Kategorier
Allmänt

Bortskänkt till överklassen: mark i Lund

Bortskänkt till överklassen: mark i Lund
Bortskänkt till överklassen: mark i Lund

Under några veckor här på hemsidan rapporterar Förbundet Allt Åt Alla Malmö om hur politikerna tar det vi äger gemensamt och skänker bort det till överklassen. Vecka 7: mark i Lund

Kommunen sålde markrätter för en billig peng till Arne Paulsson, byggherre, rasist, tjuv och god vän till politikerna i Lund. Eftersom politikerna inte vill ställa några vilkor fick han göra vad han ville med markrätterna.

Han valde att inte göra något alls. Ett år senare sålde han vidare markrätterna till HSB och NCC för tredubbla priset.

Grattis Arne Paulsson, ditt jävla svin, hoppas våra pengar smakade.

 

 

Kategorier
Allmänt

Berättelser från vårdpersonal

Under 8 mars 2013 gick Förbundet Allt åt alla Lund (Virvelvinden) bakom nätverket Lundabor mot Nedskärningar banderoll ”Stöd vår sjukhuspersonal” i V:s  8:e mars demonstration. De senaste veckorna har fAÅA-Lund uppmärksammat vårdpersonalens klasskamp på SUS och sjukvårdskrisen i Skåne, bland annat genom att dela ut Virvelvindsbladet utanför sjukhuset men också genom att arbeta inom olika nätverk kring sjukhuset, såsom Rädda Vården och Lundabor mot Nedskärningar.

Lundabor mot Nedskärningar har de senaste veckorna arbetat med att samla ihop berättelser från vårdpersonal. Berättelser som lästes upp under 8 mars.

Här följer dom berättelser som Lundabor mot nedskärning har samlat ihop:

Sjuksköterska Lund:

”Anställningsstoppet har framförallt drabbat underskötersketjänsterna på min avdelning. Vi är flera underskötersketjänster back på vår avdelning sen de senaste månaderna. Sjukskötersketjänsterna har vi lyckats få dispens för. Dom förstår inte hur viktigt det är med undersköterskor på avdelningarna. Som sjuksköterska kan det hända att jag måste sitta flera timmar varje dag med rapporter, journaler, risk- och konsekvensanalyser, eller spendera jättemycket tid i telefon för att få tag i rätt läkare. Då är det oerhört viktigt att vi har undersköterskor ut på avdelningen som ser patienterna.

Man önskar att man hade mer tid. Att göra mer saker. Att få upp fler patienter ur sängarna. Lägga mer energi på att lyckas lista ut vad just den personen vill ha att äta. När det är riktigt hektiska dagar så handlar det bara om hålla näsan över vattenytan och bara att hålla patienterna vid liv och ge dom dom mediciner de behöver ha. Men att man inte kan göra så mycket mer. Ens stolthet i arbetet försvinner lite för att man inte känner att ”idag har vi gjort ett bra jobb”. Även om man vet att det man har gjort är det man hunnit med och kunnat. Hela januari, december och under typ hela hösten körde vi på hög varv. Då bestod rasten i att man fick trycka i sig en smörgås stående över en diskbänk.

Under de senaste månaderna har de stängt flera av avdelningar. Det generella med att de stänger ner de här avdelningarna är ju att det tjänar pengar. Men det försvinner vårdplatser. Dom patienter som borde ha legat på dom avdelningarna man stängt ner blir alltid utslussade på avdelningar där det finns plats. Dom hamnar på avdelningar där de inte ska ligga egentligen. Där personalen inte har vana eller erfarenhet att jobba med just den biten som de söker för. Och så får vi leta reda på en läkare som springer runt på tio andra avdelningar på ett arbetspass och som har femton olika patienter på olika avdelningar. Det är ju det som blir konsekvensen. Så har det varit jätte länge. Det behövs öppna fler avdelningar.  Men det knäppa är ju att de stängt ner avdelningar. Men det måste ju ingå i den här idén att man hela tiden vill maxa. Att det inte ska kunna stå vårdplatser ”tomma” utan då måste de fylls. Och då fyller vi dom med fel patienter. Och då har vi produktionen igång hela tiden. Vi gör ju verkligen vårt bästa. Vi gör ett jättebra jobb. Men det blir ju diverse problem när vi saknar rätt erfarenhet, vana eller kompetens.

Men det ligger ju helt i linje med det som Jan Eriksson gick ju ut och pratade om. Det här projektet som man genomförde i slutet av januari som skulle lösa allting. Projektet skulle löpa under två veckors tid. Och då skulle alla avdelningar hela tiden rapportera in hur många patienter de hade och vilket vårdtryck de hade. Vilket handlade om att utnyttja alla avdelningar till max. Vilket ledde till att alla patienter som kom in via akuten direkt kunde få en vårdplats direkt. Så att dom inte skulle sitta som nån ”propp” på akuten. Och det gjorde man genom att minutiöst kontrollera alla avdelningar. Det var ju det hela projektet handlade om. Det är ju ett jättekonstigt projekt egentligen för då accepterar man ju att patienter hamnar på fel avdelningar med fel medicinisk kompetens. Man kan ju inte vilja sträva efter ha en bra vård i så fall. Det kan ju inte vara syftet överhuvudtaget. Syftet är ju bara att maxa.

När Jan Eriksson tillträdde fick vi höra att han hade med sig en siffra från Göteborg på hur mycket patienter det skulle vara per personal. Och den siffran hade de använt till att spara in i Göteborg. Men när man applicerade den siffran i Lund på flera avdelningar så visade det sig att vi redan låg lägre än den siffran. Vi har alltså redan alltså fler antal patienter per personal än vad de hade i Göteborg under besparingstider. Så då satte man sig och räknade ut nya siffror som var ännu lägre. Det är mycket som talar för att det kommer tightas åt ännu mer. Siffrorna tar inte hänsyn till något. De ser bara patienter och personal. Man ser inte vilken typ av patienter det är. Man tänker inte överhuvudtaget. Man ser bara kallt på siffror. Personal kontra patienter kontra siffror. På min avdelning ska man nu bygga ut antalet vårdplatser. Men det finns inte med beräkningen alls att personalen ska ökas. Medan vi alla som jobbar inser att fler patienter inte kommer att funka om man inte ökar personalen.

***

Sjuksköterska i Stockholm:

“Jag jobbar 38.75 timmar i veckan, 3-skift. I mitten av januari beslutade medicinklinikens ledning att utöka antalet vårdplatser på den avdelning där jag jobbar med fyra. Vi fick blankt nej till att utöka bemanningen, trots att situationen på avdelningen var enormt pressad redan innan utökningen av vårdplatser.

Jag undrar hur många politiker som skulle ställa upp på de arbetsvillkor vi var tvungna att jobba under efter smärtlindring vid ett flertal tillfällen. Jag skulle gärna vilja att någon kom och berättade för hans förtvivlade fru varför jag inte kom trots att hon sagt till flera gånger. Jag kunde nämligen inte förklara, hennes blick sade allt och jag skämdes för mycket för att kunna komma med ursäkter.

Hon var tvungen att uthärda sin älskades lidande om och om igen den natten. Jag hoppas att hon om några år åter igen minns deras 40 år de fick tillsammans innan de förskräckliga dygnen kom som för alltid skiljde dem åt. Jag önskar så att någon kunde förklara för mig hur jag ska kunna bära allt detta. Att inte räcka till, att ständigt vara för sen, att inte kunna ge det som socialstyrelsen kräver av mig som legitimerad sjuksköterska. Jag slår ner blicken och skäms varje dag på jobbet. Kan någon berätta vad jag har att skämmas för? Jag jobbar många skift utan mat eller vatten, utan att sitta ner, utan att kunna gå på toaletten. Jag jobbar dygnets alla timmar och får rejäla sömnproblem som följd. Varför gör vi detta, alla vi som uthärdar?

För att vi älskar vårt jobb när det flyter, när vi har tid, när vi känner att vi har kunnat finnas där för någon i en liten liten stund av deras liv. För möten mellan människor, för medmänsklighet och värme som nästan bara uppstår i vårdande situationer och som är så oändligt dyrbara. Vad händer med vårt samhälle om vi realiserar vården, reducerar den till ett löpande band där det mänskliga mötet rationaliseras bort då den inte har ett marknadsvärde? Finns det någon som kan stoppa detta vansinne? Jag hoppas det, än så länge har jag hopp. Jag går till mitt jobb och hoppas att det snart blir bättre. Vad annat kan jag göra?”

***

Sjuksköterska i Landskrona:

 

“Idag är det 47 dagar sedan vi, personalen på Operationsenheten på Lasarettet i Landskrona, fick beskedet att Operationsenheten på Lasarettet i Landskrona skulle förlora 4000 operationer och i princip läggas ned.

Det har varit 47 dagar av smärta, av sorg, av ångest och oro. Men det har även varit 47 dagar av stolthet, av kollegial solidaritet och av kärlek till arbetskamrater och arbetsplatsen. Det har även, för min del i alla fall, varit 47 dagar av förundran och av glädje när vår kamp stöttats av så många ”utomstående”, som tröstat, som kommit med tips och idéer, men främst bara funnits där som en påminnelse om att vi är inte ensamma. För vi ÄR inte ensamma! Tillsammans kan vi få till en förändring. Tillsammans kan vi bryta maktmissbruket och slakten av den skånska sjukvården.

Den vetskapen, att vi inte är ensamma i vår kamp, har hjälpt mig många gånger när det hade varit så lätt att bara ge upp, att ge f*n i alltihop och dra till Norge och strunta i den skånska sjukvården. Men så har jag tänkt steget längre. Jag har tänkt på min älskade mamma som kanske kommer att behöva den skånska sjukvården, på mitt älskade barn som jag vill ge en trygg och säker välfärd i framtiden och jag har tänkt på alla dem som är utlämnade, som inte har den utökningen. Jag skulle gärna ha tagit några med mig den natten när en äldre kvinna bröt foten på väg till toaletten så att de kunde förklara för henne varför hon var tvungen att drabbas av detta. Hon hade ringt på klockan många gånger, hon var väldigt kissnödig, men jag var upptagen i ett annat rum och hann inte komma och ge henne det stöd hon behövde. Hon ville inte kissa på sig, men kanske är det det jag ska råda mina patienter att göra nu när jag omöjligt har tid att tillgodose allas behov.

Samma natt fick en patient i livets slutskede med svåra cancersmärtor vänta i upp till en timme panågra anhöriga, som inte kan slåss för sina rättigheter. Det finns ett ordspråk: bättre fly än illa fäkta. Men jag vill inte fly! Jag vill inte ge upp, även om det har varit nära vid ett par tillfällen. Idag kom belöningen för att jag inte har gett upp, för att jag vägrat ge upp.

Idag, 47 dagar efter beskedet att Operationsenheten på Lasarettet i Landskrona skulle förlora 4000 operationer och i princip läggas ned, kom ett nytt besked. Beskedet från Förvaltningsrätten löd enligt media: ” Förvaltningsrätten förbjuder Region Skåne att genomföra beslutet tills de överklaganden som kommit in till Förvaltningsrätten har prövats i sak”. I dagsläget har det kommit in 117 st. överklagningar till Förvaltningsrätten. Det sägs att det är enastående, fantastiskt och näst intill ett rekord.

Men jag firar inte bara Förvaltningsrättens beslut med mitt glas champagne, jag firar även att jag tror att det finns politiker i Region Skåne som inte sover lika bra som tidigare i natt, att det finns politiker i Region Skåne som frågar sig vad som egentligen hände, att det finns politiker i region Skåne som börjar inse vilken öm tå de trampade på! För jag är övertygad om att vi har gett politikerna i Region Skåne en smäll på käften i dag i och med Förvaltningsrättens beslut. Om det leder till en knockout vet jag inte, men chansen finns! Än är inte jag i alla fall uträknad och jag hoppas att vi ger Femklövern i Region Skåne en match de sent ska glömma!”

***

Sjuksköterska i Stockholmsområdet

”Dagens sjuksköterskor (även läkare, undersköterskor och annan vårdpersonal) har fått nog. Vi går redan på knäna och vi kämpar för att ge patienterna plats, ge dem vård i rätt tid, ge dem tid överhuvudtaget; alltså ge dem den omvårdnad de behöver. Vi blöder när vi inte kan garantera patientsäkerheten. Vi lider med patienterna när vårdnivån blir fel. Vi blir färre medan patienterna blir fler, äldre och sjukare. Dagens sjuksköterskor slutar på sina arbetsplatser p.g.a. usel löneutveckling på sikt och en allt sämre arbetsmiljö. Vissa slutar därför att de helt enkelt inte orkar med samvetsstressen och den svårighet det är idag att upprätthålla något slags yrkesheder. När man försöker ge allt för att bedriva god vård, men när det inte räcker. När man slagit knut på sig själv i alltför många år, men inte får gehör för det. Hur ska man dessutom kunna utvecklas i sitt yrke i en positiv riktning?

Dessutom inser nog vem som helst att sjuksköterskan inte mår bra av att arbeta på det här sättet, det går ut över både arbetsliv och privatliv. Vi är inga robotar och vi har också familjer, sjuksköterskeyrket är inget kall! Däremot så ger vi sällan upp, vi kämpar på rätt länge i motvind. Som arbetande inom sjukvården önskar jag ofta att det fanns fler beslutsfattare ovanför mig som skulle vilja granska och sätta något slags kvalitetsstämpel på sjukvården. Jag önskar också att jag fritt kunde få skriva avvikelser, alltså berättelser om situationer som jag anser vara direkt kritiska vad gäller krav på patientsäkerhet, arbetsmiljö och organisation, som jag fick adressera till vem som helst inom den organisation jag själv arbetar inom.

Men framför allt så kräver jag att min höjda röst får höras, att mina klapprande tofflor märks, att jag själv får synas och slippa bli behandlad som fullständigt anonym och utbytbar i offentlighetens ljus. Jag är en människa jag också, en vårdgivare och en vårdtagare. Och jag går inte med på att behandlas som en produkt i dagens konsumtionssamhälle. Jag talar för många när jag säger att det handlar om att säkerställa patientsäkerheten i dagens sjukvård på flera olika nivåer. Jag talar samtidigt för många när det handlar om att bry sig om de direkta vårdgivarnas säkerhet i dagens sjukvård. Det sistnämnda gäller arbetsmiljö, hälsa, stöd och status. Jag är tvärsäker när jag säger att vi gör allt vi kan idag för att hjälpa oss själva och våra behövande. Men vi behöver mer stöd. Så hjälp oss.”

 

Kategorier
Evenemang

Protestera utanför Byggnadsnämnden: Inga bostadsrätter i Borgareparken!

Vi samlas utanför byggnadsnämndens lokaler för att visa vårt missnöje med att de ska lägga fram en detaljplan för Borgareparken på Norra Fäladen som innebär att de ska bygga i parken och den angränsande skolgården. Nätverket Rör inte Borgareparken kommer att överlämna sitt upprop som undertecknats av en rad viktiga och lokalt förankrade grupper (se www.norrafaladen.se ). Gör gärna egna skyltar, plakat, eller vad ni vill. Alla som vill protestera mot planerna är välkomna.

Protesterna har fått ner planerna från tre hus i parken till ett, men som vi ser det så måste byggplanerna skrotas helt. Det handlar om visa våra parker respekt och inte sälja ut delar av dom bit för bit, och att vi alla har rätt att vara med och bestämma hur vår framtida stad ska se ut. Om inte ens överväldigande lokal majoritet som protesterar innan ens en detaljplan börjat ritas på kan få högerpolitikerna att lyssna och hejda exploateringen av en park, hur ska vi då kunna ha någon som helst inflytande i stadsutveckling på andra platser som i nya stadsdelen Brunnshög eller inne i centrum?

Vinner vi i Borgareparken så bevisar det att det är värt att kämpa på hundra platser till för en stad som är bra för alla oss som bor här, och inte bara politiker och byggherrar.
När: Torsdag (23/8) kl 15.45
Var: Byggmästaregatan 4, Lund
Ses där!
Kategorier
Material

Virvelvelvindenbladet nr 32 (sommaren 2012) klart

Här är texterna som fanns med i vårt blad #32 som vi har delat ut i sommar. Den hittas även i PDF här.

***

Borgareparken = vår trädgård

I februari 2012 kom det till min kännedom att politikerna äntligen fått ändan ur vagnen och ska börja bygga fler lägenheter i Lund – efter tio år av bostadsbrist.  Ett krav som många av Lunds sociala rörelser, så som studentrörelsen och ockupations-rörelsen krävt.  Men när jag fick veta var några av de nya lägenheterna ska ligga blev jag förvånad. Politikerna i tekniska nämnden (Christer Wallin m.fl.) har nämligen bestämt att man ska bygga i Borgareparken på Norra Fäladen. En park som idag används till musikfester, grillfester, fotboll, boxning och hundrastning med mycket mera. För många av oss som bor i hyresrätterna kring Fäladstorget och saknar egen trädgård är Borgareparken vår trädgård. Inte nog med det så kommer byggnationerna också kräva att man tar bort en bit av en skolgård som ligger i anslutning till parken.

Lund har de senaste åren haft en enorm bostadsbrist. Speciellt för studenter och ungdomar som velat flytta hemifrån  men också för barnfamiljer med vanliga löner. Nu vill politikerna i den borgerliga majoriteten lösa det problemet med “förtätning”. Som ett led i denna förtätning vill man alltså  sälja ut en del av Borgareparken och Svenshögsskolans skolgård för att bygga bostadsrätter.

Förtätningen på Norra Fäladen kommer att betyda att vi blir fler som ska dela på mindre grönyta –  när det blir fler i stadsdelen och parkytan och skolgård bara minskar. När man istället borde vända blicken mot andra delar av Lund där det är desto glesare bebyggt – där det bor rika människor.

Christer Wallin (m), ordf. i tekniska nämden har under hela våren hävdat i tidningarna att ingenting är bestämt ännu. Men det krävs ingen Nobelpristagare för att se vad han har i kikaren med bostadsrätter  och “förtätning” av våra områden.

***

Ärendet Borgareparken – det händer under hösten

Ungefär så här tror nätverket “Rör inte Borgareparken” att ärendet kring Borgareparken kommer att drivas i höst.

1. Upprättadet planförslaget (politiskt ställningstagande). I dagsläget är det byggnadsnämnden som är ålagd att upprätta planförslaget. Nätverket “Rör inte Borgareparken”  tror att den borgerliga majoriteten kommer vilja göra det så tidigt som möjligt under hösten. Nätverket “Rör inte Borgareparken”kommer att protestera redan den 23 augusti, kl 15.45, i samband med Byggnadsnämdens möte.

2. Plansamråd. Efter att planförslaget är antaget kommer det att arrangeras ett samråd. Det tidigare samrådet som hölls under vintern 2011-2012 gällde bara “planprogrammet”och inte planförslaget. Under samrådstiden har sakägare myndigheter, förvaltningar och intresseorganisationer rätt att skriva yttranden.

3. Politiskt ställningstagande. Efter plansamrådet ska byggnadsnämnden ta ytterligare ett politiskt ställningstagande.

4. Utställning. Utställning kommer troligtvis att ske i stadshallen och/eller på Stadsbiblioteket under minst två månader. Den som vill lämna synpunkter på planförslaget ska göra det skriftligen under utställningstiden.

5. Antagande av planen (politiskt ställningstagande). Efter utställning av planen kommer  ett sista politiskt ställningstagande att ske.

6. Prövning/Överklagan. Efter att planen är antagen finns det fortfarande möjlighet att överklaga till Länsrätten och Regeringen. När detaljplanen väl är laga antagen efter prövning och överklagande, kommer den ligga till grund för ett bygglov. Bygglovet går också att överklaga.

Vad kan du göra?
Är du med i en organisation eller förening ska ni gå in på www.norrafaladen.se och skriva under “Rör inte Borgareparkens” upprop. Skriv yttranden. Under samrådet och utställningen kan ni skriva yttrande och samrådsinlagor.  Protestera i samband med Byggnadsnämndens möten och politiska ställningstaganden! Skriv insändare i tidningarna!

***

Motstånd lönar sig!

Den borgerliga majoriteten på Gotland ville bebygga Södra hällarna – men gotlänningarna protesterade och vann!

Under 2008 -2010 ville den borgerliga majoriteten på Gotland bebygga naturområdet Södra Hällarna. Här följer en intervju med Nils, biolog och vänsteraktivist på Gotland, som var med och räddade Södra Hällarna.

1). Berätta om Södra Hällarna i Visby och varför ni ville försvara dom? 
Precis i Visbys utkant, i den mosaik av alvarmark, äldre lövskog, barrskog, klippor och stränder som Södra hällarna utgör finns över 100 rödlistade arter av insekter, kärlväxter, svampar och fåglar. Thomsonkägelbiet som finns vid Södra hällarna finns idag inte kvar någon annanstans i världen än på Gotland.
Södra hällarna är ett mycket viktigt strövområde för människor i Visby och är beläget i direkt anslutning till tätorten. Det storslagna landskapet vid Södra hällarna, med 20 meter höga klippor ned mot havet, tillhör alla Visbybor och ska inte stängas av för att bli bostadsrätter.

2) Vilken typ av saker gjorde ni för att vinna mot den politiska majoritetens planer? 
Vi samlade in de namn som krävdes för att fullmäktige tvingades ta ställning till om en folkomröstning om Södra hällarnas framtid skulle genomföras. Denna fråga väckte en debatt som var viktig för oss även om det inte blev någon folkomröstning. Vi ordnade föreläsningar för allmänhet och politiker om områdets naturvärden. CD-skivor med bilder på olika rödlistader arter skickades till hela kommunfullmäktige. Glad Påskkort med en uppmaning att bevara området skickades till hela fullmäktige. Vi serverade glögg och pepparkakor till allmänheten i Visby centrum och berättade om vår kamp. Vid återkommande naturguidningar under olika årstider visade vi olika arter vid Södra hällarna för allmänheten.

3) Vad blev resultatet av er kamp? 
MP, V och S gick till val på att inte bebygga Södra hällarna. MP, V och S vann valet 2010 och beslutade omgående att uppfylla sitt vallöfte. Sedan dess pågår en process under ledning av Region Gotlands kommunekolog för att kunna inrätta ett kommunalt naturreservat. I maj 2012 har Regionfullmäktige beslutat att avsätta medel som krävs för att genomföra de åtgärder som kommunekologen föreslagit för att kunna inrätta ett naturreservat. Bland annat så ska biltrafik hindras i området och en del vägar ska därför stängas av. Delar av området ska också åter bli betesmark för att gynna de arter som behöver bete och markstörningar för att kunna finnas kvar vid Södra hällarna.

Kategorier
Allmänt Malmö

Utökat samarbete med Avanti

Under mer än två års tid har Allt åt alla i Malmö och Lund haft kontakt med den tyska organisationen Avanti. Avanti grundades 1989 och verkar i nio tyska städer och inom nätverket Interventionistische Linke (IL). I Hamburg har Avantis verksamhet fyra kärnområden: eurokrisen, miljöpolitik, arbete inom nätverket Rätten till staden samt antifascism.

Nätverket Rätten till Staden är en stor paraplyorganisation som organiserar vitt spridda grupper och föreningar i Hamburg. Tillsammans kämpar de för rätten till staden – mot hyreshöjningar, oseriösa hyresvärdar, marknadsintressenas dominans på bostadsmarknaden liksom i stadsrummet. Nätverket har under sina första år lett till en rad framgångar, inte minst har de skapat ett ökat tryck att bygga billiga bostäder i Hamburg-regionen.

Vi har besökt Avanti i Hamburg flera gånger och delat erfarenheter, framtidsplaner, deltagit i demonstrationer mot spekulation och hyreshöjningar, aktioner mot gentrifiering i stadsdelen Schanze, stött deras strukturer under antifascistiska blockader i Hamburg och Rostock och varit med i Frankfurt på demonstrationer mot Eurokrisen. Dessutom har vi arrangerat föredrag om våra erfarenheter i klasskampen när vi besökt våra kamrater, samt bjudit in Avanti att berätta om sina perspektiv på öppna möten i Malmö och Lund.

För oss i söder som har nära till Hamburg är det naturligt att fortsätta och utveckla kontakterna. Under juli månad besökte därför en större grupp från Avanti Malmö och Lund, för ett diskussionsmöte om stadsdelsorganisering, motstånd i krisen europa och fortsatta framtida samarbeten över nationsgränserna. Utöver en mycket trevlig helg med flera sociala aktiviteter och skapandet av nya kontakter togs några beslut om att hur vi kan utveckla vårt transnationella arbete som vi hoppas ska märkas i framtiden.