Kategorier
Evenemang Malmö

Om inte jag, vem? Om inte vi, vilka?

Vi minns Firaz, vår Malmökamrat som gav sitt liv i kampen mot fascism och för socialism.
Den 3 augusti 2016 så föll vår kamrat Badeen Al (soldatnamn Firaz Kardo) i striden om Manbic, Norra Syrien. Han föll efter att ha deltagit i den YPG/YPJ-ledda striden om staden i över 50 dagar, bara ett par dagar innan den befriades från ISIS-fascisterna. En befrielse han aldrig fick se med sina egna ögon.

Firaz Kardo på demonstration mot nazisterna i SVP, Limhamns torg 2014.

Firaz var en övertygad socialist, han var också kurd med rötter i södra Kurdistan (Başûr). I Malmö var han utbildad nätverkstekniker, ägde ett litet radhus och hade familj. Han hade alltid varit engagerad för den kurdiska frågan, men då den socialistiska Demokratiska Federationen i Norra Syrien, DFNS (Rojava) bildades så blev det allt svårare för honom att fortsätta leva sitt liv som vanligt, här i Malmö. Han såg den kamp för överlevnad som Rojava förde mot ISIS fascism, men också den samhällsomvandling som den kurdiska frihetsrörelsen parallellt byggt upp. Det var en kamp som engagerade honom väldigt djupt och han såg det som en som angår oss alla. Han återkom ofta till det när vänner och nära ifrågasatte hans beslut att åka. Han brukade säga: Om inte jag, vem? Om inte vi, vilka?

Första anhalten i Rojava, ”akademin”.

En vårdag 2016 lämnade han så sitt Malmö, sitt jobb och sin familj med sikte på Rojava. Han kom aldrig att återvända hem igen. Resan gick via Stockholm där hans kusin Shang skjutsar honom till flyget. Hon är journalist på Sveriges Radio och kommer senare göra en radiodokumentär om denna, hans sista resa. Färden går med direktflyg till Irakiska Kurdistan, ett kort boende i safehouse för att sedan smugglas över gränsen. In i Syrien. Den första anhalten för alla utländska frivilliga i Rojava är den sk. “akademin”. En skola där det utbildas i de mest grundläggande soldatkunskaperna, det lokala språket, kulturen och rörelsens ideologi under en intensiv månads tid. Här, i norra Syrien, på akademin möts Firaz och en av Allt Åt Alla Malmös medlemmar. Båda från Sverige, båda från Malmö och båda nyanlända. En närmst otrolig slump att deras vägar kom att korsas här: – Att ha någon att prata Svenska med var väldigt oväntat men skönt. Firaz berättade att hans mål var att ta sig till en stridande grupp, “tabûr” som det heter på Kurdiska, men att de ansvariga på akademin ville skicka honom till Ronahî TV istället. Han hade IT-kunskap som tydligen behövdes där. Han gick, efter lite tjat, med på att testa TV-jobbet i en månad eller så, för att besluta sig mer långsiktigt efter det.

Firaz med flera utländska frivilliga ur sin tabûr ”Amed”, Manbic 2016.

Att Firaz till sist kom att lämna medieavdelningen för att istället söka sig till en stridande enhet kom knappast som en överraskning för någon som pratat med honom. Det var hans innerliga dröm att få bidra i den kampen. Ute på tabûr gjorde han sig känd för att alltid stå upp för den svage. Ofta nära till kritiken men aldrig på ett elakt sätt; alltid uppbyggande, aldrig nedbrytande. Det är maj 2016. Mycket hade hänt sedan det desperata slaget om Kobane. YPG/YPJ var inte på defensiven längre, från Tigris till Eufrats hade Rojava öppnat upp utrymmet för kvinnors frihet och radikal demokrati, men på andra sidan Eufrats klamrade sig ISIS kvar. Styrkta av det relativt svaga motstånd som fascisterna erbjudit efter Kobane var segervissheten hög när operationen för att rensa området väster om floden startade. Det skulle snabbt visa sig att den här striden var något helt annat.

Befrielsen, Manbic 2016.

Den första större staden på andra sidan floden var Manbic och striden om den kom att utveckla sig till en av de blodigaste kamperna sedan 2014. Från att i tidigare operationer mest ha slagits mot ett fåtal av fascisternas eftertrupper, med minor och prickskyttar som största hot, så mötte man nu en fiende som bestämt sig för att stanna. Firaz själv deltog med sin tabûr, ”Amed”. Hus för hus befriades man staden men till ett ofantligt högt pris. Runt hälften av kamraterna i “Amed” var antingen döda eller skadade när man efter närmare två månaders malande kamp äntligen kunde se ljuset i tunneln. Då, nio dagar innan Manbics befrielse, togs också han ifrån oss. Hur han dog finns det olika bud om; några säger att han springer tillbaks efter en skadad kamrat och själv blir träffad, andra att det är en raket som slår ner nära honom, men vad vi faktiskt vet är att han villigt ställde upp trots att han inte hade behövt det. Han ställde sig framför fascisterna till försvar för socialismen, med vidöppna ögon kring de enorma risker det innebar. Imorgon är 1 maj. Imorgon minns vi de som gick före oss, vi minns våra kamrater och allt som offrats för att vi ska få en framtid som är värd att tro på. Låt oss fira deras minne genom våra vardagskamper, och att i dem bära med oss vår kamrat Firaz Kardos maning: Om inte jag, vem? Om inte vi, vilka?

Banderoll för att lyfta vår fallna kamrats minne imorgon. Kom med oss du med!
12.00 Förhäng i Jesusparken
15.00 Samling för demonstration på Möllevångstorget under parollen: ”Riv staten – försvara strejkrätten”
Kategorier
Allmänt

Stöd folket i Rojava!

Det skrivs inga solidarietetssånger för Afrin – En uppmaning till dig att agera!

I Sverige finns det en stolt tradition att stödja människor som kämpar för en bättre värld. Vi hade en av världens starkaste solidaritetsrörelser för Vietnam. Vi var viktiga i stödet till motståndet mot apartheid i Sydafrika. Vi har en stolt tradition i vårt stöd till Palestina. Vi stödde befrielsekampen i Angola. Vi demonstrerade mot militärkupperna i Chile, Argentina och Uruguay. Listan är lång av kamper vi stött i den internationella solidaritetens tecken. Det gjordes sånger, demonstrerades och protesterades. Nu måste vi agera igen. Det har inte skrivits några sånger än på svenska i kampen för ett fritt Rojava och Bakur. Det kanske är dags nu?

Just i detta nu håller den turkiska armén och deras fascistiska hantlangare på att omringa staden Afrin i västra Rojava. Med tanks, drönare och attackflyg försöker de knäcka Afrin och i förlängningen hela det demokratiska experimentet i Rojava. Världssamfundet som innan hyllade de modiga gerillasoldaterna i YPG och YPJ när de slogs mot ISIS, har nu vänt bort sina blickar. Erdogan har fått carte blanche att mörda våra kamrater i regionen så länge han inte släpper in flyktingar i Europa. Ett cyniskt spel utspelar sig signerat världens supermakter och internationella organisationer där människor offras efter de ”uppfyllt” sin roll i deras smutsiga spel.

Det är upp till oss, mig och dig, att tvinga våra så kallade ledare att bry sig och ta ställning mot Erdogans mördarregim. Det finns en mängd sätt du kan hjälpa till:

– Sprid information om konflikten och Turkiets agerande i dina kanaler

– Delta gärna på de många demonstrationer som kommer att ske de kommande dagarna på din ort. Det kommer delas av oss på vår facebooksida och av Rojavakommittéerna.

– Stöd kampen ekonomiskt. Just nu pågår det en insamling till YPG och YPJ. Inga bidrag är för små. Mer om insamlingen här.

– Agera emot turkiska intressen så som företag som handlar med den turkiska staten. Uppmana dina vänner och bekanta att inte turista i Turkiet.

– Få din lokala partiavdelning, fackavdelning, hyresgästförening eller vad det nu kan vara att visa sitt stöd för Rojava och avsky mot Erdogan

Kategorier
Malmö

Allt åt Alla Malmös tal på solidaritetsdemonstration för Afrin

Tal av Allt åt Alla Malmö på solidaritetsdemonstration för Afrin, 27 januari 2018.
Hela världen höll andan när den ostoppbara Islamska staten blev krossad vid Kobane. Hela världen såg med förvåning när YPG och YPJ inte bara stoppade, utan också fördrev den Islamska staten ut ur Rojava.
De mäktiga herrarna i Ankara, Moskva och Washington kunde inte förstå hur detta förföljda, bespottade och nedtryckta folk kunde göra det ingen annan lyckats med. Deras vapen mot IS var inte gas, förföljelse och tortyr. Deras mål var inte renlärighet, lydnad eller etnisk homogenitet. Istället visade PYD att det fanns en annan väg ur det helvete som skapades i Syrien för 6 år sedan. För ur ruinerna och alla fallna kamrater kom ett hopp om ett annat samhälle: Ett tillåtande, öppet, fritt och jämlikt samhälle. Ett samhälle som inte styrdes av diktatorer från vare sig Damaskus, Tehran eller Ankara utan som styrdes av vanliga människor, folk som du och jag! Det här är grunden till det fruktansvärda som händer i Afrin idag: vare sig Assad, Trump, Putin eller Erdogan kan acceptera att det inte är dem som bestämmer. Det finns inget som de är så fruktansvärt rädda för som att vanligt folk får makten. För att stoppa det är de beredda att mörda, lemlästa och bomba.
I mil mätt så är det långt till Afrin, men genom sin frihetsskapande praktik är de våra nära grannar i tanken. Våra egna fysiska möjligheter att hjälpa är små men vi kommer göra allt i vår makt för att inte låta det som nu sker, ske i tystnad: Afrin och Rojava står inte ensamma! Den Svenska regering ska veta att historien kommer se på dem med den djupaste avsky om de väljer att passivt stå och se på det som nu händer. Så till utrikesminister Margot Wallström säger vi nu: det är dags att sluta uttrycka “oro” och vara “bekymrad” över utvecklingen. Det är dags att vara tydlig med vilken sida du, och regeringen står på; Står den svenska staten tillsammans med de folk som bygger ett samhälle med grund i frihet, ekologi, pluralism och feminism? Eller på en djupt konservativ och auktoritär stat sida, vars soldater öppet gör facisthälsningar över de mördades kroppar i Afrin idag? Ifall regeringen tror på sina egna fina ord om rättvisa och jämlikhet så är det dags att vara tydlig i det här och att visa det i handling. Att göra allt som står i deras makt för att stoppa det grymma brott som nu sker i Afrin. Vi kräver därför att:
– Turkiska ambassadören skickas ut ur Sverige.
– All dialog om NATO-medlemskap avbryts.
– YPG och YPJ beväpnas.
Afrin, vi ser vad som händer och vi står med er! Ni har visat oss en annan väg. För en framtid värd att tro på!
Kategorier
Malmö

The Rojava Electricity Project

The 6th of august, Allt åt Alla Malmö initiated The Rojava Electricity Project – 23k in 23 days. The goal is to gather USD 23 000 in 23 days to buy spare parts needed to repair 3 diesel generators. The spare parts will then be transported to the city Amuda in Rojava where they’re needed.

Here comes a short interview with Carl Due, one of the people behind the project and a member of Allt åt Alla Malmö.

First, who are the initiators of this project?

Allt åt Alla Malmö (AåA) is the initiator. Its a socialist activist group in Malmö, Sweden, that works with connecting groups struggling against capitalism and patriarchy. AåA consists of a number of work-groups of which the Rojava work-group is one. It is also this work-group that will, hopefully, in the end, hand over these spare parts that the city of Amuda needs.

Can you say anything about the background of the project?

We were contacted by a representative of the economic committee in Cizîr Canton in which the city of Amuda is a part. We know him from when he lived in Sweden. He told us about the situation with the diesel generators and asked us to check if the spare parts needed could be found in Sweden. When we found that it would cost around 180 000 Swedish kronor we decided that we should start a crowdfunding campaign.

What are you going to do?

First and foremost we are going to try to have all the money gathered by the 29th of august. If we until then haven’t found any cheaper or safer alternative, then we will buy the spare parts at the swedish retailer. We’ve been in contact with the retailer and they do have the parts in store. How we solve the transportation issue will have to be discussed with our contact in Amuda and friends here in Sweden, but in the worst case scenario we’ll fly them down ourselves.

It’s a lot of money that you’re going to try to crowdfund, what makes you believe that you’ll make it?

What’s happening in Rojava is very interesting and the political shift has caught the eyes of many. Especially for all of us who are seeking new ways to solidarity and freedom from capitalism and patriarchy. We believe that we’ll make it with the help of the already existing global network of groups and people who have showed their solidarity with Rojava. We have for a long time had contact with other european organisations and networks who also have worked with Rojava solidarity, and we’re finding new contacts and allies daily – globally even. We think these networks will get us a long way.

We have nothing to lose but a world to win.

Back the project!

Den 6/8 initierade Allt åt Alla Malmö The Rojava Electricity Project – 23k in 23 days. Målet är att samla in 23 000 USD på 23 dagar för att köpa reservdelar till dieselaggregat. Reservdelarna ska sedan transporteras till staden Amuda i Rojava. Här följer en kort intervju med Carl Due, en av initiativtagarna och medlem i Allt åt Alla Malmö.

Berätta först. Vilka är ni som gör detta?

Allt åt alla Malmö (aåa) är en socialistisk aktivistgrupp i Malmö som arbetar för att knyta band mellan grupper i samhället som kämpar mot kapitalism och patriarkat och dess konsekvenser. Aåa består i sin tur av ett antal arbetsgrupper varav Rojavagruppen är en. Det är denna arbetsgrupp som initierat och driver kampanjen och det är också den arbetsgrupp som kommer att slutföra och förhoppningsvis överlämna de reservdelarna som staden Amuda behöver.

Kan du berätta något om bakgrunden till projektet.

Ja, vi blev kontaktade av en representant från den ekonomiska kommittén i staden kantonen Cizîr där Amuda ligger. Vi känner honom sedan den tid då han bodde i Sverige. Han berättade om situationen med dieselaggregaten och bad oss kolla om de reservdelar han behövde fanns att köpa i Sverige. När vi såg att det skulle kosta drygt 180 000 kronor så bestämde vi oss för att starta en insamling.   

Vad tänker ni göra rent praktiskt?

Först och främst ska vi försöka samla in pengarna till den 29/8. Om vi till dess inte hittat något billigare och säkrare alternativ så kommer vi att köpa reservdelarna hos den svenska återförsäljaren. Vi har varit i kontakt med dem och de har delarna på lager.  Hur vi löser frakten sen får vi diskutera med vår kontakt i Amuda och vänner här i Sverige men i värsta fall så flyger vi ner med det själva.

Det är väldigt mycket pengar ni ska samla in. Vad får er att tro att ni kommer att lyckas?

Det som händer i Rojava är väldigt intressant och den politiska utvecklingen har fångat mångas intresse. Speciellt för alla oss som söker nya vägar till solidaritet och frihet från kapitalism och patriarkat. Vi tror att vi kommer lyckas med hjälp av det världsomspännande nätverk som solidariserat sig med Rojava. Vi har sedan länge goda kontakter med andra nätverk och organisationer i Europa, och vi knyter dagligen nya kontakter runt om i världen. Det tror vi kommer räcka långt. Vi har vi inget att förlora men en värld att vinna.

Stöd projektet!