Igår, den 17 november, stängde ett femtiotal upprörda umebor ner Umeå Kommuns upplägg med en ”kreativa workshop” kring omvandlingen av Rådhusesplanaden och det numer rivna Apberget. Istället krävde man en riktig dialog med ansvariga politiker och tjänstemän, vilket också var vad som följde.
Frågan om Apberget har kommit att bli något av en symbol för den stadsomvandling där makten över staden i allt högre grad flyttas över till privata intressenter såsom fastighetsägare och handlare. En demokratisk scen, men också en social mötesplats, som tvingas bort när Rådhusesplanaden i högre grad ska bli ett handelsstråk.
Vi ser en tendens där planeringen av staden sker i intima samråd med näringslivets aktörer, samtidigt som en allt större del av centrumets fastigheter överförs i privat ägande. Utvecklingen i den här riktningen har eskalerat sedan 1990-talets slut via en rad olika politiska beslut. Bland annat har det handlat om att skapa ”affärsplaner”, strukturer för så kallad offentlig-privat samverkan och slutgiltiges nya översiktsplaner för stadsplaneringen. Som vi tidigare skrivit tycks partierna snarare administrera utvecklingen i näringslivets intresse, än motiveras av en tydlig politisk vision om staden. För dem är detta en ”naturlig” utveckling, vars motsats endast kan vara ”bakåtsträvande”, eller ”dödgräveri” som kommunalrådet Lennart Holmlund valde att kalla det nyligen.
”Jag vill inte sitta här och leka lekar, jag vill ha en riktig dialog!”
Under den faktiska dialog som på söndagen följde mellan å ena sidan tjänstemän och politiker, å andra sidan deltagande umebor, var Apbergets plats i ett större sammanhang tydligt. En lång rad frågor rörde förvisso beslutsprocessen kring Apbergets rivning och dess eventuella framtida placering – men många kom att lyfta diskussionen om stadsplaneringen i sig, vem den utgår från, vem den syftar att gynna liksom hur olika projekt hänger samman. Politikernas svar kom också att på många – men olika – sätt bekräfta bilden av stadsomvandlingens premisser. Det framstår som fullkomligt infantilt att sitta framför en uppretad folkmassa och konstatera att ”politiken styr”, som socialdemokraten sa, om man saknar en övergripande analys av innebörden i den långa rad beslut man varit överens om att fatta. Utfallet blir precis som det såg ut under detta möte: en blandning av populistiska utfall och oförmåga att hantera diskussionen över sakfrågenivå. Tjänstemännen sitter å sin sida och hänvisar till alla de dokument som säger att de ska agera, i stort sätt, som de gör: utveckla i nära dialog med näringslivet, utveckla centrum som kommersiell plats, skapa bättre förutsättningar för handeln.
Nedstängningen av kommunens farsartade dialogform till förmån för en verklig dialog var utan tvivel ett första steg för de som vill att umeborna ska ha ”rätten till staden” där de lever sina liv. Nu följer troligen, efter krav från en deltagare, ännu ett dialogmöte där hela tekniska nämnden ska vara representerade. Vi hoppas att vi ses där!
Vill du fördjupa dig? Då föreslår vi att du läser:
Umeå under omdaning – vår granskande rapport om översiktsplanerna
Umeås översiktsplan för de centrala stadsdelarna (Umeå Kommun, antagen av fullmäktige 2011)
”Detta hus ska inte bli någon jävla galleria” – vår rapport om flytten av Umeå stadsbibliotek