Kategorier
Evenemang

Föredrag: ”Social polarisering och plundringen av den urbana allmänningen.”

Eric Clark, professor i kulturgeografi vid Lunds Universitet, håller en föreläsning om den ojämlika utvecklingen i svenska städer. Om hur nyliberalismen de senast 20 åren tillåtits att gå bärsärkagång genom våra gemensamma institutioner och med våra gemensamma tillgångar.

Om hur det pågått en plundring av de urbana allmänningarna med hjälp av utförsäljningar, privatiseringar och marknadsanpassningar. Om hur socialt ansvar inte längre passar in i vinstkalkylen där resultatet är social polarisering och segregation.

Till föredraget bjuder vi på fika. Fritt inträde.

Arrangeras av Allt åt alla Lund (Virvelvinden) i samarbete med ABF Mittskåne

Tid: Onsdag 9/5. Kl.19.00
Plats: ABF, Bangatan 10A (vid centralstationen) Lund

Föredraget är en del av Stadskampsveckan 2012.

Facebook

Kategorier
Malmö

Klasshat ovanifrån skördar offer på Malmös skuggsida

Just nu pågår en livlig debatt om den senaste tidens dödsskjutningar i Malmö. Den egentliga bakgrunden till situationen är Malmös nyliberala omvandling till en stad med allt mer omfattande ekonomiska och sociala klyftor. Trots det har diskussionen kretsat kring kortsiktiga och i stort verkningslösa utspel från såväl röda som blå politiker med krav på om ”hårdare tag”. Allt för länge har en politik som systematiskt gynnat de få på den stora massans bekostnad fortsatt i jakten på att skapa ett  nytt och ”attraktivt Malmö”. Detta trots att allt fler varningsklockor har ringt. Omvandlingen av staden mot en allt mer flexibel arbetsmarknad tänkt att tillgodose behoven hos en ”event-stad”  har blivit receptet på hur alla problem ska lösas, och har blivit den politiska elitens officiella ideologi. De makthavare som styrt Malmö mot djupare klassklyftor, fattigdom och segregering vägrar att se det uppenbara sambandet mellan stadens omvandling och den kriminalitet som frodas i det nya fattigmalmö, då insikter om deras eget ansvar skulle hota deras stadsomvandlingsprojekt.

Grundorsaken till den senaste tidens eskalerande våldsspiral är att en hel generation fått växa upp utan tro på framtiden. De vet hur deras förväntade framtid ser ut i stadens flexibiliserade låglönemarknad och att deras plats är att förbli sammanpressade i nedgångna hyresrätter med en ständigt ökande polisnärvaro som godtyckligt övervakar, trakasserar och förnedrar dem så fort de lämnar sina trångbodda hem. Inte konstigt att  de så lätt rekryteras som springpojkar och fotsoldater till stadens yrkeskriminella grupperingar. Denna ständigt växande rekryteringsbas är länken mellan gängen och det nya, kalla Malmö som uppstår i det ”attraktiva” centrums skugga.

Att det är en politik som leder till en allt mer uppdelad stad som är grundproblemet är uppenbart, men stadens politiker  söker desperat efter alla andra tänkbara förklaringsmodeller. Dessa ideologiska illusioner behövs för att slippa konfronteras med baksidan av sitt nyliberala projekt. Ett nästan parodiskt exempel på den bakoframvända fördelningspolitik som lagt grunden för ”det nya Malmö” är när man 2005 försökte ta pengar från projektet ”Välfärd för alla” och lägga på en delfinal i seglingstävlningen America’s Cup. Socialdemokraterna har också aktivt subventionerat privata näringsidkare i exempelvis Folkets park och Ribersborgs kallbadhus och låtit privata företag använda lokaler utan att betala hyror som motsvarar lokalens läge. Allt för att blidka företagen.

Vår stad har blivit konstruerad för att gynna finansbolag och vara attraktiv för företagares kortsiktiga vinstintressen. Malmös kommunala bostadsföretag, MKB har finaniserat skrytbygget Västra hamnen genom att ta pengar från bland andra Södra Innerstaden, Kroksbäck och Lindängen, med syfte att skapa vackra vyer till vykortet Malmö. Samtidigt som detta sker diskuteras Malmös nya stadsplan där vi, precis som vanligt, inte finns med. Staden planeras inte för oss som bor här, inte för oss som jobbar i Malmö, utan för entreprenörer och turister. Varumärket Malmö är det enda som är intressant för politikerna. Det är i den kontexten man ska förstå Illmar Reepalus retoriska fråga, ”När kommer oskyldiga skjutas?”. Ett uttalande som visar på det totala ointresset från våra politiker att bry sig om stadens egna invånare. Inte ens barn är oskyldiga. Vi lever i en stad där invånarna slutat vara intressanta förutom en gång i september vart fjärde år.

Den framtid som designers och musikproducenter vi alla blivit lovad  i den kreativa mötesplats Malmö utges för att vara, är uppenbarligen lögn. Barnfattigdomen i Malmö är högst i landet och ökar. Samtidigt som detta sker läggs allt mer pengar på att stimulera köpkraft hos utomstånde grupper. När staden ska förtätas är det arbetarområdena som får bli trängre. Arbetslösheten och den sociala misären växer sig kraftigare dag för dag. Trots att Malmö står vid randen till kollaps så är elitens lösningar hårdare polistag och tyngre straff.

Parallellt med detta sker några av de mest omfattande nedskärningarna i Malmös historia. 450 miljoner ska försvinna från vår vård och 500 personer ska få sparken, allt gjort utan dialog med facken. Detta klassvåld ovanifrån kommer skörda offer. Inte bland politiker eller företagare utan bland oss som bor i Malmö. När man är helt oförmögen att angripa grundproblemet hemfaller man lätt åt kosmetiska lösningar. ”Hårdare tag” är en nödvändig illusion, en helt rimlig lösning, för de som inte kan föreställa sig en meningsfull framtid för hela Malmö. I själva verket kommer hårdare tag att skapa ett ännu kallare samhällsklimat, där de sociala orsakerna till våldsvågen finns kvar men inkörsportarna till våldet står vidöppen när allt fler utsättas för godtycklig övervakning, skrämseltaktiker och förnedring av polisen och myndigheter.

Vi ser redan idag hur vår stad hamnar under belägring från polis. Vi har hamnat i korselden mellan kriminella gäng och polis, där vi förväntas ta ställning för den samhällsutveckling vi idag ser resultatet av. Vi ser samma utveckling idag som under 80-talet, när Malmö gick ner i en djup kris när den tunga industrin, inte minst Kockums, stängde ner fabrik efter fabrik. Socialdemokraternas ”lösning” var att omvandla vår stad till en plats för finanskapital, denna gången får vi inte blint lita på deras ”lösningar”.

Den enda hållbara lösningen är social och ekonomisk jämlikhet, men vi kan inte vänta på att någon ger oss det. Inga politiker kommer att fixa problemet med  en attraktiv stad omgiven av en allt mer sammanpressad och övervakad arbetarklass. Inga stadsplaner rymmer lösningar på våra verkliga problem. Inga byråkrater kommer i budgeten att prioritera våra behov framför lönsamhet. Det finns varken i deras intresse eller i deras tankevärld av lösningar. Vi kommer bara få vad vi behöver om vi själva kämpar för det, tillsammans.

För en framtid värd att tro på.

Kategorier
Allmänt

Angående förtätningsplanerna för Norra Fäladen 4:1

Förbundet Allt åt Alla Lund (Virvelvinden) har tagit del av det aktuella planprogrammet för Norra Fäladen 4:1 och del av Kvarteret Bullerbyn. Vi framför i egenskap av intresseförening med säte i Lund, och kontinuerlig verksamhet på det område planerna berör, följande yttrande.

Vi anser att det finns tre grundläggande problem med planprogrammet för Norra Fäladen 4:1, och vi kommer att verka inom och utanför den officiella planeringsprocessen för att se till att dessa problem löses på de sätt som Fäladsborna anser bäst.

1. Byggandet av billiga hyreslägenheter är en oerhört viktig fråga och vi känner alla till historier om hur bostadsmarknaden inte fungerar för majoriteten av befolkningen i vår stad. Planer på nya hyresrätter är därför alltid välkomna, men om man ser på de bostäder som byggts i Lund på den senaste tiden handlar de snarare om att marknadsföra och göra staden ”finare” (till exempel Nya Magasinet, Brandstationen, Södra Vägen), eller om att slumpa bort kommunala resurser till privata aktörer för att locka till sig investeringar (som till Paulsson Fastigheter nu senast). Om det rör sig om att ge bort värdefull kommunal mark till vrakpriser eller om dyra kommunala skrytbyggen tänkta för en exklusiv minoritet av befolkningen kommer vi att starkt att motsätta oss alla former av byggande. Bygg billigt, och anpassa bostäderna för oss vanliga lundabor som mest behöver lägenheter, istället för att bygga ”för småhusägare” som ska ”skapa flyttkedjor”.

2. Planprogrammet talar om en ”förtätning” av Norra Fäladen de kommande åren, som skulle innebära att ytterligare nästan 2000 människor kommer att bo på samma yta som idag. Norra Fäladen är redan ett tätbebyggt område, och även om byggandet av billiga hyresrätter i Lund är oerhört viktigt, anser vi att kommunens planerare bör försöka förtäta mer glesbebyggda delar av Lund först. Till exempel är Annehem, just norr om Norra Fäladen, ett enormt nybyggt, villaområde med rejält tilltagna enfamiljshus och stora trädgårdar till varje bostad. Uppenbarligen har kommunen inte ställt några krav på täthet i sin planering där. Att ha gott om rum där man bor, att ha offentliga lokaler som räcker till för befolkningen och att inte behöva trängas på bussen och i jakt på parkeringsplatser är en klassfråga. Bygg höghus hos de rika först, börja sedan planera för att ”förtäta” miljonprogrammen om det fortfarande behövs mer lägenheter.

3. Precis som Socialdemokraterna på Norr har påpekat är Borgareparken en viktig grönyta för oss på Norra Fäladen. Omvandlingar av kommunal mark som nu används fritt av allmänheten till privata tomter får inte ske hur som helst! Om det ska byggas i parken måste det röra sig om kommunalt ägda hyresrätter som är utformade så att de i allra minsta mån tar upp de allmänna ytorna i parken, och inte kräver staket eller stängsel för att de boende ska kunna leva ett bra liv utan överdriven insyn eller andra störningar. All mark som inte direkt upptas av byggnader eller dess omedelbara omgivning måste bevaras som kommunalt ägd parkmark, så att eventuella framtida fastighetsägare inte kan ta delar av Borgareparken i privat besittning genom att uppföra staket längs en allt för omfattande tomtgräns. Samma sak gäller med gator, trottoarer, cykelvägar, gångstigar, lekplatser och liknande – den ska fortsätta vara kommunägd för att skydda parkens allmänna karaktär!

Medlemsmötet för Virvelvinden (Förbundet Allt åt alla Lund) 31/1 2012,


Kategorier
Material

Video & Rapport: En granskning av biblioteksflytten

De senaste åren har Umeå gått in i en fas av radikal stadsomvandling. Det är en omfattande process av nya översiktsplaner, metoder för citybranding, rivningar och nybyggen samt förändringar i ägandesammansättningen. Vid flera tillfällen har missnöje blossat upp mot beståndsdelar i denna process – men – det är framförallt en fråga som under 2011 kommit att bli en lokal politisk orkan; planen att flytta Umeå stadsbibliotek bort från sitt nuvarande läge på Vasaplan ner till ett nytt kulturhus vid kajen.

Under hösten har vi i Allt åt Alla Umeå sammanställt dels en rapport; ››Detta hus skall inte bli någon jävla galleria‹‹, dels enenklare videodokumentär; ››Den nyliberala staden: Flytten av stadsbiblioteket‹‹ som tillsammans tar ett bredare grepp om biblioteksfrågan och placerar den i en större kontext kring förändringar i staden. Vår förhoppning är att dessa ska utgöra ett komplement till de perspektiv som framförts i den lokala debatten och på så sätt skapa en bättre förståelse för hur staden omvandlas, och i vilkas intresse det i första hand sker.

››Detta hus skall inte bli någon jävla galleria‹‹ är en längre text som dels kommer publiceras i uppföljaren till Förbundet allt åt allas häfte ››Staden är vår‹‹ i en något nerkortad version, men som här finns tillgänglig i ursprunglig form. Den finns tillgänglig som PDF här: Detta hus skall inte bli någon jävla galleria.

››Den nyliberala staden: Flytten av stadsbiblioteket‹‹ är en 10 minuter lång videodokumentär i enklare form som kan sägas sammanfattar innehållet i ovanstående rapport i generella drag. Den finns tillgänglig via Allt åt Alla Umeås kanal på videosajten Vimeo men går även att se direkt här nedan: