. Genom gräsrotsorganisering i bostadsområdena möjliggörs dessutom skapandet av nya gemensamma tillgångar. Dessa ger oss inte bara möjlighet att stärka våra röster, utan innebär också en mer direkt möjlighet till omfördelning efter behov till de som är mest utsatta här och nu.

Kategorier
Allmänt

Aktion utanför kommunstyrelsen för ”rätten till bostad”

Tisdagen den 28 oktober sammanträdde Kommunstyrelsens arbetsutskott i Umeå.
På dagordningen stod framförallt frågan om EU-migranternas situation här i staden, och kommunens åtaganden för att förbättra de sociala villkoren.

Umeå kommun har, i förhållande till många kommuner, förhållit sig relativt passivt till situationen. Ett samordningsstöd har betalats ut till Pingstkyrkan för att samordna frivilliginsatser, men reella lösningar på akuta frågor som tillgång till sjukvård och bostad har saknats.

Vår arbetsgrupp i frågan bestämde sig därför att, i samband med mötet, ställa sig utanför med en banderoll med texten ”rätten till bostad ska vara villkorslös”. Vi vill på detta sätt visa att vi inte tänker stå tysta inför kommunens passivitet. Framförallt ansåg vi också det viktigt att markera mot det tjänstemannaunderlag som presenterats inför mötet, där en mer aggressiv och repressiv hållning med vräkningar och utvisningar framhölls som ett alternativ.

Kategorier
Allmänt

Hur jobbar vi med EU-migranternas situation i Umeå?

Sedan några veckor tillbaka har vi en arbetsgrupp som jobbar kring frågor som rör EU-migranternas situation här i Umeå.

Vår utgångspunkt har varit att diskutera bostaden som en social rättighet för de som rent faktiskt är bosatta i staden. Men vi har även, och i synnerhet tillsammans med föreningen RUNG som driver facebooksidan Hjälp Västerbottens tiggare, försökt etablera praktiska solidaritetsinsatser för de av våra grannar som sover i tält, bilar och husvagnar.

(1) Sjukvårdsutbildade inom Allt åt Alla Umeå har tillsammans med utomstående (sjuksköterskor, läkare och andra med vårderfarenhet) försökt strukturera upp en resurs för omvårdnad, rådgivning och kostnadshjälp i anslutning till sjukvård i sammanhanget.

(2) Den fikaallmänning som vi sedan länge etablerats på Kulturhuset Klossen, lördagar mellan 14-18, är nu även en matallmänning. Överskottet körs varje vecka till de platser där EU-migranterna bor, men försöket går även ut på att tillgängliggöra sociala mötesplatser för individerna i denna situation.

(3) Vi försöker, parallellt med en teoretisk undersökning av frågor kring ”rätten till bostad”, delta i sökandet efter praktiska lösningar på akuta boendesituationer.

Det är idag för tidigt att utvärdera funktionen i dessa solidaritetsinsatser, framförallt då situationen av sin natur ständigt förändras på olika vis. Vi kommer emellertid under hösten att successivt berätta i mer allmänna termer vad vi valt att göra och hur vi upplever att det fungerat. I det skedet kommer vi även att tydliggöra hur utomstående kan stödja just våra projekt. Har ni frågor går det utmärkt att skriva till oss i PM här på facebook, eller maila umea@alltatalla.se, så svarar vi så fort vi kan.

Kategorier
Allmänt

Om EU-migranternas situation i Umeå

Allt åt Alla Umeå har sedan en tid tillbaka en självständig arbetsgrupp som jobbar kring frågan om EU-migranternas situation i Umeå. Just nu bor mellan 60-120 migranter i tältläger, bilar och andra tillfälliga boendelösningar runt om i vår stad, precis som i många andra städer. Samtidigt närmar sig vintern med svårare väderförhållanden och akut kyla. Umeå kommun har hittills förhållit sig passivt till att stödja dessa umebor i någon betydande grad.

Vi anser att rätten till bostad ska vara villkorslös, och därigenom med självklarhet stå över enskilda kapitalägares möjlighet att berika sig på fastighetsmarknaden.

Just nu arbetar vi nära migranterna och andra organisationer som gör hjälpinsatser med fokus såväl på akuta problem av mindre karaktär som kring den större frågan om rätten till bostad. Via vår hemsida och i ännu högre grad genom vår facebook kan ni följa hur vi jobbar med frågorna.

Vad kan du göra för att hjälpa till?
– Skriv insändare och debattartiklar som sätter press på kommunen att agera, gärna med fokus på bostadsfrågan
– Kontakta politiker i Socialnämnden
– Bemöt fördomar och spridning av desinformation i kommentarsfält, i fikarummet och vid köksbordet
– Måla banderoller som synliggör situationen och häng dom på offentliga platser
– Kontakta grupper som arbetar med frågan och hör vad de vet innan du gissar!

Vill ni komma i kontakt med vår arbetsgrupp?
Maila umea@alltatalla.se eller skriv ett privat meddelande till vår facebooksida så försöker vi svara så fort vi kan!

Kategorier
Stockholm

Vid fort Europas inre gränser

Vad är det som händer?
Stockholms kommun har beslutat att avhysa hundratals EU-migranter från en ödetomt i Högdalen. Kronofogden har hotat att riva lägret måndagen den 17/2 och under veckan som gått har majoriteten av de som bott där därför flyttat till andra delar av staden. Vilka är motiven till avhysningen?
Det moderata socialborgarrådet Anna König Jerlmyr uppger att vräkningen sker av ”humanitära skäl”. Fredrik Jurdell, avdelningschef på Socialtjänsten, kallar bosättningen ”ovärdig” men medger i nästa andetag att de boende saknar de ekonomiska resurser som ger tillgång till andra alternativ. Att vräkningen skulle vara ett sätt att förbättra den humanitära situationen för de människor som varit hänvisade till egensnickrade skjul under vintern är givetvis ett absurt påstående. Tvärtom fungerar vräkningen som ett sätt att omöjliggöra en redan svår livssituation. Värdiga boendeformer erbjuds inte, däremot betalda hemresor för migranterna, som i de flesta fall är rumänska medborgare. I egenskap av EU-medborgare kan de inte deporteras, därför hittar kommunen andra sätt att göra livet så svårt som möjligt för dem. Målet är att de självmant återvänder hem. Rumänien är ett av EU:s fattigaste länder och för minoritetsgrupper som romer är situationen allra svårast. 84% av de rumänska romerna lever utan tillgång till rinnande vatten, el eller avlopp enligt en EU-undersökning. Arbetslösheten är nära hundraprocentig. Socialförvaltningen uppskattar att 90% av de hemlösa EU-migranter som befinner sig i Stockholm är romer. På vilket sätt underlättar Jerlmyr för dessa människor?

Den ”fria” rörligheten
De som bott i kåkstäderna i Högdalen befinner sig i en situation som är knuten till ekonomiska och politiska skeenden som utspelar sig på en rad olika nivåer: EU, Rumänien, Sverige, Stockholm. Den vackra frasen om fri rörlighet inom Europeiska unionen ekar idag tomt för de flesta – den rättigheten är förbehållen kapitalet. För romer och papperslösa migranter är realiteten en annan: den inre gränskontrollens. Det svenska REVA-arbetet blev synligt för allmänheten för ett drygt år sedan, då polisen kontrollerade icke-vita resenärers identitetshandlingar i Stockholms tunnelbana. Polisens uppenbart rasistiska arbetsmetoder väckte stark avsky. Romers utsatthet i Sverige blev också tydlig när det uppdagades att polisen upprättat ett register över romer och resande, omfattande tusentals människor, även avlidna personer och barn. REVA och avhysningen av lägret i Högdalen visar på samma process: vår stad har blivit arena för en rasistisk och cynisk politik som är uppkopplad mot EU.

Kriminaliseringen av fattigdom
Rumäniens ambassadör i Sverige, Raduta Machate, gick nyligen ut i en debattartikel och yrkade för ett tiggeriförbud i Sverige. Tiggeri är illegalt i Rumänien och en rad andra EU-länder, vilket enligt Machate underlättar ”integrationen” av romer och gör dem mer anställningsbara. Kriminalisering av fattigdom och bestraffning av tiggeri har djupa historiska rötter i Europa. På 1500-talet instiftades rigorösa straff i England, där lösdrivare piskades, stympades och brännmärktes. I Frankrike infördes en liknande lagstiftning på 1700-talet och även i Sverige har fattigdom bemötts med repression och tvångsarbetsåtgärder. Fattigvårdsauktioner, där barn såldes som arbetskraft till högstbjudande, förbjöds så sent som 1918 i Sverige. Kriminalisering av fattigdom är en metod som syftar till att tvinga fram arbete ur motvilliga kroppar, och utplåna de kroppar som inte är arbetsföra. Det är ett fenomen med en mörk och våldsam historia. Den pågående europeiska nedmontering av välfärden skapar förutsättningar för återkomsten av en sådan hård och bestraffande hållning till fattigdom, där sociala problem blir föremål för polisiära insatser, vilket vi sett i brasilianska favelor och franska banlieus de senaste åren. Beslutet att tredubbla polisnärvaron i Rinkeby och Tensta, samt rivningen av lägret i Högdalen, är oroande tecken till en liknande utveckling i Sverige.

En ren stad
Stockholm genomgår just nu omfattande omvandlingsprocesser, med den uttalade ambitionen att förvandla staden till en attraktiv och konkurrenskraftig storstadsregion. ”Ett Stockholm i världsklass” är den slogan man valt för projektet. Kapital och köpstarka invånare ska lockas hit genom bl.a. privatiseringar och utförsäljningar av bostadsbeståndet samt byggen av arenor och gallerior. Inflytandet över stadsplanering och utveckling flyttas allt längre från de boende själva, och de grupper som drabbas hårdast är de med minst tillgångar, som trängs allt längre bort från stadens centrum i takt med gentrifieringen. Varför är det så viktigt för Stockholms kommun att driva bort egendomslösa människor från en ödetomt i Högdalen? Är det ett försök att städa bort misär och fattigdom från stadsbilden i ett Stockholm i världsklass? I en stad där rätten till bostad är satt på undantag och där allt fler tvingas ta stora banklån för att kunna slå sig ned finns det en risk att något händer med solidariteten och omtanken. Bostadsrättsägarnas intressen knyts till kvadratmeterpriser och områdets attraktivitet blir av ekonomiska skäl viktig att upprätthålla. Läger för hemlösa EU-migranter eller boenden för ensamkommande flyktingbarn höjer inte marknadspriserna i ett område – risken är att det tvärtom sänker dem. Att polisen och andra myndigheter behandlar romer, papperslösa och icke-vita människor som kriminella element riskerar att förstärka och driva på en utveckling där vissa betraktas som icke-önskvärda eller belastande. Söderortsbornas engagemang för EU-migranterna i Högdalen, som kommit till uttryck via en rad initiativ till bland annat kläd- och pengarinsamlingar för att underlätta den svåra situationen, visar att det finns krafter som är starkare än det ekonomiska egenintresset. Det är dock viktigare än någonsin att uppmärksamma de effekter bostadspolitiken och stadsplaneringen i Stockholm får – hur skillnader mellan människor etableras och förstärks. Att solidarisera sig är att se till att alla behövande räknas in, inte pekas ut. Det är att kämpa mot segregering och rasism, för allas rätt till staden.