Kategorier
Allmänt

Nytt kulturhus växer fram i Umeå

Sedan fredag den 8 augusti finns ett nytt kulturhus i Umeå!
Det ligger i de gamla lokstallarna på Haga, ganska precis där järnvägen möter Östra kyrkogatan. Lokalerna hade stått tomma i några år, när en blandad skara umebor bestämde sig för att göra dom till en gemensam plats där en kulturhusfestival ska ske från och med den 29 augusti 2014.
Vi tycker att initiativet är fantastiskt, och vill därför uppmana alla att besöka huset och delta i byggnationerna – alla som vill delta är nämligen välkomna att vara med!

Mer information hittar ni på:
Kulturhusets hemsida
Kulturhusets facebook

Vägbeskrivning:
Följ Östra kyrkogatan genom viadukten under järnvägen från Umeå centrum till Haga. Precis efter viadukten ligger en tennisplan ovanför en slänt på vänster sida. Gå över tennisplanen så ligger en stor tegelbyggnad precis vid järnvägen – det är Umeås kulturhus.

Kategorier
Evenemang Malmö

Vi öppnar upp staden – Entré är vårt!

Förbundet Allt åt Alla Malmö ställer frågorna: Vem är det som bestämmer vad som byggs i staden? Och hur många köpcenter tål egentligen Malmö?

Vad är det första som möter en nyanländ i Malmö? Är det en vacker park, ett levande kvarter, ett torg med rörelse? Är det ett bibliotek eller en lummig allé? Nej, när man först åker in i Malmö norrifrån möts man av Entré; En fem våningar hög kloss i betong och glas. Entré är ett 55 000 kvadratmeter stort köpcenter som säger ”Välkommen till Malmö: shoppingstaden.”

Men bilden av Malmö som en shoppingstad är falsk, hur gärna näringslivet än vill framställa staden som sådan. Entré står i princip tomt och i konkurens med alla de andra köpcentrumen i vår stad erbjuder det inget av nytta. Under Stadskampsveckan kommer vi i Förbundet Allt åt Alla att öppna upp staden och visa hur ett alternativt Malmö, en stad för alla, hade kunnat se ut. Ett Malmö där invånarna skapar sin egen stad efter sina egna behov. Ett Malmö för alla där vi alla får plats och får ta plats, där shoppingkassen inte är biljetten till våra gemensamma utrymmen.

Redan 1968 öppnade Malmös första köpcentrum, Mobilia. Sedan dess har många tillkommit och vi är nu uppe i knappa tiotalet stora gallerior. Efter det att Emporia byggdes ute i Hyllie och öppnade med sina 93 000 kvadratmeter kände många köpcenter att de låg i lä. Störst vinner är devisen och för att locka kunderna och köpkraften började flera köpcenter sina ombyggnader för att komma ikapp Emporia; Entré på Värnhem byggs om för nästan 300 miljoner svenska kronor, Mobilia är mitt uppe i en expanderingsfas, Caroli byggs om och har till och med lagt beslag på kyrkan så att denna i framtiden kommer att ingå i konsumtionspalatset. Risken för överetablering, alltså att företag slåss om kunder som inte finns, är redan förbi. Den är redan här och så även samhällsskadan som detta för med sig. Den här utvecklingen är del i en större tendens där mer och mer i samhället inhägnas och privatiseras – men vi i Allt åt Alla menar att utvecklingen självklart kan vändas.

När företagen går ut och stoltserar med 93 000 kvadratmeter planerad för konsumtion måste vi fråga oss vad den ytan hade kunnat användas till i stället. Vad trängs undan? Vad finns det inte utrymme för i en stad med så många köpcentrum? Varje kvadratmeter köpcenter är en kvadratmeter mindre för parker, simhallar, bostäder, fritidsgårdar, kooperativa fik, aktivitetslokaler och allt annat vi önskar oss. Malmö är vår stad och det är vi invånare som bör bestämma om högsta prioritet bör ges till vår fritid eller till investerarnas vinstmarginaler. Tyvärr är det tydligt var Malmö stads prioriteringar ligger. I år hölls en namninsamling för att låta bygga en simhall på Värnhem, där Entré nu ligger. Insamlingen fick en förhållandevis god respons och många skrev upp sig, Malmö har trots allt väldigt få simhallar och lider inte direkt brist på köpcenter. Malmö stad ordnade en fika mellan den ansvarige för namninsamlingen och det tyska Commerz Real, som äger Entré. Det blev ett snabbt nej och inte mer med det. Kommunen har för länge sedan gjort sig av med allt ansvar då de sålde marken till privata intressen.

Vi kan se att stadsplanering inte längre är ett demokratiprojekt och en slags resursfördelning i staden, men att det istället handlar om att planera för konsumtion. Kommuner planerar ofta vad som ska byggas i samråd med privata intressen (kapitalister), och skippar demokratisk dialog och transparens till förmån för snabba beslut. En tydlig effekt av detta är att kommunernas tjänstemän får göra uppföljningsutvärderingar av konsekvenserna istället för att som tidigare analysera konsekvenserna innan ett beslut. Men detta är en utveckling som kan vändas. Dels genom politiska beslut som skapar utrymme för bostäder och gemensamma platser, dels genom att vi organiserar oss och skapar rum där vi kan mötas och arbeta för förändring.

På lördag skapar vi ett sådant rum på Entré. Som avslutning på årets Statskampsvecka kommer vi att trolla bort Entré. Vi möts på Värnhemstorget klockan 14:00 och under 15 minuter visar vi vad vi invånare hellre vill göra med de platser som köpcentrumen idag upptar. Vi kommer att ta oss det utrymme som vi anser självklart tillhör oss. Vi kommer att bryta mot de osynliga reglerna som säger att staden är en plats för konsumtion och inte en plats för lek, körövningar, roller-derby, utomhusbio eller spontana bokbyten. Under 15 minuter kommer Entré tillhöra Malmös invånare och under de 15 minuterna kommer vi att vara fria att göra vad vi vill… samtidigt drömmer vi om ett samhälle där de här femton minuterna dras ut till en livstid.

Vi öppnar upp staden — Staden är vår!

Förbundet Allt åt Alla Malmö

Kategorier
Allmänt

”Lögnen”

Den här korta texten är ett försök att skapa en vandrande berättelse. En historia som sprids över staden för att hindra lögnen från att etablera sig som sanning. Sprid den på facebook, twitter, skicka in den i en modifierad form som insändare, skriv ut den och lägg på fikabordet på ditt jobb, häng upp den i ditt trapphus. Kort och gott: Hjälp till att sprida den.

Vad händer på sikt med demokratin i en kommun där politiker och tjänstemän taktiskt försöker upprepa en lögn så många gånger att den blir en sanning?
Vi står med denna elefant i kommunhuset som ingen vill låtsas om:

Man sa att Apberget aldrig varit en del av planeringsarbetet för Rådhusesplanadens omgestaltning. Vi frågade gång på gång på gång om fastighetsägarna och handlarna haft något att säga till om, om de fått tycka till om just Apberget, om man haft möten med dom. Vi frågade om det fanns ritningar och skisser framtagna för hur esplanaden skulle komma att se ut.

De svarade; Nej. Inget av detta existerar. Dialogen är förutsättningslös. Arbetet som påbörjats handlar om trottoarstråken medan mittenstråket är en ”blank page”. Även Balticgruppen sa: ”Vi har inte yttrat en åsikt om Apberget och har inget med dess rivning att göra”. Tekniska nämnden arrangerade en dialog till en kostnad av 200 000 kronor vars kärna var att konsekvent undanhålla information. Inte av misstag, utan med stor medvetenhet eftersom den specifikt efterfrågades gång på gång, på gång.

Sen kom grävet. Grävet som avslöjade lögnen. Vi fick se skisserna som funnits i månader på en öppen esplanad mot torget. Ritningar och protokoll från möte efter möte med fastighetsägare vars uttryckliga syfte varit att diskutera Apberget. Bilden trädde fram av månader av arbete med mittstråkets gestaltning, förberedelser för Apbergets rivning.

Men ingenting hände. Lögnen fortsätter upprepas, som om ingenting har hänt. Som om dokumenten och skisserna inte existerade. Inga tjänstemän fick repressalier, inga politiker avgick från sina uppdrag. Hur är det möjligt? Vi återupprepar detta faktum, för att lögnen inte ska få bli en historisk sanning.

Kategorier
Evenemang

Ett feministiskt perspektiv på staden

När Umeå nu omvandlas i rekordfart är diskussionen het om för vem detta sker – vem som är vinnare respektive förlorare i den stad som växer fram med shoppinggallerior, hotell och prestigebyggen. Vi brukar säga att vi vill ha en stad med en progressiv stadsplanering, där fokus är Umebornas behov och begär!

På denna studiecirkel tar vi, med hjälp av boken ”Genusforskning inom kulturgeografin”, en feministisk utgångspunkt för frågan om stadens utformning och omvandling. Hur påverkar platsers utformning människors möjligheter att uppfylla sina behov och begär? Hur möjliggör eller omöjlliggör en viss planering rörelsefrihet och trygghet i rummet? Vem tillåts ta plats i staden? Hur fördelas sysslor inom produktion och reproduktion?

Boken tar en bred utgångspunkt kring frågor som rör genus inom ”kulturgeografin”.

Vi kör studiecirkeln under två träffar. Första gången läser vi fram till och med sida 29 och kapitel ”Rummet skapar också gränser”. Resten läser vi till träff nummer två.

Boken finns gratis som PDF här:
http://www.genus.se/digitalAssets/1279/1279745_kulturgeografi.pdf

Att delta är självklart gratis

  • Cirkelstart: 1 mars
  • 15.00
  • Kulturhuset Klossen 
Kategorier
Allmänt

Att gemensamt bygga ett apberg i staden

Längs gågatan kommer tvåtusen umebor gående i antifascistisk solidaritet och med facklor i händerna. När de når fram till Rådhustorget ställer de sig, i vanlig ordning, framför den plats där torget möter Rådhusesplanaden. Här, på den jordplätt som idag markerar var det rivna Apberget en gång stod, har någon eller några byggt en egen kopia av den traditionella talarstolen – upplyft i höjd på staplar av lastpallar.
I bakgrunden av det snart folkfyllda torget, nedanför kulturhuvudstadens glashus, står kommunens tillfälliga ersättningsscen bortglömd i det mörka, kalla regnet.

Under den knappa timmen där på torget i lördags genomfördes en dubbeltydig manifestation om rätten till staden. Å ena sidan den solidaritetsvilja som formellt samlat oss där – mot fascisters ökande försök att genom hot och våld ta gaturummet i anspråk för att skapa otrygghet och minska vissa gruppers och individers rörelseutrymme i staden. Å andra sidan denna rent praktiska markering mot hur gemensamma platser tas ifrån oss genom en politik som undertrycker vissa intressen till förmån för andra.

Apberget har sedan läckan om den stundande och sedermera genomförda rivningen, kommit att bli en symbol över en politisk ordning där medborgarnas intressen i staden allt mer sätts på undantag. Som vi tidigare beskrivit handlar inte konflikten i huvudsak om platsen i sig – utan i högre grad om de bristande demokratiska processerna i planeringen kring den stadsomvandling som pågår. I avsaknaden av verkliga dialoger och inflytande från de som faktiskt använder dessa platser, har politiker och tjänstemän med tydlighet missbedömt platsens betydelse för vissa umebor.

Mycket har sagts och skrivits under de månader som nu passerat sedan grävskoporna skyfflade bort stenar och talarstol från platsen. Tjänstemän och politiker har avslöjats med lögner om både det ena och det andra under debattens gång, men har trots detta lyckats klamra sig fast vid sina positioner. Dessa debatter är uppenbarligen viktiga, men det som hände i lördags är kanske än viktigare.

Att ta sig rätten till staden
Kring en facebooksida, en hemsida och en twitter-hashtagg har en anonym grupp samlats under namnet #apanfattas. Metoden är lika enkel som genial: de uppmanar umebor att, precis som de gjort sedan mitten av 1980-talet, gå till den plats där Apberget låg för att tillsammans käka lunch. På detta sätt tas platsen på ett konkret sätt i anspråk för att belysa just de behov och begär som vi anser borde forma planeringen av stadsrummet. Det står i full motsättning till tanken om att skapa en mer ”attraktiv stad” genom intima samarbeten mellan kommun, handlare och fastighetsägare; om att skapa en plats där folk konsumerar så mycket som möjligt.
När man vid lördagens demonstration även åsidosatte den ordning som Umeå kommun försökt upprätta, och återskapade platsen med en tillfällig talarstol, utvidgade man detta praktiska motstånd. Apbergets funktioner skapas och återskapas, oavsett vad planerarna försöker göra med platsen. Detta är att ta sig rätten till staden, att agera efter principer om en ”urban allemansrätt” – de som använder en plats ska också ha inflytande över dess eventuella omformningar. Det behöver i slutändan inte handla om majoritetsvilja, utan om att tillgodose behov och begär även hos smala, svaga medborgarintressen och ge dessa en självklar plats i stadsrummet; att bygga en stad där så många som möjligt känner att deras specifika intressen syns och tillåts styra bredvid en mångfald andra – snarare än att ständigt underordnas krassa ekonomiska intressen.

Exemplet med cykelbron vid Strömpilen
I början av 2000-talet pågick en seglivad och tyst konflikt mellan boende i de sydöstra stadsdelarna och Umeå kommun. På Gimonäs, nere vid Kolbäcksvägen, hade en ”naturlig” gångpassage uppstått. Istället för att gå flera kilometer av omvägar bort till den enda verkliga gång- och cykelpassagen från stadsdelarna till Strömpilsplatsen, gick boende rakt över Kolbäcksvägen och järnvägen för att komma ner mittemellan Komatsu Forests fabrik och Ica Maxibyggnaden.
Umeå kommun ansåg att denna gångväg var farlig och satte sedermera upp stängsel mellan bilvägen och järnvägen för att stänga passagen och leda människorna bort till cykelvägen vid dammen.

Bilden visar med nedre pil var konflikten om passagen skedde. Den övre pilen visar var Umeå Kommun tyckte att boende skulle passera istället.

Detta skulle emellertid visa sig vara lättare sagt än gjort. Gång på gång klippte boende i området upp stängslet för att öppna passagen, och gång på gång slöt kommunen igen den. I tysthet pågick konflikten i veckor, månader, år. Boende vägrade helt enkelt att finna sig i planeringen, och tog sig rätten att omforma staden efter sina behov.

Tillslut gav Umeå kommun upp och inledde diskussionerna om en verkligt planerad genomfart för gång- och cykeltrafik på platsen. Idag går, som många av er vet, en hög och lång bro ner från Gimonäs till Strömpilen, just på denna plats. Vad som föranledde dess uppförande är emellertid sådant som sällan kommer fram i kommunala pressmeddelanden. Konflikten är ett pedagogiskt exempel på hur en sådan metod som nu används av #apanfattas kan tvinga planerare och politiker att anpassa sig efter människors behov, oavsett vilka riktlinjer som formellt styr genom till exempel översiktsplaner och andra vägledande dokument.
Egentligen ser vi detta hela tiden, i synnerhet kring dragningar av just gång- och cykelvägar. Platserna i staden är många genom åren där man först planerat en väg för att sedan finna sig i en situation där människor istället passerar över en gräsmatta eller rakt över en bilväg – för att därefter tvingas anpassa planeringen.

Låt #apanfattas bli en bred mobilisering för platsens återupprättande som social mötespunkt och demokratisk funktion i staden. Men låt även exemplet vara framträdande för hur vi ska använda stadsrummet generellt, när vi vill ta oss rätten till staden – som gemensamt borde vara vår.

Läs även Allt åt Alla Stockholms text om kvartersorganiserad antifascism, apropå lördagens demonstration, ”rätten till staden” och händelserna i Kärrtorp de senaste veckorna:
https://alltatalla.se/allmant/grannsamverkan-mot-nazism

Kategorier
Allmänt

Kommunens dialogmöten om Apberget

Måndag den 11 november kl 12.15 kommer Umeå Kommun att presentera den ”medborgardialog” som tvingats fram rörande utformningen av den plats där Apberget tidigare låg. Detta evenemang är en simpel uppmaning att gå dit, fortsätta visa missnöje mot rivningen/processen, och möjliggöra att informationen om kommunens möte sprids till så många som möjligt. Allt åt Alla Umeå arrangerar alltså inte i sig något specifikt på plats.
———

Bakgrund:
Tidigare i höst rev Umeå Kommun den bland många umebor populära offentliga mötespunkten Apberget, på Rådhustorget. Kommunen hade inte informerat om den planerade rivningen, tills dess att informationen nådde medierna via en läcka. Vid den tidpunkten var det knappt två veckor tills grävskoporna skulle demolera Apan. I den folkstorm som uppstod gjorde politiker och tjänstemän en snabb reträtt och initierade en medborgardialog för platsens framtida utformning. Den dialogen presenteras på måndag den 11 november, 12.15 vid apgropen på Rådhustorget.

Rivningen av Apberget är en del i en längre process pådriven av fastighetsägare och handelns intresseorganisationer i syfte att göra Rådhusesplanaden till ett centralt handelsstråk. Sedan mitten av 00-talet har organisationer som Umeå C och Svensk Handel lobbat för att få bort bibliotekshuset, som har i deras ord en ”död fasad” mot gatan. Detta sker som vi vet nu genom flytten av biblioteket till mindre, dyrare lokaler i Kulturväven. Omgestaltningen av gatustråket, inklusive rivningen av Apberget, tycks vara nästa del i denna process. Gatan har sedan apan revs breddats avsevärt utanför den nya dystopiagallerian, och nu har björkar planterats på Apbergets gamla plats. Ett egendomligt faktum, med tanke på att politikerna tidigare sa att man inte kunde återställa Apberget pga den annalkande vintern.

I grund och botten är konflikten om Apberget en del i en större stadsomvandling där offentliga och gemensamma platser trängs undan till förmån för det privata.

Kategorier
Allmänt

I de rikas utopia

På torsdag, den 24 oktober, slår Balticgruppens nya shoppingcentrum ”Utopia” upp portarna i en grandios invigning. Vad som av vissa beskrivs som en utopi är för många Umebor den raka motsatsen – en dystopi. Gallerians namnval och marknadsföring har på många sätt blivit en perfekt representation över baksidorna med den stadsomvandling som pågått sedan Umeå utnämndes till Europeisk kulturhuvudstad för fem år sedan.

En stadsomvandling som bäst går att förklara som att gemensamma platser, verksamheter och resurser fråntas oss och förs över till det privata. Å ena sidan väldigt konkret; genom att icke-kommersiella- & offentliga mötesplatser trängs undan när hotell och gallerior ska byggas. Detta blev extra tydligt när Apberget revs tidigare i höst för att dra rör in i Utopiagallerian, och med stor ovisshet om vad som ska ske med platsen i framtiden. Å andra sidan har vi faktumet att skatteutbetalningarna riktas om; från att ha betalat verksamhet och lokalsubventioner till att genom olika former av samverkan överföras till vinstdrivande företag, via till exempel hyra, som till Balticgruppen i fallet med kulturväven. De pengar som till exempel idag indirekt subventionerar ett 50-tal amatörkulturella föreningar i Sagateatern, kommer efter vävens uppförande flyttas rakt ner i Christer Olssons (Balticgruppens VD) fickor.

Den dystopiska gallerian blottlägger även med största tydlighet klassklyftorna och de konflikter som följer dessa. Med de ”takhus” ovanpå gallerian, som i praktiken utgör ett så kallat gated community med astronomiska prisnivåer, fulländas bilden av en stad som byggs för vissa på bekostnad av andras behov och möjligheter. Som en symbol för ojämlikhet placerar sig överklassen på en gigantisk piedestal mitt i centrum. Därifrån kan de se ner på oss, när vi utslitna passerar till kollektivtrafiken eller parkeringshusen efter en arbetsdag på byggarbetsplatserna, i de stressiga snabbmatsrestaurangerna, vid städvagnen och så vidare. När reklamaffischen för gallerian skrattar oss i ansiktet i det kyliga senhöstmörkret klockan halv sju på morgonen blir det relevant att ställa oss frågan; För vem bygger vi det här?

Det är inte konsumenten, eller ens konsumtionen vi vänder oss emot. Vi delar upplevelsen och ”behovet” att shoppa nya kläder, prylar och gott käk för att – i alla fall för en stund – få lite glädje för det slit vi tvingas till på våra jobb. Vi vet att shoppingen är ett av de bättre tillgängliga substituten för verkliga gemenskaper och relationer i ett samhälle som aktivt fråntar oss dessa, och sätter upp hinder för att vi ska kunna etablera nya.
Istället riktar vi blicken mot ett produktionssätt baserat på exploatering, där ett fåtal köper vår arbetskraft för att tillskansa sig mer värde och hålla hjulen i snurr – oavsett om det berikar eller raserar samhället.

Vi riktar blicken mot stadsomvandlingens konkreta funktion och konsekvens. Mot det som fråntas oss när dessa hotell och gallerior ska uppföras – som mötesplatser, välfärd och resurser. Mot vardagen för de byggarbetare som riskerar sina liv och sin hälsa på de byggarbetsplatser som politikerna visar upp när det ska stoltseras med lokal tillväxt och lockas nya investerare. Vi riktar blicken mot faktumet att denna ”utopi” är en utopi för de rika, i meningen att vi andra kommer berika dem än mer när vi tvingas sälja vår arbetskraft i deras klädaffärer och snabbmatshak. Vi riktar blicken mot en politisk ekonomi där jobbskapande och tillväxtjakt blivit ett självändamål för politiska makthavare från vänster till höger – helt utan diskussion om arbetets innehåll och välståndets fördelning.

Kampen om Umeå är således en kamp mellan det privata och det gemensamma – allmänningarna. Den konflikten gäller varje gata, varje kvarter, varje byggnad. Den står mellan en framtid av mer fritid, möjligheten till gemenskap och självförverkligande, eller en framtid med allt tyngre arbetsbörda, alltmer fråntagande och relationer som präglas av att vi köper saker av varandra.

Kategorier
Allmänt

Apberget rivs när ny Galleria byggs!

Detta är ett pressmeddelande från Allt åt Alla Umeå, måndag 9 september 2013.

Ikväll kommer tusentals personer samlas till en politisk manifestation vid Apberget, en älskad social mötesplats i det offentliga rummet och en scen för demokratiskt utövande. Det kommer med stor sannolikhet vara sista gången. I tystnad har nämligen Umeå kommun och Tekniska nämnden låtit Balticgruppen planera en rivning av scenen, i samband med markarbete i anslutning till den nya shoppinggallerian ”Utopia”.
Förslag som kunnat undvika en rivning av Apberget har konsekvent stötts åt sidan vilket innebär att den inom cirka en vecka kommer jämnas med marken. Denna process är ett smärtsamt tydligt exempel på privata aktörers växande inflytande över planeringen av stadsrummet, på bekostnad av umebornas möjlighet att gemensamt och demokratiskt gestalta de platser där de har sin vardag, lever sina liv. Apberget är för många en viktig social mötesplats i det offentliga rummet i en tid då dessa blir allt färre. Det är därtill en plats byggd för att ge plats åt protester och demokratiskt utövande i stadsrummet, med ett starkt värde. Bristen på offentlig debatt och försöken att dölja rivningen innan den är ett faktum är en tydlig signal till oss umebor att enskilda privata företags ekonomiska intressen väger betydligt tyngre än demokrati och umebornas behov. Det är oacceptabelt, och bör omedelbart stoppas.Kontakt: umea@alltatalla.se

 

Kategorier
Allmänt

”Bum proof benches” i kollektivtrafiken

Sedan en tid tillbaka har busskurerna i Umeå stad börjat bytas ut. Dessa sköts enligt upphandlat kontrakt mellan Umeå Kommun och mediaföretaget Clear Channel som specialiserar på reklam i det offentliga rummet. Vad nog många umebor emellertid har lagt märke till är de nya bänkarna som satts ut i kurerna. Som ni kan se på bilden är det en variant av vad som brukar kallas ”bum proof benches”, eller: ”uteliggarsäkra bänkar”. Med hjälp av strategiskt placerade armstöd (eller i andra fall till exempel obekväm framåtlutning) eftersträvar man få bort personer som använder bänkarna i annat syfte än vad de är avsedda för; att titta på reklam i väntan på kollektivtrafiken. De omöjliggör alltså för en person att vid behov lägga sig ner, eller för en person med viss kroppstyp att överhuvudtaget kunna sätta sig.

Det är utan tvivel ett cyniskt men pedagogiskt exempel på en planering av stadsrummet som fullständigt nonchalerar bruksvärden och mänskliga behov, till förmån för ekonomiska intressen. Om en stad som Umeå planerade utifrån de boendes behov tycks det snarare rimligt att sätta upp helslutna värmekurer vid busshållplatserna, i och med de långa och kalla vintrarna.

Förhoppningsvis hjälps vi umebor åt att lösa problemet; såväl genom att via mail och insändare pressa kommunen, som genom praktisk handling. Ett exempel kan vara att ställa dit en bekvämare sittplats, t ex en övergiven soffa utanför soprummet. Staden är vår!

Kategorier
Malmö

Triangeln hotar

Våren 2010 lanserade vi i Malmö en symbol. En knuten näve i vilken det går att utläsa en stadskarta. Det kan vara vilken stad som helst men det är den stad som vi kämpar i.

Med vår retorik för vi fram vårt perspektiv. Vi säger att ”Staden är vår” och ”Malmö är inte deras att sälja” för att visa att vi ser det som vår stad och därmed vår att bestämma över. Vi vet att vi kämpar i underläge. Vi vet att vi inte har makten över varken politiken eller kapitalet i Malmö. Vi vet att när vi lyfter problem och föreslår förändringar riskerar vi att frågan blir omhuldad av någon med makt, och att dessa kan utnyttja det för sin egen vinning. Sydsvenskan säger att de vill bidra till en bättre bild av Malmö, deras intresse är naturligtvis också att bygga sympatier för sitt eget varumärke. Vi har kartlagt Malmös ekonomiska segregering, Sydsvenskan publicerade liknande material. Vi spred information om hur skattebetalare subventionerar vinster i Folkets park och säsongen senare ändrade man på mycket av det som är direkt synligt för besökarna (men naturligtvis inte det stora problemet, att skattepengar subventionerar privata företag).

Vi spelar inte på samma arena som kommunen och företagarna, vi har inte det som spelar någon roll: Vi har inga pengar att investera för att utmanövrera. Ändå framställs vi som hotfulla. Särskilt mot handel och shopping. När vi anordnade en stadskampsvecka i maj skickade handlarna ut detta till affärerna:

Märk att de tagit information från Ockupationsfestivalen tre år tidigare!! En festival som ägde rum i bara Lund och med uttalat syfte att ockupera tomma hus, inte affärer.

Nu, tillbaka till vår knutna stadskartenäve. Låt oss presentera en annan bild:

Läs texten. Vi, om några, känner igen retoriken. Vi ser det hot som kapitalintresset brukar se i oss. Vi ser hur en mäktig spelare i Malmö, ett företag som fått chansen att definiera utseendet på stor yta: Köpcentret utvidgas, fler parkeringsplatser byggs, fler förväntas kunna ta bilen dit (betyder det att vi aldrig kommer få se en bilfri Södra förstadsgata? Trots nya citytunneln i samma kvarter?). Är detta, om något, inte ett hot mot småhandlarna? Om handlarna är rädda att deras affärer ska gå omkull om vi krossar ett skyltfönster, så borde verkligen Triangelns hot utlösa oro över framtiden.

Därför skickar vi nu den här hälsningen till Malmös handlare:

Varning! Triangeln tänker ta över stan!

Det är viktigt att komma ihåg att detta företag/dessa köpcentran inte har en riktad hotbild emot dig som person. Deras uppsåt är oftast att ta över egendom/slå ut konkurrerande handel. Köpcentrat Triangel har på sin hemsida och i sin marknadsföring aviserat ”2013 tar vi över staden”.
Ur deras planer framgår att man uppmanar till masskonsumtion och att få alla dagligen 100 000 (!!!) passerande människor att handla BARA där.

I Malmö är det särskilt området kring Södra förstadsgatan/Möllevången som är aktuellt.
Polismyndigheten är informerad. Vi uppmanar alla butiker i dessa områden att besöka Triangel.se för att läsa på om planerna, samt ha en beredskap för vad som eventuellt kan hända din butik.

Kategorier
Evenemang

Föredrag: Praktiska tips om hur man räddar grönområden i städer

Lunds kommuns borgerliga allians håller just nu på att planera för exklusiva bostadsrätter i Borgareparken på Norra Fäladen. Lunds mest välanvända stadsdelspark kommer att förstöras om inget görs. Kommunen ser planerna som en del av en större förtätning som ska bygga ett nytt Lund, men framtidens städer måste byggas på rättvisa och gemenskap.

Att pressa samman de fattigaste stadsdelarna ännu mer och ödelägga dess gemensamma ytor och parker får inte bli lösningen på stadens katastrofala bostadssituation. Som en del i arbetet för att rädda Borgareparken bjuder Allt åt Alla in Nils-Erik Norby, biolog från Småland, som deltagit i framgångsrika protester vid flera liknande fall.

Allt åt alla Lund står för en lägesrapport om kampen om parken och efter Nils-Eriks föredrag pratar vi om hur vi kan gå vidare i arbetet med att försvara Borgareparken.

Föredraget äger rum söndagen 17 juni kl 16.00 på ABF-lokalen vid stationen (Bangatan 10)

Vi bjuder på kaffe och te.

Arr: Allt åt Alla Lund, i samarbete med ABF-Lund och facebookgruppen ”Rör inte Borgarparken!”

Kategorier
Allmänt

Fortsatta protester mot bygget i Borgareparken

Bygget i Borgareparken har varit en hel del på tapeten sedan nätverket ”Rör inte Borgareparken” bildades för några veckor sedan. Bland annat har det affischerats och delats flyers på fäladen, och spridits längre flygblad på Kalaset (i parken), en grillfest fixats och ett antal insändare skrivits och skickats till tidningar (varav en av våra och två av nätverket publicerats). Nu senast uppvaktade byggnadsnämnden på sitt möte av sex personer ur nätverket som dök upp med banderoll, plakat och flygblad, och vi planerar något betydligt större till det möte där detaljplan för Borgareparken kommer att diskuteras.

fAÅA-Lund och dess medlemmar har slutit upp i nätverket eftersom parken ju ligger oss nära om hjärtat, men vi planerar även lite egna aktiviteter inom kort. Boka in kalendern på söndagen den 17e, då det blir föredrag om att rädda parker och ändra grönområden utifrån flera framgångsrika erfarenheter runt om i Sverige. Eventuellt kommer ”Rör inte Borgareparken” ha planeringsmöte efteråt. Exakt tid och plats kommer inom kort. Håll utkik på vår hemsida och facebook.