10420269_834102359965811_1659591900344130860_n

I två månader har Allt åt Alla Umeå genom en arbetsgrupp arbetat med frågor som rör EU-migranters situation i Umeå. Här sammanfattar vi vad vi gjort hittills, vilka erfarenheter vi dragit av det, samt hur ni kan göra för att stödja oss såväl praktiskt som ekonomiskt.

Det senaste året har kåkstäder åter växt fram på Umeås bakgårdar. I skjul, under vindskydd och i bilar sover människor i alla åldrar, samtidigt som temperaturerna sjunker.
De flesta har bosatt sig här efter att ha lämnat hopplösa sociala förhållanden i andra EU-länder. En fattigdom som på inga sätt är ny, men som snabbt gjort sig synlig på nya platser.

I början av oktober bildade vi i Allt åt Alla Umeå, efter att ha varit i kontakt med föreningen RUNG och besökt migranternas bosättningar, en (självständig) arbetsgrupp för praktisk och politisk solidaritet i situationen.
Vi väljer att inte passivt se på när kommunen med hjälp av illvilliga juridiska tolkningar ansvarsbefriar sig från att hjälpa utsatta som bor i samma stad som oss.

Hur har vi jobbat med situationen hittills?

Från Allt åt Alla Umeås sida har vi samarbetat med andra aktörer, i synnerhet Föreningen RUNG (som bla sköter facebooksidan ”Hjälp Västerbottens tiggare”) men även genom den samordning som Pingstkyrkan har fått kommunala medel för att driva. Genom dessa olika samarbeten har en rad små och stora problem lösts, akuta situationer hanterats och hjälp tillhandahållits.
Vi har även, utifrån diskussioner i vår egen grupp, valt att lägga fokus på en serie konkreta frågor som vi mer aktivt jobbar med. Dessa är sjukvård, bostad och mötesplats/mat.

1. Sjukvård

10427317_10152413334513671_7244073240111160802_n

Sedan början av september har vi försökt samordna ett sjukvårdsteam, vars syfte är att ge grundläggande omvårdnad, identifiera problem och hjälpa individer i kontakt med sjukvården. Sjukvårdsteamet består av sjuksköterskor, läkare, sjuksköterskestudenter samt läkarstudenter – såväl medlemmar som icke-medlemmar i Allt åt Alla Umeå. Målsättningen är att göra reguljära besök på de platser där individer ur gruppen bor, för att kunna tillhandahålla mediciner, göra enklare undersökningar, samtala och erbjuda hjälp vid kontakter med den statliga sjukvården. Detta arbete är, som många nog förstår, emellertid förenligt med en del kostnader, vilket vi återkommer till nedan. Sjukvårdsinsatserna har utan tvivel gjort skillnad, men att ge arbetet långsiktig struktur tar såväl tid och kraft, och är i hög grad en fråga om att lära genom att misslyckas. Att involvera nya i insatserna tar tid eftersom det delvis är en fråga om förtroende hos de som ska motta hjälpen men vi är i ständigt behov av att utvidga sjukvårdsteamet för att inte trötta ut enskilda aktiva. Kontakta oss på umea@alltatalla.se om du vill hjälpa till (oavsett vilken form av sjukvårdskunskap du besitter) så kontaktar vi dig så snart vi har tid och möjlighet.

2. Rätten till bostad

10710815_10152534960246312_5137996259606695802_n

Rätten till bostad är ett grundläggande statligt åtagande, inskrivet i grundlagen. Vi anser det i denna situation, som för så många andra Umebor, vara av avgörande betydelse för att kunna få grundläggande förutsättningar att skapa sig ett liv i staden. Vi anser därmed även att det är under all kritik att stora grupper människor, inklusive sjuka äldre och barn, idag bor i husvagnar – ofta utan el – på parkeringsplatser i vår stad. Genom detta fokus jobbar vi såväl politiskt som praktiskt med starkt fokus på bostadsfrågan. Det innebär att vi dels söker efter konkreta boendealternativ, men även att vi söker pressa politiker att agera för att denna grundläggande rättighet ska tillgodoses.
Att jobba med bostadsfrågan är emellertid problematiskt. Det råder i Umeå Kommun svår bostadsbrist, med långa kötider för lägenheter såväl i allmännyttan som hos privata värdar. Dessutom väljer Umeå kommun att konsekvent sälja ut fastigheter som inte innehåller ”kommunala kärnverksamheter”, alternativt låter dem stå tomma i väntan på försäljning, vilket gör att antalet potentiella kommunala byggnader med omvandlingsmöjligheter passande målgruppen över tid blir färre. Vi ser på många sätt att bostadsfrågan är en diskussion som måste få större strukturella lösningar, eftersom allt större grupper drabbas av en ohållbar lokal utveckling i sammanhanget.

För fördjupad inblick i vår syn på frågan, läs våra texter ”Rätten till bostad ska vara villkorslös” och ”Svaret kan bara vara en globalisering underifrån

3. Mötesplats & mat

10678800_827478193941186_6608377736939449146_n

Tillgången till mat är, precis som kläder, ett behov av skiftande nivå såsom vi upplevt situationen hittills. Under hösten har vi emellertid spridit information på en rad språk inklusive rumänska/romani om den mat- & fikaallmänning där vi tillsammans tillhandahåller just gratis mat och fika på lördagar mellan 14.00 och 18.00. I samband med fikaallmänningarna har vi även försökt använda våra lokaler som en mötesplats för att (tillsammans med föreningen RUNG) visa film, tillhandahålla kläder och mötas för att lösa olika vardagliga och konkreta problem. Även i detta fall finns grundläggande problem. Många av migranterna tigger under de tider som fikaallmänningen äger rum, vilket gör att endast vissa (de som av olika anledningar inte tigger den dagen) haft möjlighet att ta del av resursen. En del av vår långsiktiga utvärdering är hur vi kan jobba med formatet så att det i högre grad möter behov, utan att det tar sådan kraft att det blir ohållbart i längden.

Hur ser vår ekonomi ut?

Att göra sociala insatser är på olika vis förenat med omkostnader. Vi bestämde därför tidigt efter bildandet av vår arbetsgrupp, att vi skulle lägga upp en tydlig plan för hur vi hanterar dessa på ett transparent och konsekvent sätt.
Utifrån denna diskussion bestämde vi oss för att, som grupp, göra utlägg upp till ett tak på 15 000 kronor fram till den 31 november 2014. Pengarna skulle i synnerhet användas till sjukvårdsinsatserna, och relaterade behov.

Idag, den 28 november, uppgår våra utlägg till 14 447 kr.

Pengarna har använts till:
(1) Grundläggande sjukvårdsutrustning – stetoskop, pox, örontemp, blodtrycksmanchett, såromläggningsmaterial, desinfektionsmaterial, skydds- & sanitetsutrustning mm
(2) Mediciner
(3) Betalning av hyreskostnader på camping för individer vars hälsosituation är direkt avhängig tillgång till el och tak över huvudet
(4) El-element och liknande utrustning av samma skäl som nämnda i punkt 3
(5) Vid enstaka tillfälle järnrik mat till person med järnbrist.

Insamling:

Vi utlyser idag, fredag 28 november, en insamling för att återfå dessa utlägg. Detta är en förutsättning för att vi på sikt ska kunna fortsätta med dessa insatser.
Taket för insamlingen är 14 447 kr. När/om vi fått in dessa pengar under tidsfristen kommer vi åter göra samma utlägg under 2 månader, följt av en ny insamling.
Tidsfristen för insamlingen är 2 veckor, det vill säga fram till den 11 december 2014.
Vi kommer den 4 samt 11 december rapportera hur mycket pengar vi samlat in via vår hemsida och andra informationskanaler.

Pengar sätts in till Allt åt Alla Umeås bankgiro nr 589-6642, märk insättningen ”migranter”.

—–
Tidigare inlägg från arbetsgruppen:
Om EU-migranternas situation i Umeå
Hur jobbar vi med EU-migranternas situation i Umeå?
Aktion utanför kommunstyrelsen för ”rätten till bostad”
Rätten till bostad ska vara villkorslös
Svaret kan bara vara en globalisering underifrån

Vad är det som händer?
Stockholms kommun har beslutat att avhysa hundratals EU-migranter från en ödetomt i Högdalen. Kronofogden har hotat att riva lägret måndagen den 17/2 och under veckan som gått har majoriteten av de som bott där därför flyttat till andra delar av staden. Vilka är motiven till avhysningen?
Det moderata socialborgarrådet Anna König Jerlmyr uppger att vräkningen sker av ”humanitära skäl”. Fredrik Jurdell, avdelningschef på Socialtjänsten, kallar bosättningen ”ovärdig” men medger i nästa andetag att de boende saknar de ekonomiska resurser som ger tillgång till andra alternativ. Att vräkningen skulle vara ett sätt att förbättra den humanitära situationen för de människor som varit hänvisade till egensnickrade skjul under vintern är givetvis ett absurt påstående. Tvärtom fungerar vräkningen som ett sätt att omöjliggöra en redan svår livssituation. Värdiga boendeformer erbjuds inte, däremot betalda hemresor för migranterna, som i de flesta fall är rumänska medborgare. I egenskap av EU-medborgare kan de inte deporteras, därför hittar kommunen andra sätt att göra livet så svårt som möjligt för dem. Målet är att de självmant återvänder hem. Rumänien är ett av EU:s fattigaste länder och för minoritetsgrupper som romer är situationen allra svårast. 84% av de rumänska romerna lever utan tillgång till rinnande vatten, el eller avlopp enligt en EU-undersökning. Arbetslösheten är nära hundraprocentig. Socialförvaltningen uppskattar att 90% av de hemlösa EU-migranter som befinner sig i Stockholm är romer. På vilket sätt underlättar Jerlmyr för dessa människor?

Den ”fria” rörligheten
De som bott i kåkstäderna i Högdalen befinner sig i en situation som är knuten till ekonomiska och politiska skeenden som utspelar sig på en rad olika nivåer: EU, Rumänien, Sverige, Stockholm. Den vackra frasen om fri rörlighet inom Europeiska unionen ekar idag tomt för de flesta – den rättigheten är förbehållen kapitalet. För romer och papperslösa migranter är realiteten en annan: den inre gränskontrollens. Det svenska REVA-arbetet blev synligt för allmänheten för ett drygt år sedan, då polisen kontrollerade icke-vita resenärers identitetshandlingar i Stockholms tunnelbana. Polisens uppenbart rasistiska arbetsmetoder väckte stark avsky. Romers utsatthet i Sverige blev också tydlig när det uppdagades att polisen upprättat ett register över romer och resande, omfattande tusentals människor, även avlidna personer och barn. REVA och avhysningen av lägret i Högdalen visar på samma process: vår stad har blivit arena för en rasistisk och cynisk politik som är uppkopplad mot EU.

Kriminaliseringen av fattigdom
Rumäniens ambassadör i Sverige, Raduta Machate, gick nyligen ut i en debattartikel och yrkade för ett tiggeriförbud i Sverige. Tiggeri är illegalt i Rumänien och en rad andra EU-länder, vilket enligt Machate underlättar ”integrationen” av romer och gör dem mer anställningsbara. Kriminalisering av fattigdom och bestraffning av tiggeri har djupa historiska rötter i Europa. På 1500-talet instiftades rigorösa straff i England, där lösdrivare piskades, stympades och brännmärktes. I Frankrike infördes en liknande lagstiftning på 1700-talet och även i Sverige har fattigdom bemötts med repression och tvångsarbetsåtgärder. Fattigvårdsauktioner, där barn såldes som arbetskraft till högstbjudande, förbjöds så sent som 1918 i Sverige. Kriminalisering av fattigdom är en metod som syftar till att tvinga fram arbete ur motvilliga kroppar, och utplåna de kroppar som inte är arbetsföra. Det är ett fenomen med en mörk och våldsam historia. Den pågående europeiska nedmontering av välfärden skapar förutsättningar för återkomsten av en sådan hård och bestraffande hållning till fattigdom, där sociala problem blir föremål för polisiära insatser, vilket vi sett i brasilianska favelor och franska banlieus de senaste åren. Beslutet att tredubbla polisnärvaron i Rinkeby och Tensta, samt rivningen av lägret i Högdalen, är oroande tecken till en liknande utveckling i Sverige.

En ren stad
Stockholm genomgår just nu omfattande omvandlingsprocesser, med den uttalade ambitionen att förvandla staden till en attraktiv och konkurrenskraftig storstadsregion. ”Ett Stockholm i världsklass” är den slogan man valt för projektet. Kapital och köpstarka invånare ska lockas hit genom bl.a. privatiseringar och utförsäljningar av bostadsbeståndet samt byggen av arenor och gallerior. Inflytandet över stadsplanering och utveckling flyttas allt längre från de boende själva, och de grupper som drabbas hårdast är de med minst tillgångar, som trängs allt längre bort från stadens centrum i takt med gentrifieringen. Varför är det så viktigt för Stockholms kommun att driva bort egendomslösa människor från en ödetomt i Högdalen? Är det ett försök att städa bort misär och fattigdom från stadsbilden i ett Stockholm i världsklass? I en stad där rätten till bostad är satt på undantag och där allt fler tvingas ta stora banklån för att kunna slå sig ned finns det en risk att något händer med solidariteten och omtanken. Bostadsrättsägarnas intressen knyts till kvadratmeterpriser och områdets attraktivitet blir av ekonomiska skäl viktig att upprätthålla. Läger för hemlösa EU-migranter eller boenden för ensamkommande flyktingbarn höjer inte marknadspriserna i ett område – risken är att det tvärtom sänker dem. Att polisen och andra myndigheter behandlar romer, papperslösa och icke-vita människor som kriminella element riskerar att förstärka och driva på en utveckling där vissa betraktas som icke-önskvärda eller belastande. Söderortsbornas engagemang för EU-migranterna i Högdalen, som kommit till uttryck via en rad initiativ till bland annat kläd- och pengarinsamlingar för att underlätta den svåra situationen, visar att det finns krafter som är starkare än det ekonomiska egenintresset. Det är dock viktigare än någonsin att uppmärksamma de effekter bostadspolitiken och stadsplaneringen i Stockholm får – hur skillnader mellan människor etableras och förstärks. Att solidarisera sig är att se till att alla behövande räknas in, inte pekas ut. Det är att kämpa mot segregering och rasism, för allas rätt till staden.